Narkotikabrott ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms för narkotikabrott efter att tingsrätten funnit det styrkt att han olovligen innehaft narkotika den 31 mars 2026. Påföljden bestäms till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst i 80 timmar, och om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit tre månader. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p narkotikastrafflagen (1968:64) med uppgift om att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person olovligen hade innehaft 3,39 gram cannabisharts, 26,1 gram amfetamin, 11,9 gram pregabalin, tre tabletter alprazolam och en tablett buprenorfin. Enligt åtalet inträffade gärningen den 31 mars 2026.

Den tilltalade erkände narkotikabrott i form av innehav av den narkotika som angetts i åtalet, men förnekade att han hade innehaft narkotikan tillsammans och i samförstånd med annan. Den andra personen förnekade gärningen.

Tingsrätten konstaterade att polis den 31 mars 2026 genomförde en husrannsakan i bostaden och där påträffade den narkotika som angavs i åtalet. Narkotikan låg i en låda under vardagsrumsbordet, förutom tre tabletter alprazolam som påträffades i ett sminkbord i sovrummet. Tingsrätten prövade därför åtalspunkt 1, narkotikabrott den 31 mars 2026, och fann åtalet styrkt mot den tilltalade. Han dömdes för narkotikabrott av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade hade erkänt att han innehaft den aktuella narkotikan, och att erkännandet stödde av den övriga utredningen, däribland skriftlig bevisning i form av PM från husrannsakan, analysresultat och beslagsprotokoll samt fotografier. Domstolen ansåg därför att åtalet mot honom var styrkt.

När det gällde frågan om innehavet skett tillsammans och i samförstånd med den andra personen gjorde tingsrätten en annan bedömning. Domstolen noterade att narkotikan förvarats i den andra personens bostad och att hon därför kunnat utöva rådighet över den, men att det saknades utredning som visade att hon tagit någon fysisk befattning med narkotikan. Hennes uppgift om att hon inte känt till att narkotika fanns i bostaden bedömdes inte vara så osannolik att den kunde lämnas utan avseende. Det ansågs därför inte ställt bortom rimligt tvivel att hon innehaft narkotikan tillsammans och i samförstånd med den tilltalade. Den andra personen frikändes därför från åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för narkotikabrott begånget den 31 mars 2026 enligt 1 § 1 st 5 p narkotikastrafflagen (1968:64). Påföljden bestäms till skyddstillsyn med samhällstjänst i 80 timmar. Tingsrätten angav att det alternativa fängelsestraffet skulle ha varit tre månader. Domstolen beslutade att inte förena skyddstillsynen med den föreskrift om urinprov som frivården föreslagit, eftersom det skulle medföra svårigheter för den tilltalades arbete.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för den ersättning som beviljats försvararen eller försvararna.