Synnerligen grovt narkotikabrott och grovt narkotikabrott efter hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott och andra trafikbrott. I hovrätten ändrades tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd för den tilltalade, som bestämdes till sex års fängelse i stället för sju år. I övrigt stod tingsrättens dom fast för den tilltalade. Beslagen ska bestå och den tilltalade ska stanna kvar i häkte till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter mot den tilltalade. Den överklagade delen avsåg främst åtalspunkten om synnerligen grovt narkotikabrott samt de övriga narkotika- och trafikbrotten som tingsrätten redan hade dömt för.

Enligt hovrättens prövning hade den tilltalade gjort sig skyldig till synnerligen grovt narkotikabrott genom att förvara narkotika i en lägenhet den 6 maj 2020. Hovrätten konstaterade att han hade erkänt innehav av narkotika i en vit tygpåse i en garderob i en lägenhet samt av narkotika som påträffades på honom vid ett gripande samma dag. Tvisten gällde om han också hade förvarat narkotika i en svart väska i samma lägenhet.

Hovrätten fann att den tilltalade hade placerat både den svarta väskan och den vita tygpåsen i lägenheten i syfte att förvara narkotika där. Gärningen bedömdes därför som förvaring av narkotika, inte som innehav som tingsrätten hade rubricerat det. Hovrätten ansåg också att det inte var styrkt att gärningen hade skett tillsammans och i samförstånd med någon annan, vilket innebar att den tilltalade dömdes för sin egen gärning.

Utöver det synnerligen grova narkotikabrottet omfattade domen även narkotikabrott, ringa narkotikabrott, olovlig körning, grovt brott, vid två tillfällen, samt rattfylleri. Dessa delar hade inte överklagats och stod därför fast i hovrätten. Hovrätten nämnde också att den tilltalade i de inte överklagade delarna hade dömts för narkotikabrott, ringa narkotikabrott, olovlig körning, grovt brott, vid två tillfällen, och rattfylleri.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som vid tingsrätten och tog dessutom del av ett brev och det kuvert som brevet låg i. Videoinspelade förhör från tingsrätten spelades också upp i hovrätten. Rätten ansåg att utredningen i huvudsak motsvarade det som tingsrätten hade redovisat.

Vid bedömningen av den tilltalades skuld fäste hovrätten vikt vid att han hade bekräftat att den svarta väskan var hans och att han hade haft en nyckel till väskans hänglås. Hovrätten ansåg att hans förklaring om varför narkotikan fanns där inte var trovärdig. Domstolen pekade också på att tabletterna i den svarta väskan liknade tabletterna i den vita tygpåsen, både i form, färg och stansning. Även uppgiften från målsäganden om att den svarta väskan tillhörde den tilltalade, liksom omständigheten att väskan låg intill den vita tygpåsen, stärkte hovrättens slutsats.

För målsäganden ansåg hovrätten att bilder på narkotika i hennes telefon, tagna i hennes lägenhet, tydde på att hon känt till att narkotika förvarades där. Hovrätten fann att hon hade sett väskans innehåll och därmed insett att det förvarades en större mängd narkotika i lägenheten. Samtidigt ansåg hovrätten att det inte var visat att hon hade haft uppsåt till just den stora mängden heroin i väskan. Hennes uppsåt ansågs ändå omfatta att hon förvarade en så stor mängd narkotika att gärningen skulle bedömas som grovt narkotikabrott.

När det gällde medhjälpsåtalet fann hovrätten att målsäganden hade transporterat en plastlåda från den vita tygpåsen till en annan person och att hon måste ha förstått att det rörde sig om narkotika. Den delen av åtalet stod därför fast.

Hovrätten gjorde alltså en annan rubricering än tingsrätten för den tilltalade i den överklagade narkotikadelen. Tingsrätten hade dömt honom för synnerligen grovt narkotikabrott, och hovrätten instämde i att gärningen var synnerligen grov. Däremot ansåg hovrätten att gärningen skulle beskrivas som förvaring av narkotika i stället för innehav. Den juridiska bedömningen ledde dock inte till ett lindrigare ansvar i skuldfrågan.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom men ändrade fängelsestraffets längd för den tilltalade till sex år. Tingsrätten hade dömt till fängelse i sju år. Hovrätten ansåg att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade sex års fängelse. Domstolen noterade att den tilltalades gärning i den grova delen endast bestod i kortvarig förvaring och att det inte var visat att han hade varit en del av en organiserad verksamhet på det sätt som krävs för en organiserad narkotikahandel.

Den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten beslutade också att beslagen skulle bestå. Någon ändring av övriga delar av tingsrättens dom framgår inte, vilket innebär att tingsrättens övriga domslut stod fast.