Flera brott ledde till skyddstillsyn

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel, två fall av grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt tre fall av penningtvättsbrott. Han frikändes samtidigt från åtalet för grovt övergrepp i rättssak. Påföljden blev skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Den tilltalade ska också betala skadestånd, ersätta staten för vissa kostnader och betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet om våldshändelsen gällde först att den tilltalade och en medtilltalad enligt åtalet den 12 april 2026 skulle ha angripit målsäganden i en lägenhet i Uppsala. Enligt åtalet skulle den tilltalade, tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade, ha knivhuggit och knivskurit målsäganden flera gånger på halsen, bröstet, rumpan, låret och i ansiktet samt slagit honom och kastat en lampskärm i glas mot hans huvud. Han åtalades därmed för grov misshandel. Samma dag, den 12 april 2026, åtalades han också för grovt övergrepp i rättssak för att tillsammans med den medtilltalade ha hotat målsäganden och hindrat honom från att göra en polisanmälan. Dessutom åtalades han för grovt brott mot knivförbudslagen genom att den 12 april 2026 ha haft kniv på allmän plats trots att det inte varit befogat.

Utöver detta åtalades den tilltalade för penningtvättsbrott vid tre olika tillfällen. För det första gällde det den 15 januari 2026, då han enligt åtalet ställt sitt bankkonto till förfogande och mottagit 14 985 kronor som han därefter omsatt genom överföringar och uttag. För det andra gällde det samma dag, den 15 januari 2026, att han mottagit 10 000 kronor och därefter omsatt pengarna genom överföringar och uttag. För det tredje gällde det också den 15 januari 2026, när han enligt åtalet mottagit ytterligare 10 000 kronor och omsatt även dessa medel genom överföringar och uttag. I samtliga tre fall ansåg åklagaren att pengarna härrörde från bedrägeri som drabbat målsäganden och att åtgärderna syftade till att dölja pengarnas brottsliga ursprung.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade och den medtilltalade kom till målsägandens lägenhet tillsammans och att de hade med sig knivar. Rätten fann det vidare styrkt att de stack och skar målsäganden med kniv i bröst, rumpa och lår samt orsakade sårskador i ansiktet och på halsen. Rätten bedömde också att den medtilltalade slog en lampskärm av glas över målsägandens huvud. När det gällde skuldfrågan godtog tingsrätten inte den tilltalades invändning om nödvärn. Däremot bedömde rätten att gärningen inte skulle rubriceras som grov misshandel, utan som misshandel av normalgraden, eftersom omständigheterna inte ansågs nå upp till den nivå av särskild hänsynslöshet eller råhet som krävs för grov misshandel.

I frågan om grovt övergrepp i rättssak kom tingsrätten fram till att det inte var visat att de hotelser som målsäganden berättat om uttalades i syfte att hindra honom från att göra en polisanmälan. Inte heller var det visat att den medtilltalade stampade på hans mobiltelefon i just det syftet. Den tilltalade och den medtilltalade frikändes därför från åtalet för grovt övergrepp i rättssak. Tingsrätten ansåg dock att den medtilltalade hade slagit sönder målsägandens mobiltelefon och därför dömdes för skadegörelse, men den domen avsåg inte den tilltalade.

När det gällde knivbrotten fann tingsrätten att den tilltalade tog med sig en kniv när han åkte till målsägandens lägenhet och senare använde den för att angripa målsäganden. Rätten ansåg att innehavet saknade befogad anledning och att brottet därför skulle bedömas som grovt. Den tilltalade dömdes därför för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, för gärningen den 12 april 2026. I samma dom konstaterade tingsrätten också att den medtilltalade bar två knivar i anslutning till händelsen och att även det brottet skulle bedömas som grovt, men den punkten avsåg inte den tilltalade ensam.

I penningtvättsdelen fann tingsrätten genom utredningen att målsägandena genom bedrägliga SMS hade förmåtts föra över pengar till den tilltalade, som därefter skickade pengarna vidare och tog ut kontanter i bankomat. Rätten bedömde att han måste ha insett risken för att pengarna härrörde från brott och att han varit likgiltig inför det. Därmed dömdes han för penningtvättsbrott i alla tre fall, med datum den 15 januari 2026 för samtliga gärningar.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Tingsrätten utgick från att brottsligheten sammantaget motsvarade ett fängelsestraff på 1 år 5 månader, men ansåg att skyddstillsyn förenad med behandling var en lämplig påföljd. Det framgår också att om fängelse i stället hade valts skulle fängelse i 1 år 5 månader ha dömts ut. Den tilltalade ska genomgå behandling enligt den bifogade planen och övervakare ska utses av frivården.

Tingsrätten beslutade att häktningen hävdes, men att den tilltalade omedelbart skulle omhändertas tills han överförts till vårdgivaren. Omhändertagandet fick inte pågå längre än en vecka enligt domslutet, medan motiveringen i domskälen anger en annan tidsgräns. Domen innehåller också ett beslut om att beslagtagna knivar förklaras förverkade. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

När det gäller skadestånd ska den tilltalade betala 14 985 kronor till en målsägande, 10 000 kronor till en annan målsägande och 10 000 kronor till en tredje målsägande, med ränta från den 15 januari 2026. Han ska också solidariskt med den medtilltalade betala 40 800 kronor i skadestånd till målsäganden, med ränta från den 12 april 2026. Tingsrätten bestämde också att staten ska stå för vissa ersättningskostnader enligt domen.