Ungdomsvård efter narkotikabrott

Den tilltalade döms för narkotikabrott efter att tingsrätten funnit att han olovligen och i överlåtelsesyfte innehaft och förvarat narkotika den 13 november 2025. Tingsrätten bedömde att han inte hade medverkat tillsammans med den andra personen i åtalet på det sätt som åklagaren påstod, men att bevisningen räckte för ansvar för narkotikabrott. För den andra åtalspunkten, som avsåg ringa narkotikabrott den 29 april 2026, dömdes den andra personen och den punkten rörde inte den tilltalade som denna artikel gäller.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I den första åtalspunkten påstod åklagaren att den tilltalade den 13 november 2025 på en lägenhet i Helsingborg olovligen och i överlåtelsesyfte hade innehaft, förvarat och eller förpackat 23,16 gram amfetamin, 14,51 gram kokain och 0,31 gram MDMA. Åklagaren påstod också att den tilltalade tillsammans med en annan person hade innehaft 1,88 gram cannabis. Som andrahandsyrkande i samma punkt gjorde åklagaren gällande att den tilltalade och den andra personen i vart fall hade brukat cannabis någon gång mellan den 1 november 2025 och den 13 november 2025. Tingsrätten fann att den tilltalade hade innehaft och förvarat den narkotika som låg bakom en golvsockel samt att innehavet skett i överlåtelsesyfte. Däremot ansågs det inte styrkt att detta skett tillsammans och i samförstånd med den andra personen. När det gällde cannabisen i badrummet fann domstolen att den tilltalade, enligt egen uppgift och övrig utredning, hade innehaft den.

I den andra åtalspunkten påstod åklagaren att den andra personen den 29 april 2026 olovligen hade innehaft 0,9 gram cannabis på en annan adress i Helsingborg. Den punkten ledde inte till något ansvar för den tilltalade och nämns endast för att domstolen också prövade en annan person i målet.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde i huvudsak sin bedömning på fynden i lägenheten, analysresultat, beslag, fotografier och den tekniska bevisningen. Vid husrannsakan anträffades narkotikan bakom golvsockeln i anslutning till diskbänken, och där fanns också vågar, handskar, blixtlåspåsar, verktyg och vakuumförpackare. Domstolen lade särskild vikt vid att DNA från den tilltalade hade påträffats på utsidan av en plasthandske, på knapparna på en av vågarna och på stickproppen till vakuumförpackaren. Hans fingeravtryck återfanns också på flera delar av vakuumförpackaren och på en tejp till en blixtlåspåse. Tingsrätten ansåg att hans uppgifter om att han bara hade upptäckt sakerna samma dag framstod som en efterhandskonstruktion och lämnades därför utan avseende.

När det gällde den tilltalades cannabisinnehav i badrummet tog domstolen fasta på att han själv hade berättat att han köpt cannabisen och att han rökt cannabis tillsammans med den andra personen kort före polisens ingripande. För den del av åtalet som gällde övrig narkotika ansåg tingsrätten att utredningen visade att den tilltalade hade hanterat narkotikan bakom golvsockeln på ett sätt som innebar att han i vart fall hade innehaft och förvarat den, samt att narkotikan varit förpackad på ett sätt som visade att den innehafts i överlåtelsesyfte.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 5 samt andra stycket narkotikastrafflagen. Domstolen ansåg att gärningens straffvärde motsvarade fängelse i åtta månader, men att den tilltalades ungdom skulle beaktas vid straffmätningen. Efter sådan hänsyn motsvarade straffmätningsvärdet fängelse i tre månader. Påföljden bestämdes till ungdomsvård, och den tilltalade ska följa socialnämndens ungdomskontrakt.

Tingsrätten beslutade också att beslagtagna blixtlåspåsar, handskar, vågar, verktyg och vakuumförpackare skulle förverkas från den tilltalade och att beslaget skulle bestå. Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Något skadestånd anges inte för den tilltalade i domen.