Grov stöld i bostadshus: hovrätten ändrade endast skadeståndet

Hovrätten prövade ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om stöld och grov stöld. Hovrätten lät fällandet för stöld och grov stöld stå fast och ändrade endast tingsrättens skadeståndsbelopp. Det skadestånd som den tilltalade, solidariskt med en medgärningsman, ska betala bestämdes i hovrätten till 1 500 kronor jämte ränta. Påföljden om fängelse i åtta månader ändrades inte.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter. Enligt tingsrättens dom var den tilltalade skyldig till stöld enligt 8 kap. 1 § brottsbalken och grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken. I hovrätten överklagade den tilltalade och yrkade att han skulle frikännas från åtalspunkt 11, som avsåg grov stöld, att målsägandens skadeståndstalan skulle lämnas utan bifall och att fängelsestraffet skulle sättas ned.

Hovrätten redovisade att åtalspunkt 2, som avsåg stöld, inte hade överklagats i den delen och att det därför var utrett att den tilltalade hade gjort sig skyldig till ett fall av stöld. När det gällde åtalspunkt 11 konstaterade hovrätten att det var klarlagt att en person tillsammans med en annan person hade trängt in i målsägandens bostadshus och där tagit bland annat smycken, manchettknappar, klocka, videokamera, hörlurar, nycklar, Ipod, dator med skärm och tillbehör. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade var den andra gärningsmannen och att gärningen därför skulle bedömas som grov stöld.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av förhören med den tilltalade, med den medåtalade personen och med ett vittne genom uppspelning av ljud- och bildupptagningar från tingsrätten. Hovrätten höll också omförhör med ett vittne som var polisman och som hade spårat med hund.

Polismannen berättade att hunden följde ett mycket tydligt spår från den aktuella villan till det hus där den medåtalade hade sin lägenhet. Han uppgav att hunden inte gjorde några avvikelser under vägen, att det inte fanns några utgående spår från huset och att hunden ledde honom till lägenheten och vidare ut på balkongen, där den tilltalade hittades.

Ett annat vittne uppgav att hon hade sett gärningsmännen från ett grannfönster och var helt övertygad om att det var den tilltalade och den medåtalade personen. Även om hon inte hade sett den tilltalades ansikte sade hon sig känna igen honom på kroppslängd och gångstil, eftersom hon tidigare hade arbetat med honom.

Hovrätten ansåg att utredningen visade att de personer som utförde inbrottsstölden var desamma som befann sig i den medåtalades lägenhet när polisen kom dit, alltså den tilltalade och den medåtalade personen. Mot den bakgrunden fann hovrätten att det var uteslutet att någon annan än den tilltalade hade deltagit i den aktuella inbrottsstölden tillsammans med den medåtalade personen. Åtalet för grov stöld var därför styrkt, och den tilltalade dömdes även i hovrätten för detta brott.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i påföljdsfrågan. Det innebär att hovrätten inte ändrade fängelsestraffets längd.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i skadeståndsfrågan. Tingsrätten hade bestämt att den tilltalade, solidariskt med den medåtalade personen, skulle betala 3 500 kronor i skadestånd till målsäganden. I hovrätten klargjordes att det som tingsrätten hade antecknat om ett medgivande av ett visst belopp var en felskrivning. Hovrätten fann att den tilltalade skulle betala ersättning för självrisk, eftersom en glasruta skadades i samband med inbrottsstölden, men att det saknades utredning för de övriga yrkade kostnaderna. Skadeståndet sattes därför ned till 1 500 kronor jämte ränta från den 18 juli 2013 till dess betalning sker.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i åtta månader. I tingsrättens dom hade häktningsbeslutet hävts och den tilltalade ålagts att betala avgift till brottsofferfonden, men hovrättens avgörande innehåller ingen ändring i dessa delar och anger inte någon annan påföljd än att tingsrättens bedömning stod fast.

Fakta