Skadegörelse och misshandel prövades i tingsrätten

Tingsrätten i Södertälje dömde den tilltalade för skadegörelse men frikände honom från misshandel. Samtidigt ogillades ett åtal om misshandel som riktats mot honom, medan ett annat mål om ofredande och olaga hot också ogillades i de delar där den tilltalade var åtalad. Påföljden som redan dömts ut i en tidigare dom skulle enligt tingsrätten avse även den nya brottsligheten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde flera händelser. Enligt åtalet för skadegörelse den 3 november 2025 skulle den tilltalade ha slagit sönder bakruta och backspeglar på en bil så att skador uppstod för ett okänt men inte ringa värde. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för skadegörelse för denna gärning.

I samma händelseförlopp den 3 november 2025 åtalades en annan person för grov misshandel, men den åtalsdelen avsåg inte den tilltalade och ska därför inte räknas som en gärning han dömdes för. Däremot åtalades den tilltalade själv för misshandel den 3 november 2025 genom att efter skadegörelsen ha slagit målsäganden fyra gånger på huvudet och/eller kroppen nära en port i Södertälje. Tingsrätten frikände den tilltalade från detta åtal och bedömde att hans agerande var försvarligt i nödvärn.

I det andra målet åtalades den tilltalade för ofredande den 20 juni 2024. Enligt åtalet skulle han ha tagit tag i målsäganden, sagt att hon hade en bomb på sig eller liknande och spottat mot eller på henne på Järnagatan i Södertälje. Tingsrätten ogillade åtalet eftersom bevisningen inte ansågs tillräcklig för att säkert slå fast att den tilltalade var gärningsmannen.

Den tilltalade åtalades också för olaga hot den 24 januari 2025. Enligt åtalet skulle han på Döld namn ha uttalat sig kränkande om målsägandens religion, filmat henne och hennes bil samt sagt att han skulle skicka alla killar i Södertälje på eller efter henne och skicka filmen till dem. Tingsrätten ogillade även detta åtal eftersom bevisningen inte ansågs tillräcklig.

Rättens bedömning

Tingsrätten gick igenom både skadegörelsen och våldet efteråt utifrån filmuppspelningar, skriftlig bevisning och vittnesmål. När det gällde skadegörelsen ansåg rätten att det var utrett att den tilltalade följt efter den andra mannen en bit men sedan gått tillbaka och slagit sönder bakruta och backspeglar på bilen. Den tilltalades invändning om nödvärn lämnades utan avseende, eftersom det enligt rätten inte ens av hans egen berättelse framgick att han varit utsatt för ett överhängande brottsligt angrepp som gav rätt att angripa bilen.

När det gällde misshandeln efter skadegörelsen fann tingsrätten att det var utrett att den tilltalade slog första slaget och att målsäganden sedan hamnade på marken, där den tilltalade utdelade ett stort antal slag. Rätten ansåg samtidigt att den tilltalade befann sig i en nödvärnssituation när han senare slog tillbaka fyra gånger, eftersom han då var utsatt för en allvarlig misshandel. Slagen hade inte orsakat någon skada och bedömdes inte som uppenbart oförsvarliga. Därför frikändes den tilltalade från misshandel.

I åtalet om ofredande den 20 juni 2024 bedömde tingsrätten att det fanns stöd för att någon ofredat målsäganden på det sätt som beskrevs, men att bevisningen inte räckte för att säkert fastslå att just den tilltalade var gärningsmannen. Rätten fäste vikt vid att filmen inte var tillräckligt tydlig och att utpekandet i rättssalen hade begränsat bevisvärde.

I åtalet om olaga hot den 24 januari 2025 konstaterade tingsrätten att parterna varit på platsen och att det förekommit uttalanden om religion, men att det inte var bevisat med tillräcklig styrka att den tilltalade uttryckt just de hotfulla formuleringar som lagts honom till last. Även den delen ogillades därför.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för skadegörelse den 3 november 2025. Han frikändes från misshandel som avsåg samma dag och plats. Åtalen om ofredande den 20 juni 2024 och olaga hot den 24 januari 2025 ogillades.

Tingsrätten bedömde att straffvärdet för den misshandel som den tilltalade dömdes för uppgick till fängelse i ett år, och att det saknades utrymme att välja någon annan påföljd än fängelse. I domslutet angavs dock att tidigare utdömd påföljd skulle avse även den nya brottsligheten.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Skadeståndskraven lämnades utan bifall. Staten ska stå för kostnaderna för ersättningen till försvarare och målsägandebiträden.