Tingsrätten dömer för våldtäkt och utvisning

Tingsrätten dömer den tilltalade för våldtäkt den 11 april 2026. Påföljden bestäms till fängelse i tre år. Tingsrätten beslutar också att den tilltalade ska utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit. Dessutom ska han betala skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en gärning, nämligen våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 och 4 samt 1 p brottsbalken. Enligt åklagaren hade den tilltalade den 11 april 2026 i Mönsterås genomfört upprepade vaginala samlag och upprepade sexuella handlingar jämförliga med samlag med målsäganden. De sexuella handlingarna bestod av att han penetrerade målsägandens vagina och anal med sina fingrar. Han skulle också ha bitit henne på hakan, halsen och bröstet samt slagit henne med öppen hand på rumpan och ansiktet. Åklagaren gjorde gällande att målsäganden inte deltog frivilligt.

Åklagaren yrkade i andra hand ansvar för oaktsam våldtäkt och misshandel. Den oaktsamma våldtäkten gällde att den tilltalade i vart fall varit grovt oaktsam beträffande omständigheten att målsäganden inte deltog frivilligt. Misshandeln gällde att han bitit målsäganden på hakan, halsen och bröstet samt slagit henne med öppen hand på rumpan och ansiktet, varvid hon orsakats smärta och blåmärken.

Tingsrätten prövade åtalet mot bakgrund av att den tilltalade och målsäganden hade haft kontakt i förväg och att han kom hem till henne sent natten till den 11 april 2026. Rätten konstaterade att det under natten förekom flera samlag och att det inledningsvis var fråga om ett ömsesidigt frivilligt sexuellt umgänge. Rätten fann dock att samtycket senare upphörde och att den tilltalade efter det första samlaget ställt sig likgiltig till om målsäganden samtyckte eller inte. Han dömdes därför för våldtäkt i enlighet med åtalet i första hand. Någon separat dom för oaktsam våldtäkt eller misshandel meddelades inte.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste vikt vid de meddelanden som fanns bevarade mellan den tilltalade och målsäganden. Där framgick att båda uttryckt en önskan om ett seriöst förhållande, äktenskap och familjebildning, och att de båda sagt att de inte ville ha sex före äktenskapet. Rätten ansåg också att meddelandena visade att den tilltalade gett uttryck för en ägande och kontrollerande syn på förhållandet samt att målsäganden haft fog för att uppfatta honom som någon som förväntade sig att hon skulle hålla sig inom hans gränser. Rätten beaktade även att han i meddelanden anspelat på ett våldskapital, vilket kunde ha gett målsäganden bilden av att han lätt tog till våld.

Målsägandens uppgifter ansågs trovärdiga och konsekventa. Hon berättade att hon under samlagen flera gånger sa att det gjorde ont och att hon protesterade, men att den tilltalade inte lyssnade. Hon berättade också att han blev hårdhänt, slog henne på rumpan och i ansiktet, bet henne i bröstet, sög och bet henne på halsen samt förde in sina fingrar i hennes rumpa mot hennes vilja. Tingsrätten fann att hennes uppgift om anal fingerpenetration var styrkt, trots att den tilltalade förnekat detta, bland annat eftersom hon berättat om det för en väninna kort efter händelsen.

Rätten beaktade också den rättsmedicinska bevisningen. Efter händelsen hade målsäganden undersökts och man hade dokumenterat tio separata skador, bland annat ytliga hud- och underhudsblödningar på halsen och underhudsblödningar ovan båda brösten samt på ena skinkan eller höften. Det fanns även ytliga hudavskrapningar på flera delar av kroppen. Enligt det rättsmedicinska yttrandet fanns stöd i undersökningsfynden för att målsäganden fått slag, blivit biten eller utsatt för sugande våld samt riven. Tingsrätten ansåg att skadorna var väl förenliga med målsägandens berättelse och mindre förenliga med den tilltalades version.

Vid den samlade bedömningen fann tingsrätten att målsägandens samtycke upphört och att den tilltalade, särskilt efter det första samlaget, måste ha förstått att hon kunde uppfatta sig som tvingad att gå med på sådant hon inte ville. Eftersom han inte försäkrat sig om fortsatt samtycke dömdes han för våldtäkt.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i tre år. Rätten ansåg att gärningen, som bedömdes som våldtäkt med likgiltighetsuppsåt och vissa våldsinslag, hade ett straffvärde som motsvarade tre års fängelse och att ingen annan påföljd än fängelse kunde komma i fråga.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 220 000 kronor jämte ränta från den 11 april 2026. Tingsrätten utgick från schabloner för kränkning samt sveda och värk och fann inte skäl att göra avsteg från dem.

Vidare beslutade tingsrätten att den tilltalade ska utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit. Rätten ansåg att de allmänna förutsättningarna för utvisning var uppfyllda och att det även fanns tillräckligt starka skäl för utvisning med hänsyn till brottets allvar och den tilltalades bakgrund och anknytning.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas och tills utvisningsbeslutet får laga kraft eller dessförinnan får verkställas. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för vissa försvararkostnader.