Villkorlig dom för grovt penningtvättsbrott

Den tilltalade döms för grovt penningtvättsbrott efter att ha tagit emot och omsatt pengar som enligt tingsrätten kom från brottslig verksamhet. Brottet ansågs vara grovt eftersom det avsett betydande värden. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 30 dagsböter om 50 kronor vardera.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en åtalspunkt. Den avsåg grovt penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 och 5 § första stycket lagen om straff för penningtvättsbrott. Enligt åtalet hade företrädare för ett litauiskt bolag den 25 september 2020, genom vilseledande av okända gärningsmän, förmåtts att överföra drygt 30 400 euro till den tilltalades bankkonto. Den tilltalade ska därefter ha upplåtit sitt konto, tagit emot överföringen, förvarat pengarna och omsatt dem till egna och andras konton. Syftet uppgavs ha varit att dölja att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller att främja möjligheterna för någon annan att tillgodogöra sig värdet. Åklagaren gjorde gällande att gärningen hade begåtts med uppsåt.

Tingsrätten utgick från att det var utrett att det litauiska bolaget den 25 september 2020 överfört 30 475,89 euro till den tilltalades konto i stället för till den rätta mottagaren. Det var också utrett att den tilltalade dagen efter förde över pengarna till andra mottagare. Frågan blev därför om han haft uppsåt till att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet och om åtgärderna skett i penningtvättssyfte.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att det var anmärkningsvärt att en så stor insättning skedde utan kommunikation eller förvarning, särskilt som den tilltalade och den person han hänvisade till bara hade träffats två gånger och inte hade haft kontakt på närmare ett halvår före insättningen. Domstolen konstaterade också att det inte hade framkommit något avtal om ett tydligt uppdrag att importera motordelar mot betalning, vilket skulle kunna förklara överföringen. Redan dessa omständigheter innebar enligt tingsrätten att den tilltalade måste ha insett risken för att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet.

Domstolen lade dessutom vikt vid att den tilltalade inte hade gjort några kontroller, exempelvis genom att kontakta banken när insättningen kom in. Att han därefter omsatte pengarna nästan omedelbart talade enligt tingsrätten för att åtgärderna skett i penningtvättssyfte. Tingsrätten ansåg även att hans förklaring om att pengarna skulle föras vidare via vänner och en bror var anmärkningsvärd, eftersom han om han verkligen velat betala tillbaka beloppet hade kunnat göra mindre delsummor i stället för att omsätta pengarna på det sätt som skedde.

Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att den tilltalade måste ha insett att det fanns en avsevärd risk att pengarna kom från brott eller brottslig verksamhet, och att han trots detta tog emot och omsatte dem. Han ansågs därför ha handlat uppsåtligt. Domstolen fann också att han haft uppsåt i förhållande till att åtgärderna syftade till att dölja pengarnas ursprung och att främja möjligheterna att tillgodogöra sig värdet. Åtalet var därmed styrkt och gärningen bedömdes som penningtvättsbrott. Eftersom gärningen avsett betydande värden bedömdes brottet som grovt.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde straffvärdet till fängelse sex månader, men valde villkorlig dom som påföljd med hänsyn till att den tilltalade var tidigare ostraffad och att det saknades skäl att tro att han skulle fortsätta begå brott. Antalet dagsböter sattes till det lägsta möjliga, 30, och varje dagsbot bestämdes till 50 kronor, vilket motsvarar 1 500 kronor totalt.

Skadeståndsyrkandet från det litauiska bolaget avslogs eftersom tingsrätten inte ansåg det tillräckligt utrett om bolaget hade fått kompensation från annat håll och i så fall med vilket belopp. Den tilltalade ska betala 800 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för försvararkostnaderna, och den försvarare som begärt ersättning fick 48 841 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.