Grovt vapenbrott och grovt olaga hot prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grov stöld, grovt vapenbrott, olaga hot, narkotikabrott och olovlig körning. Utgången blev att hovrätten i flera delar ändrade tingsrättens dom. Den tilltalade frikändes från åtalet för grovt olaga hot, frikändes också från åtalet för narkotikabrott, och fängelsestraffet sänktes till 14 dagar. Hovrätten lät däremot i övrigt tingsrättens bedömning stå fast i de delar som inte ändrades.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten byggde på flera händelser. I den del som gällde grov stöld påstod åklagaren att den tilltalade, eventuellt tillsammans med annan person och i samförstånd, olovligen tagit tre jaktvapen ur ett vapenskåp i målsägandens bostad under perioden 19 december 2017 till 19 februari 2018.

I den del som gällde grovt vapenbrott påstod åklagaren att den tilltalade, efter den påstådda stölden, hade kommit i besittning av tre jaktvapen och därefter innehaft två hagelgevär samma dag samt ett kulgevär fram till en husrannsakan den 4 april 2019 i en bostad i Uppsala. Åklagaren gjorde gällande att innehavet avsett flera vapen, att ett av vapnen varit av särskilt farlig art och att vapnen förekommit i en kriminell miljö.

När det gällde grovt olaga hot påstod åklagaren att den tilltalade och en annan person tillsammans och i samförstånd hotat målsäganden den 4 april 2019 utanför en livsmedelsbutik genom att visa upp och rikta ett skjutvapen eller en vapenattrapp mot honom. Enligt åtalet skulle hotet ha varit sådant att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet.

Hovrätten noterade också att åklagaren i hovrätten justerat vissa gärningsbeskrivningar. I praktiken prövades därför frågorna utifrån den justerade åtalsramen och den bevisning som redan hade lagts fram i tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten slog fast att utredningen i de överklagade delarna var densamma som i tingsrätten. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i fråga om grov stöld och grovt vapenbrott. I de delarna ändrades alltså inte tingsrättens dom.

När det gällde narkotikabrottet mot målsäganden i den delen av målet konstaterade hovrätten att den påstådda narkotikan inte hade påträffats. Åtalet byggde därför i hög grad på uppgifter från den tilltalade och den andre tilltalade om att en narkotikaöverlåtelse hade skett samma dag som händelsen i Sävja. Hovrätten ansåg att dessa uppgifter måste värderas med stor försiktighet och att det inte var klarlagt med tillräcklig säkerhet att narkotika hade förvärvats vid det aktuella tillfället. Därför frikändes den tilltalade från narkotikabrott.

I frågan om grovt olaga hot konstaterade hovrätten att den påstådda motivbilden, som åklagaren hade gjort gällande, inte längre kunde tillmätas betydelse sedan narkotikadelen fallit. Hovrätten fokuserade därför på vad som faktiskt var utrett om händelseförloppet.

Målsäganden berättade att han såg den tilltalade och den andre tilltalade komma gående med ett vapenliknande föremål inlindat i något slags täcke eller handduk. Han uppgav att den andre mannen höll i föremålet, att den tilltalade ryckte vapnet från honom och sprang mot skogen, och att vapnet riktades mot honom. Ett vittne som befann sig i närheten uppgav att hon såg en yngre och en äldre man, att den äldre bar ett långt föremål inlindat i en handduk, att pipan stack ut och att den yngre tog vapnet från den äldre. Hon berättade också att den äldre mannen blev upprörd och att den yngre därefter försvann med vapnet.

Hovrätten fann att uppgifterna från den tilltalade och den andre tilltalade om att de inte skulle ha vetat vad föremålet var framstod som en uppenbar efterhandskonstruktion. Samtidigt ansåg hovrätten att utredningen visade att den andre tilltalade först höll i vapnet eller vapenattrappen, visade upp och riktade den mot målsäganden, och att den tilltalade sedan ryckte föremålet ur händerna på honom. På den bevisningen ansågs den andre tilltalade ha gjort sig skyldig till olaga hot, men hovrätten fann inte att det var styrkt att den tilltalade själv hotat målsäganden på det sätt som åklagaren påstått. Tvärtom ansåg hovrätten att utredningen snarare talade för att den tilltalade försökte avbryta en brottslig gärning genom att ta vapnet eller attrappen från den andre tilltalade. Därför frikändes den tilltalade från åtalet för olaga hot.

Domslut och påföljd

För den tilltalade stod hovrättens bedömning fast i de delar som inte ändrades. Han dömdes alltså för olovlig körning, grovt brott, och för narkotikabrott i den del som inte var överklagad, men frikändes från grov stöld, grovt vapenbrott och narkotikabrott i den överklagade delen samt från olaga hot.

Hovrätten bedömde att det samlade straffvärdet för de brott som den tilltalade dömdes för uppgick till fängelse en månad. Eftersom narkotikabrott som avser överlåtelse av narkotika är ett brott där fängelse normalt ska väljas, och eftersom den tilltalade hade återfallit i brott under pågående övervakning efter tidigare skyddstillsyn, ansåg hovrätten att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Med hänsyn till att den tilltalade ännu inte fyllt 21 år vid tiden för den grova olovliga körningen och till den långa handläggningstiden i hovrätten bestämdes fängelsestraffet dock till 14 dagar.

Hovrätten ändrade också tingsrättens skadeståndsbestämning. Eftersom den tilltalade frikändes från olaga hot skulle skadeståndsyrkandet mot honom avslås. Skadeståndet om 7 000 kronor skulle i stället betalas av den andre tilltalade ensam enligt hovrättens dom. De beslag som avsåg narkotika och en patron skulle inte förverkas, och beslagen hävdes. Övriga beslag som tingsrätten beslutat om skulle bestå.

Det anges inte i hovrättens dom att den tilltalade varit häktad.