Upprepade misshandelsgärningar ledde till fängelse

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning, misshandel i flera fall, en ringa misshandel, olaga hot, skadegörelse och stöld. Tingsrätten frikänner honom däremot från åtal om övergrepp i rättssak och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Påföljden bestäms till fängelse i 1 år och 6 månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en längre period av påstådda gärningar mot målsäganden under hösten 2025 och vintern 2026. Enligt domen rörde åtalspunkt 1 grov kvinnofridskränkning, med gärningar som påstods ha begåtts mellan den 21 september 2025 och den 26 februari 2026. Inom den punkten ingick den 21 september 2025 två fall av misshandel i Kristianstad, där den tilltalade enligt åtalet först tryckte målsäganden mot en vägg och tog grepp om hennes hals och armar och därefter satt grensle över henne, tog grepp om hennes hals och spottade henne i ansiktet. Den 12 oktober 2025 i Kristianstad åtalades han för misshandel genom att ha knuffat, dragit i håret eller huvudet, tryckt huvudet mot madrassen och tryckt en kudde mot hennes ansikte samtidigt som han slog på kudden. Den 26 oktober 2025 i Kristianstad åtalades han för misshandel genom att ha knuffat eller tryckt henne mot en vägg. Den 7 december 2025 i Simrishamn åtalades han för misshandel genom att ha slagit i ansiktet och på huvudet, tagit grepp om hals och huvud samt hällt innehåll från en flaska bubbelvatten över henne och kastat flaskan på henne. Den 12 januari 2026 i Simrishamn åtalades han för misshandel genom att ha slagit henne i ansiktet och på kroppen. Den 12 januari 2026 samma plats åtalades han också för olaga hot genom uttalanden i samband med en Facetime-kontakt. Den 22–26 januari 2026 i Stockholm eller annan plats i landet åtalades han för olaga hot genom textmeddelanden och telefonkontakt, och samma tidsperiod åtalades han för skadegörelse genom att ha klippt sönder flera tröjor. Den 11 februari 2026 i Simrishamn åtalades han för misshandel genom struptag, slag och örfilar. Den 20 februari 2026 i Västerås åtalades han för misshandel genom slag, grepp om armar och hals samt knuffar mot vägg eller dörr. Den 25 februari 2026 i Västerås åtalades han för misshandel genom att ha slagit henne i ansiktet. Den 25–26 februari 2026 i Västerås åtalades han för misshandel genom knuff, slag, grepp om halsen och att ha hållit för hennes mun, samt för olaga hot genom att rikta en kniv mot henne och samtidigt hota att skada eller döda henne.

Åtalspunkt 2 avsåg övergrepp i rättssak den 1 mars 2026 i Västerås. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade med hot om våld ha försökt hindra målsäganden från att göra en polisanmälan genom ett textmeddelande med innehåll om att hon skulle skadas eller dödas om hon kontaktade polisen.

Åtalspunkt 3 avsåg stöld den 1 mars 2026 i Västerås. Enligt åtalet tog den tilltalade olovligen en dator som tillhörde målsäganden, på ett sätt som innebar skada och som skedde med uppsåt att stjäla.

Åtalspunkt 4 avsåg brott mot knivlagen den 1 mars 2026 i Västerås. Enligt åtalet hade den tilltalade en kniv i en personbil på allmän plats trots att det inte var befogat.

Tingsrätten fann att grov kvinnofridskränkning var styrkt för gärningarna under åtalspunkt 1 E–1 M. För gärningarna i åtalspunkt 1 A–1 D ansågs misshandel styrkt, och gärningen i 1 D bedömdes som ringa misshandel. För åtalspunkt 1 F, 1 I, 1 J och 1 K–1 M fann domstolen att misshandel var styrkt, medan 1 G bedömdes som olaga hot och 1 H som skadegörelse. För åtalspunkt 2 och 4 frikändes den tilltalade.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var lång, levande och detaljrik samt att den fick starkt stöd av flera vittnen och av skriftlig bevisning. Särskilt nämndes textmeddelanden mellan parterna, fotografier på skador, journalanteckningar och rättsintyg. Vittnena uppgav att de successivt fått kännedom om våld i relationen, även om de inte alltid kunde beskriva varje enskild händelse i detalj. Domstolen fäste också vikt vid att den tilltalade i flera delar medgav bråk eller vissa gärningar, men ofta beskrev dem som ömsesidiga eller som självförsvar.

När det gällde de tidiga gärningarna i Kristianstad fann domstolen att målsägandens uppgifter om den 21 september 2025 stöddes av ett meddelande från den tilltalade dagen efter och av hennes samtal med en väninna. Domstolen ansåg att förklaringen från den tilltalade framstod som en efterhandskonstruktion. För händelsen den 12 oktober 2025 ansågs hennes uppgifter förenliga med textmeddelanden till en väninna, och den tilltalades förnekande bedömdes inte rubba trovärdigheten. Även knuffarna den 26 oktober 2025 bedömdes som styrkta och som ringa misshandel.

För händelsen den 7 december 2025 fann domstolen att målsägandens uppgifter stöddes av sms till en väninna samma kväll, där hon beskrev att den tilltalade blivit aggressiv och att hon hade fått en sårskada på örat. Den tilltalades uppgifter om ömsesidiga örfilar ändrade inte bedömningen i skuldfrågan. För händelsen den 12 januari 2026 fann tingsrätten att ord stod mot ord i viss del, men att den tilltalade bekräftat de bakomliggande omständigheterna kring Facetime-samtalet och inte lämnat något som vederlade målsägandens berättelse om våldet.

För händelserna i slutet av januari 2026 bedömde domstolen att målsägandens berättelse om hot och sönderklippta kläder fick stöd av textmeddelanden och av den tilltalades eget erkännande av skadegörelsen. Den tilltalades uppgifter om att han inte uttryckligen hotat att döda henne ändrade inte att hotet bedömdes vara styrkt. För händelsen den 11 februari 2026 fann tingsrätten att målsägandens berättelse om struptag, slag och örfilar var trovärdig och stöddes av fotografier och vittnesuppgifter. För händelsen den 20 februari 2026 ansågs berättelsen vara stödd av fotografier, sms och vittnesmål. För händelserna den 25–26 februari 2026 lade domstolen särskild vikt vid målsägandens uppgifter, de fotografier som tagits vid anmälningsupptagningen och uppgifterna från systern. Domstolen ansåg också att den kniv som visats upp hade samband med hotet.

När det gällde åtalspunkt 2 ansåg tingsrätten att textmeddelandet inte visade ett tydligt hot om våld i syfte att hindra anmälan, och att uppsåt till brott inte var styrkt. Den tilltalade frikändes därför. I fråga om knivlagen ansågs innehavet av kniven befogat eftersom han packat sina saker inför avfärd, och även där blev resultatet frikännande. För stölden fann domstolen däremot att den tilltalade tagit datorn med tillägnelseuppsåt eftersom han tänkte behålla den som säkerhet för en fordran, och åtalet i den delen bifölls.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för grov kvinnofridskränkning, flera misshandelsbrott, en ringa misshandel, olaga hot, skadegörelse och stöld. Han frikänns från övergrepp i rättssak och från brott mot knivlagen. Tingsrätten bestämmer påföljden till fängelse i 1 år och 6 månader.

Han ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 100 875 kronor jämte ränta från den 26 februari 2026 till dess betalning sker. Beloppet avser kränkning och sveda och värk. Han ska vidare betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även om fortsatt beslag av en mobiltelefon till dess domen vinner laga kraft, varefter den ska återlämnas. Kniven förverkades. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.