Misshandel och barnfridsbrott vid hemmabråk

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel och barnfridsbrott efter en händelse den 24 maj 2026, men frikände honom från åtalet om olaga hot och från en av de två åtalspunkterna om barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 100 timmar.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet byggde på att den tilltalade den 24 maj 2026 i en bostad i Tyresö ska ha utsatt målsäganden för våld och hot inför ett barn. Enligt åtalet i punkt 1.1 hade den tilltalade utdelat flera slag i målsägandens huvud och tagit ett grepp om hennes lår, vilket åklagaren rubricerade som misshandel. I punkt 1.2 gjorde åklagaren gällande att samma misshandel också utgjorde barnfridsbrott eftersom parets barn bevittnade händelsen. I punkt 2.1 påstods den tilltalade ha hotat målsäganden genom att säga att han skulle bryta hennes händer eller något med liknande innebörd, vilket åklagaren rubricerade som olaga hot. I punkt 2.2 gjorde åklagaren gällande att även detta skulle bedömas som barnfridsbrott eftersom barnet enligt åtalet hade bevittnat hotet.

Den tilltalade förnekade misshandel och barnfridsbrott i punkt 1.1 och 1.2, men medgav att han hade utdelat en knuff med öppen hand och påstod att detta skett i nödvärn. Han förnekade också olaga hot och barnfridsbrott i punkt 2.1 och 2.2.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var detaljerad, sammanhängande och trovärdig. Domstolen fäste vikt vid att hon lämnat uppgifter om händelsen nära i tid till det inträffade, bland annat i brottsanmälan, händelserapporten, ett larmsamtal, journalanteckningar och i kontakter med företagshälsovården. Även fotografier och rättsintyg bedömdes stödja att den tilltalade hade slagit målsäganden i huvudet och tagit ett grepp om hennes lår. Tingsrätten fann därför att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel enligt punkt 1.1.

Domstolen godtog inte den tilltalades uppgift om att han bara hade agerat med öppen hand i nödvärn. Tingsrätten ansåg att hans berättelse gav ett tillrättalagt intryck och att det som målsäganden själv berättat inte visade på ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp som skulle ge rätt till nödvärn.

När det gällde olaga hot fann tingsrätten att det saknades tillräckligt stöd för att den tilltalade uttalat sig på det sätt som åklagaren påstod. Domstolen pekade på att hotet inte framgick av larmsamtalet, inte heller av kontakten med företagshälsovården, och att det som återgavs i en promemoria snarare tycktes avse andra påstådda hot. Mot den tilltalades förnekande ansågs det därför inte styrkt att han hade gjort sig skyldig till olaga hot enligt punkt 2.1.

När det gällde barnfridsbrottet i punkt 1.2 fann tingsrätten att barnet befann sig i samma rum och att barnet hade uppfattat händelseförloppet. Domstolen konstaterade att det räcker att barnet sett eller hört slagen eller greppet om låret, och att barnet inte behöver förstå att det varit fråga om ett brott. Eftersom både målsäganden och den tilltalade berättat att barnet reagerade på det inträffade ansågs barnet ha bevittnat misshandeln. Den tilltalade dömdes därför för barnfridsbrott enligt punkt 1.2. Däremot frikändes han från barnfridsbrott enligt punkt 2.2, eftersom domstolen inte fann det styrkt att något olaga hot hade ägt rum.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel den 24 maj 2026 och barnfridsbrott den 24 maj 2026. Han frikändes från olaga hot den 24 maj 2026 och från barnfridsbrott kopplat till den påstådda hotelsen. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och samhällstjänst i 100 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till tre månader.

Den tilltalade skulle också betala skadestånd till målsäganden med 23 200 kronor och till barnet med 20 000 kronor. Ränta skulle utgå från den 24 maj 2026 enligt räntelagen. Han ålades dessutom att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Häktningen hävdes. Tingsrätten beslutade också att staten skulle ersätta tre försvarare och att den tilltalade skulle betala tillbaka 70 000 kronor av kostnaderna till staten.