Svarande skyldig att återbetala 440 000 kronor enligt skuldebrev

Bakgrund

Parterna inledde under 2015 ett gemensamt projekt för att driva ett HVB-hem via ett handelsbolag och senare ett aktiebolag. Finansieringen av fastighetsköp och renovering skedde delvis genom insatser av kärande och den svarande. Kärande förde 700 000 kr via sin pappas konto till den svarandes konto, vilket bokfördes som ett lån i en särskild förvaltningsbolagskonstruktion. Efter att samarbetet avbröts upprättades ett andra skuldebrev (Skuldebrev 2) i december 2016, där parterna angav att den svarande åtog sig att återbetala 700 000 kr. Återbetalning om 260 000 kr skedde vid ett tillfälle, varpå kvarstående skuld uppgick till 440 000 kr.

Svarandens invändningar

Den svarande bestred kravet med tre huvudsakliga grunder:

1. Pengarna utgjorde riskkapital i projektet och inte ett lån, varför återbetalning inte var avtalad.
2. Skuldebrev 2 skulle avse en framtida utbetalning och inte ersätta tidigare gjorda insättningar.
3. Fel part angavs i skuldebreven eftersom skulden enligt den svarande formellt tillhörde bolaget där han var ägare och inte honom personligen.

Domstolens bedömning

Tingsrätten bedömde att Skuldebrev 2 var en giltig handling enligt skuldebrevslagen och utgjorde starkt bevis för att en skuld om 700 000 kr hade uppstått mellan parterna. Av detta följde att den svarande personligen åtog sig återbetalning. De sms och e-postmeddelanden som framkom i målet, där den svarande uttryckte att han förband sig att reglera de 700 000 kr och erkände svårigheter att betala, förstärkte styrkan i de skriftliga handlingarna. Tvisten om rätt part avvisades eftersom 700 000 kr hade överförts till den svarande personligen och senare bokförts i bolaget utan att påverka den svarandes betalningsansvar. Mot denna bakgrund förpliktades den svarande att återbetala kvarvarande belopp om 440 000 kr, jämte ränta från delgivningsdagen, samt att ersätta kärande för rättegångskostnader.