Grov kvinnofridskränkning fastställd i hovrätten efter överklagande

Döld domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov kvinnofridskränkning m.m. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den överklagade delen. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för grov kvinnofridskränkning, medan övriga delar som tingsrätten ogillat stod fast. Påföljden blev fängelse och hovrätten gjorde ingen ändring i skadeståndsfrågan.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde gärningar mot målsäganden under perioden den 20 november 2020 till den 19 juli 2021. Enligt åtalet hade den tilltalade, som målsäganden varit sambo med, vid flera tillfällen utsatt henne för våld och hot på olika platser i Sverige, bland annat i Karlstads kommun, i anslutning till en sommarstuga i Kils kommun, i ett stall och i en lägenhet eller bostad på en adress i Karlstad.

Under åtalspunkt 1.1 påstod åklagaren att den tilltalade begått grov kvinnofridskränkning genom flera enskilda gärningar. Det gällde misshandel vid en bilfärd mellan den 20 och 25 november 2020, misshandel och skadegörelse i början av juni 2021 i ett stall, samt misshandel i anslutning till en sommarstuga i Kils kommun mellan den 2 och 6 juni 2021. I åtalet ingick också att gärningarna den 19 juli 2021 skulle bedömas tillsammans med de övriga som en del av grov kvinnofridskränkning.

Under åtalspunkt 1.2 påstod åklagaren grov misshandel den 19 juli 2021. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade då utsatt målsäganden för upprepat våld, bland annat genom att dra, sparka, slå, släpa och dunka hennes huvud mot golv och vägg, samt genom stryptag och annat våld som orsakat flera skador.

Under åtalspunkt 1.3 påstod åklagaren grovt olaga hot samma dag och plats. Den tilltalade skulle enligt åtalet ha hotat målsäganden med kniv genom att rikta kniven mot henne, göra en huggrörelse och säga att han skulle hugga henne.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet för grov kvinnofridskränkning skulle ogillas och att han i stället skulle dömas för olaga hot avseende åtalspunkt 1.3. Han motsatte sig också skadeståndet och yrkade i andra hand lindring av påföljden. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring. Åklagaren justerade dessutom gärningsbeskrivningen under åtalspunkt 1.1 D genom att lägga till årtalet 2021 efter uppgiften om perioden 2–6 juni.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från i huvudsak samma skriftliga bevisning och samma fotografier som i tingsrätten. Ljud- och bildupptagningar från förhören i tingsrätten spelades också upp. Målsägandens berättelse bedömdes av hovrätten som trovärdig och tillförlitlig. Hennes uppgifter fick enligt hovrätten starkt stöd av övrig utredning, särskilt fotografier på skador och rättsintyg. Hovrätten fann att den tilltalades invändningar inte försvagade bevisningen på ett sådant sätt att den tappade sin styrka, och inte heller invändningen om att vissa fotografier skulle vara tagna av målsäganden själv ändrade bedömningen.

Hovrätten lade därför målsägandens berättelse till grund för sin prövning. Genom denna ansågs åtalet styrkt. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Därmed skulle gärningarna rubriceras som grov kvinnofridskränkning.

Hovrätten prövade även frågan om brottslighetens straffvärde. Domstolen konstaterade att det var fråga om både ny och nyupptäckt brottslighet och att 34 kap. 2 § brottsbalken därför skulle tillämpas. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens straffvärdebedömning. Det fanns enligt hovrätten inte skäl att sätta ned straffet med hänvisning till 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken. Mot bakgrund av återfallet och det höga straffvärdet ansågs annan påföljd än fängelse inte möjlig.

Hovrätten gjorde också samma bedömning som tingsrätten i skadeståndsfrågan. Skadeståndsanspråket stod därför fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den överklagade delen. Det innebär att den tilltalade fortsatt dömdes för grov kvinnofridskränkning för gärningarna under perioden den 20 november 2020 till den 19 juli 2021. Tingsrättens friande utgång för skadegörelse, grov misshandel och grovt olaga hot stod därmed också fast i den form att dessa åtalspunkter inte ledde till någon ytterligare förändring i hovrätten.

Påföljden var fängelse i ett år och två månader enligt tingsrättens dom, och hovrätten ändrade inte detta. Den tilltalade skulle även betala skadestånd till målsäganden med 144 589 kronor jämte ränta från den 19 juli 2021 till dess betalning sker. Dessutom skulle en avgift till brottsofferfonden på 800 kronor betalas enligt tingsrättens dom. Beslaget av en förskärare skulle bestå till dess domen vinner laga kraft och därefter återlämnas.

Det anges inte i materialet att den tilltalade varit häktad och hur länge, och någon sådan uppgift kan därför inte återges här. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen med 16 266 kronor och att staten skulle stå för den kostnaden.

Fakta