Olaga förföljelse och andra brott efter hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grov kvinnofridskränkning, olaga förföljelse, olaga hot, ringa narkotikabrott och överträdelse av kontaktförbud. Hovrätten ändrade domen på flera punkter. Den tilltalade frikändes från två påstådda överträdelser av kontaktförbud, men dömdes i stället för olaga förföljelse i stället för grov kvinnofridskränkning för gärningarna mot målsäganden under perioden 18–31 december 2025. Påföljden bestämdes till fängelse i 6 månader, vilket är en sänkning från tingsrättens fängelsestraff. Skadeståndet till målsäganden sattes också ned.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar riktade mot flera personer, men hovrättens prövning ledde till att den tilltalade alltjämt dömdes för flera brott och frikändes från vissa delar. I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas eller i andra hand få ett lindrigare straff samt att skadeståndsyrkandena skulle avslås. Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Åklagaren yrkade i hovrätten, i andra hand beträffande åtalspunkten 1.1, att den tilltalade skulle dömas för olaga förföljelse enligt brottsbalken.

Hovrätten dömde den tilltalade för olaga förföljelse den 18–31 december 2025 mot målsäganden, i stället för grov kvinnofridskränkning under samma tid. Hovrätten godtog därmed inte tingsrättens rubricering på den punkten. I fråga om åtalspunkten 1.2 frikände hovrätten den tilltalade från de påstådda överträdelserna av kontaktförbud den 21 december 2025 och den 12 januari 2026. Hovrätten ansåg däremot att den del av åtalet som avsåg olaga förföljelse inom åtalspunkt 1.2 alltjämt skulle leda till fällande dom, med brottstid 20–28 februari 2026.

Hovrätten slog också fast att den tilltalade fortfarande skulle dömas för olaga förföljelse mot en annan målsägande, överträdelse av kontaktförbud mot en tredje målsägande, olaga hot mot ytterligare en målsägande samt två fall av ringa narkotikabrott. Tingsrättens dom omfattade dessutom en fällande dom för olaga förföljelse under perioden 21 december 2025–4 mars 2026, men hovrätten gjorde den ovan nämnda begränsningen i den delen där två kontaktförbudsöverträdelser ogillades.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten och anslöt sig i huvudsak till tingsrättens bedömningar av vad som var utrett. Undantaget gällde åtalspunkten 1.2, där hovrätten bedömde att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade skickat den vänförfrågan eller det meddelande som avsågs i de två ogillade delpunkterna. Hovrätten framhöll att det saknades bevisning som tydligt knöt den tilltalade till meddelandena eller till de konton från vilka de sänts. Därför ogillades åtalet för överträdelse av kontaktförbud i dessa delar.

När hovrätten prövade rubriceringen av gärningarna mot målsäganden ansåg domstolen att varje enskild delgärning i åtalspunkt 1.1 utgjorde en överträdelse av kontaktförbud. Gärningarna var riktade mot den tilltalades tidigare sambo, och de sågs i ljuset av tidigare liknande brottslighet mot henne. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att gärningarna utgjorde led i en upprepad kränkning av hennes integritet. Samtidigt bedömde hovrätten att brottsligheten var begränsad i både allvar och omfattning. Vid en samlad bedömning ansågs gärningarna därför inte ha varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla på det sätt som krävs för grov kvinnofridskränkning. Därmed kunde den tilltalade inte dömas för det brottet. Däremot ansågs han ha förföljt målsäganden, vilket ledde till att han i stället dömdes för olaga förföljelse enligt åklagarens andrahandsyrkande.

För övriga brott gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. Det innebar att tingsrättens bevisvärdering i huvudsak stod fast i fråga om olaga förföljelse mot den andra målsäganden, olaga hot, ringa narkotikabrott och den kvarstående överträdelsen av kontaktförbud.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes för olaga förföljelse i stället för grov kvinnofridskränkning för perioden 18–31 december 2025. Hovrätten frikände honom från två åtalade överträdelser av kontaktförbud, men lät övriga fällande delar stå fast. Den samlade brottslighetens straffvärde bedömdes av hovrätten till fängelse i 6 månader, vilket är en lägre påföljd än tingsrättens fängelsestraff på 1 år 6 månader.

Hovrätten ändrade också skadeståndet till målsäganden. Ersättningen bestämdes till 57 412 kronor jämte ränta enligt det som tingsrätten hade bestämt. Tingsrätten hade tidigare dömt ut 100 612 kronor till samma målsägande. För övriga skadeståndsfrågor gjorde hovrätten inte några andra bedömningar än tingsrätten. Hovrätten prövade inte förverkandet av mobiltelefonen i den meningen att tingsrättens beslut upphävdes, utan beslutade att det skulle fortsätta att gälla.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då villkorlig frigivning hade skett om verkställighet hade påbörjats. Tingsrätten hade tidigare beslutat att han skulle vara kvar i häkte tills straffet fick verkställas. Hovrätten beslutade också att kostnaden för de rättsliga biträdena i hovrätten skulle stanna på staten. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla, och någon ändring av kontakförbud eller annan särskild åtgärd framgår inte av hovrättens dom.