Fängelse för hot, misshandel och hemfridsbrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för två fall av misshandel, två fall av olaga hot och hemfridsbrott. Åtalet om misshandel avseende 2026-02-13 till 2026-02-14 ogillades. Påföljden bestämdes till fängelse i sex månader, och den tilltalade ska också betala skadestånd, brottsofferfondsavgift och stå kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade skulle dömas för grov kvinnofridskränkning genom flera gärningar mot målsäganden under perioden 2025-08-20 till 2026-05-22. Enligt åtalet bestod punkterna av två fall av olaga hot den 2025-08-20, en misshandel någon gång mellan 2026-02-13 och 2026-02-14, en misshandel den 2026-02-23, ett hemfridsbrott den 2026-05-22 och en misshandel den 2026-05-22.

När det gällde de två hoten den 2025-08-20 påstod åklagaren att den tilltalade hade skickat meddelanden till målsäganden där han skrev att han skulle "knulla och göra kaos med henne" respektive att han skulle döda henne. Vid misshandelsgärningen mellan 2026-02-13 och 2026-02-14 påstods att den tilltalade tagit tag i målsäganden, kastat eller slitit henne till marken och slagit henne på armarna, vilket orsakat smärta och blånad. För misshandeln den 2026-02-23 påstod åklagaren att han tagit tag i målsäganden, kastat eller slitit henne till marken och slagit henne på benen, med smärta och blånad som följd. Hemfridsbrottet den 2026-05-22 ska enligt åtalet ha bestått i att den tilltalade olovligen kvarstannat i målsägandens bostad. Samma dag påstod åklagaren också att han utdelat flertalet knytnävsslag mot målsägandens ben och armar, tryckt ner henne i soffan och tagit ett strypgrepp om hennes hals, vilket orsakat smärta, blånad, sårskador och andnöd.

Den tilltalade förnekade gärningarna och bestred ansvar. Han bestred också skadeståndsyrkandena men medgav sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det utrett att målsäganden och den tilltalade haft en relation under flera år och att de under perioder bott tillsammans. De sista månaderna av relationen bodde de tillsammans i en lägenhet i Linköpings kommun. Rätten tog därefter ställning till varje åtalspunkt för sig.

När det gällde de två olaga hoten den 2025-08-20 fann tingsrätten genom parternas uppgifter och den framlagda konversationen att den tilltalade skickat meddelandena på det sätt som åklagaren påstått. Rätten ansåg att målsäganden berättat trovärdigt om hur hon tog meddelandena på allvar och mådde dåligt av dem. Rätten bedömde att hoten var ägnade att framkalla allvarlig rädsla för hennes personliga säkerhet och att den tilltalade handlat med uppsåt. Eftersom det gått ett antal timmar mellan meddelandena bedömdes de som två gärningar, och åtalet i denna del ansågs styrkt i sin helhet.

För misshandeln mellan 2026-02-13 och 2026-02-14 fann tingsrätten att målsäganden lämnat en sammanhängande och trovärdig berättelse, men den övriga bevisningen ansågs inte tillräckligt robust för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel på det sätt som påståtts. Den tilltalade frikändes därför från den gärningen.

För misshandeln den 2026-02-23 ansåg tingsrätten att målsägandens berättelse fick starkt stöd av övrig bevisning. Ett vittne som bodde intill parterna hördes och bedömdes som trovärdigt. Därutöver åberopades en händelserapport, en bild på målsägandens ben och ett rättsintyg som visade att skadan var förenlig med slag eller stöt mot hårt trubbigt föremål eller kroppsdel. Den tilltalades invändningar ansågs inte rubba bevisningen, och åtalet för misshandel den dagen bedömdes styrkt i sin helhet.

När det gällde händelsen den 2026-05-22 fann tingsrätten att målsäganden lämnat en trovärdig berättelse och att flera vittnen, bland dem hennes chef och en polis, gett stöd åt uppgifterna. Fotografier och rättsintyg visade skador som var förenliga med det påstådda våldet. Rätten ansåg också att den tilltalades egna uppgifter framstod som kraftigt nedtonade och att han inte lämnat någon rimlig förklaring till hur målsägandens skador uppkommit. Tingsrätten kom därför fram till att han gjort sig skyldig till misshandel den 2026-05-22. Samtidigt fann rätten stöd för att han olovligen kvarstannat i målsägandens bostad, vilket innebar att åtalet för hemfridsbrott också var styrkt.

Vid den avslutande bedömningen prövade tingsrätten om de styrkta gärningarna skulle rubriceras som grov kvinnofridskränkning. Rätten konstaterade att gärningarna hade riktats mot en närstående och att var och en innebar en kränkning av målsägandens integritet. Samtidigt ansågs antalet gärningar vara relativt begränsat och misshandelsfallen särskilt allvarliga medan övriga gärningar hade begränsat straffvärde. Tingsrätten bedömde därför att det inte var visat att varje gärning utgjort led i en upprepad kränkning på det sätt som krävs för grov kvinnofridskränkning. Den tilltalade dömdes i stället för de enskilda brotten.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för två fall av olaga hot den 2025-08-20, misshandel den 2026-02-23, hemfridsbrott den 2026-05-22 och misshandel den 2026-05-22. Han frikändes från misshandel mellan 2026-02-13 och 2026-02-14.

Påföljden bestämdes till fängelse i sex månader. Tingsrätten utgick från att straffvärdet motsvarade fängelse sju månader, men beaktade den tilltalades ungdom vid straffmätningen enligt 29 kap. 7 § brottsbalken. Rätten ansåg att brottsligheten var av sådan art att fängelse skulle väljas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 48 000 kronor. Av domen framgår att ränta ska betalas på 8 000 kronor från den 2025-08-20, på 15 000 kronor från den 2026-02-23 och på 25 000 kronor från den 2026-05-22 till dess betalning sker. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts. Staten ska stå för kostnaderna för de ersättningar som beviljades i målet.