Tvist om misshandel i Västerås slutade med fällande dom

Tingsrätten fann att den tilltalade hade gjort sig skyldig till misshandel den 8 maj 2026. Åtalet hade först avsett grov misshandel, men domstolen ansåg inte att omständigheterna nådde upp till graden grov misshandel. Den tilltalade dömdes i stället för misshandel och fick skyddstillsyn med samhällstjänst. Han ska också betala skadestånd tillsammans med de medtilltalade och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet fanns en åtalspunkt. Den avsåg grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken, och gärningsdatumet angavs till den 8 maj 2026. Enligt åklagaren hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra slitit i, lyft och kastat målsäganden till marken samt upprepade gånger slagit och sparkat honom i huvudet och på kroppen. Delar av våldet hade utövats när målsäganden låg på marken. Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt på grund av särskild hänsynslöshet och råhet. Tingsrätten biföll åtalet men med ändringen att gärningen bedömdes som misshandel, inte grov misshandel.

Av utredningen framgick att den tilltalade och de övriga medtilltalade befann sig i ett parkområde i Västerås där målsäganden och hans sällskap var. Efter ett gräl utvecklades ett våldsförlopp där målsäganden enligt domstolen utsattes för gemensamt våld. Målsäganden uppgav att han lyftes upp, slogs och sparkades och därefter blev medvetslös. Han berättade också att han hade ont i bakhuvudet i omkring två veckor efter händelsen.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på målsägandens uppgifter, filmer från händelsen, fotografier, journalanteckningar, rättsintyg och vittnesuppgifter. Domstolen ansåg att målsägandens berättelse i de centrala delarna fick stöd av övrig bevisning. Av film- och bildmaterialet framgick att de tilltalade omringade målsäganden, att han slets i, lyftes och kastades till marken samt att slag och sparkar utdelades mot honom även när han låg ner. Rätten fann att de tilltalade hade agerat tillsammans och i samförstånd.

Invändningarna om nödvärn godtogs inte. Tingsrätten ansåg att de tilltalade inte visat att de befunnit sig i ett påbörjat eller överhängande angrepp som gav rätt till nödvärn. Vittnen på platsen hade enligt domstolen sett en ensam person springa från platsen, bli ikappsprungen av fyra andra och därefter utsättas för slag och sparkar, utan att de sett att målsäganden angripit någon av de andra personerna. Domstolen fann därför att några rättfärdigande omständigheter inte förelåg.

Samtidigt ansåg tingsrätten att brottet inte var grovt. Domstolen konstaterade att det visserligen rörde sig om gemensamt våld mot en ensam person och våld mot en skyddslös person som låg på marken, men att målsäganden inte hade ådragit sig några allvarliga skador och att händelseförloppet varit kort. Vid den samlade bedömningen ansågs inte den särskilda hänsynslöshet eller råhet som krävs för grov misshandel vara visad.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel, med hänvisning till 3 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrätten bedömde straffvärdet till tio månaders fängelse, men eftersom den tilltalade var 18 år vid gärningen beaktades hans ungdom vid straffmätningen. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst 120 timmar. Om fängelse i stället hade valts hade straffet bestämts till fem månader. Övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska solidariskt med de övriga medtilltalade betala 41 600 kronor i skadestånd till målsäganden. Av beloppet avser 40 000 kronor kränkning och 1 600 kronor sveda och värk. Ränta ska betalas från den 8 maj 2026 enligt räntelagen. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.