Grov narkotikasmuggling och förverkande av telefon fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och fastställer domen i den del som gäller den tilltalade. Det innebär att den tilltalade döms för grov narkotikasmuggling i två fall och att fängelsestraffet om 4 år och 6 månader står fast. Hovrätten ändrar inte heller beslutet om att den beslagtagna telefonen ska förverkas. Den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller grov narkotikasmuggling. Enligt hovrättens prövning har den tilltalade fört in paket 5 och 6 samt paket 7 till Sverige. Hovrätten utgår från att paket 2–7 innehöll omkring 13 kg cannabisharts, efter att det genom utredningen stått klart att paket 1 innehöll cannabisharts och att samma slag och mängd narkotika också funnits i de övriga paketen.

Åtalet mot den tilltalade avser grov narkotikasmuggling för gärningar som enligt tingsrättens dom hänförs till perioden den 22–26 augusti 2024. Hovrätten redovisar att den tilltalade medgett ansvar för narkotikabrott avseende hantering av cannabisharts i paket 7, men bestred att brottet skulle bedömas som grovt och bestred ansvar i övrigt. Åklagaren vidhöll i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott i andra hand.

Hovrätten konstaterar att tingsrättens dom redan stod fast i den del som gällde att den tilltalade gjort sig skyldig till narkotikasmuggling den 22–23 augusti 2024 genom paket 1. I hovrätten prövades därefter gärningarna med paket 5–7. Hovrätten kom fram till att den tilltalade uppsåtligen fört in paket 5 och 6 samt paket 7 innehållande cannabisharts till Sverige och att gärningarna ska rubriceras som narkotikasmuggling, respektive grov narkotikasmuggling enligt tingsrättens bedömning. Hovrätten ändrade dock inte tingsrättens rubricering eller ansvar i den delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten, men också viss ny skriftlig bevisning. Domstolen utgick från uppgifterna om att paket 1 skickats från Spanien till den tilltalade, att paketet hämtades ut den 23 augusti 2024 och att det innehöll cannabisharts. På den grunden ansåg hovrätten att det var utrett att även paket 2–7 innehöll samma narkotikaslag och ungefär samma mängd.

När det gäller paket 2–4 betonade hovrätten att paketen skickats med samma transportföretag och haft ett sammanlagt mycket högt värde. Hovrätten ansåg att det framstod som uteslutet att avsändaren inte försäkrat sig om att den tilltalade gick med på att ta emot även dessa paket. Hovrätten fäste också vikt vid att den tilltalade haft kontakter med transportföretaget om leveransen av paket 4 och godtagit att det skulle lämnas vid bostaden. Den förklaring som lämnats till dessa kontakter bedömdes som svepande och osannolik.

När det gällde paket 5–7 hänvisade hovrätten till den tilltalades egna uppgifter om att han tagit bort adressetiketten från en av kartongerna, att han lämnat ifrån sig paketen kort tid efter uthämtningen och att han överlämnat dem med hjälp av kodord till personer som kommit med bil eller taxi. Hovrätten noterade också uppgifter i den tilltalades telefon om meddelanden och samtal på Signal samt en bild av en sedelbunt. Sammantaget ansåg hovrätten att den tilltalade måste ha insett att det var narkotika i paketen och att det funnits en avsevärd risk för att det rörde sig om cannabisharts i den mängd som angetts i åtalet. Att detta inte avhållit honom från att ta emot paketen innebar att han agerat uppsåtligen.

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan. Därför fastställdes tingsrättens dom i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom. För den tilltalade innebär det att fängelsestraffet på 4 år och 6 månader står fast. Hovrätten ändrar inte påföljden eller någon annan del av tingsrättens bedömning i skuld- eller strafffrågan.

Den tilltalade ska vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten konstaterar att häktningsskälen fortfarande består.

Tingsrätten hade tidigare beslutat att den beslagtagna telefonen skulle förverkas, och hovrätten låter det beslutet bestå. Hovrätten hänvisar till att telefonen använts som hjälpmedel vid brotten och att ett förverkande behövs för att förebygga brott.

När det gäller kostnaderna beslutar hovrätten om ersättning till försvararen och att staten ska stå för kostnaden i hovrätten. Tingsrättens beslut om avgift till brottsofferfonden framgår av den tidigare domen, men hovrätten ändrar inte på den delen i det material som redovisas här.