Grovt miljöbrott med Black Mass prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om hanteringen av 1 897,6 ton Dolt namn. Den tilltalade döms i hovrätten för miljöbrott, men hovrätten ändrar tingsrättens dom när det gäller påföljden och bestämmer fängelsestraffets längd till 2 år och 6 månader. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde hantering av den restprodukt som uppstår när alkaliska batterier krossas och innehållet separeras, den så kallade Dolt namn. Enligt hovrätten hade materialet överlåtits från ett bolag till ett annat bolag och därefter transporterats till flera fastigheter. På vissa platser förvarades det utomhus utan väderskydd och stora mängder grävdes ner.

Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grovt miljöbrott. Den rättsliga prövningen kom dock att skilja sig åt mellan de olika tilltalade i målet. För den tilltalade som denna artikel gäller, Dolt namn, fann hovrätten att han tillsammans och i samförstånd med en annan tilltalad tagit emot 1 897,6 ton Dolt namn och medverkat till att avfallet transporterats till olika fastigheter, bland annat en fastighet i Kumla där stora mängder grävts ner, samt till att svartmassa grävts ner på en fastighet i Örebro. Hovrätten fann att han döms för grovt miljöbrott.

Hovrätten noterade också att åklagaren i hovrätten hade justerat åtalet, men ändringen framgår inte i detalj av den text som lämnats här. Det som kan utläsas är att hovrätten prövade ansvaret utifrån att Dolt namn hanterats på ett sätt som kunnat medföra förorening som är skadlig för människors hälsa, djur och växter i en omfattning som inte är av ringa betydelse.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grovt miljöbrott för perioden 1 januari 2018 till 31 december 2019 och bestämt påföljden till fängelse i 3 år samt näringsförbud i 3 år. Hovrätten ändrade inte skuldfrågan i den meningen att den tilltalade även i hovrätten fälldes, men straffets längd sattes ned till 2 år och 6 månader.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att Dolt namn utgjorde ett miljöskadligt material. Domstolen hänvisade till analyser från Nationellt forensiskt centrum, som visade höga halter av tungmetaller, särskilt zink, men även andra ämnen. Hovrätten ansåg att det inte fanns skäl att ifrågasätta slutsatserna om att hanteringen kunnat medföra risker för människor, djur och växter i en omfattning som inte var av ringa betydelse.

När det gällde den tilltalades ansvar fann hovrätten att han hade haft de huvudsakliga kontakterna kring förvärvet av svartmassan och att han varit den som tog emot materialet tillsammans med en annan tilltalad. Hovrätten ansåg också att han varit införstådd med att stora mängder svartmassa transporterats till olika fastigheter och att han medverkat till nedgrävning på flera av dem. Domstolen lade vikt vid sms, fakturaunderlag och övrig utredning som enligt hovrätten visade att agerandet skett tillsammans och i samförstånd.

Hovrätten bedömde att den tilltalade haft kännedom om materialets innehåll och om att det rörde sig om stora mängder tungmetaller. Samtidigt fann hovrätten att hans agerande inte visat ett medvetet risktagande av sådant slag att det skulle bedömas som grovt miljöbrott i hans fall. I stället ansågs brottet grovt på grund av mängden avfall, den förslagna hanteringen, den ekonomiska vinningen och att upptäckten försvårats genom nedgrävning.

Domstolen gjorde alltså inte någon annan skuldvärdering än tingsrätten i den meningen att den tilltalade även i hovrätten fälldes. Däremot justerades påföljdsfrågan i hovrätten i förhållande till tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt miljöbrott. Brottet avsåg att han tillsammans och i samförstånd med en annan tilltalad tagit emot 1 897,6 ton Dolt namn, medverkat till transporter till olika fastigheter och medverkat till att stora mängder grävts ner på en fastighet i Kumla och på en fastighet i Örebro.

Påföljden bestämdes i hovrätten till fängelse i 2 år och 6 månader. Tingsrätten hade tidigare bestämt fängelsestraffet till 3 år. Hovrätten ändrade alltså strafflängden men stod i övrigt fast vid tingsrättens domslut i de delar som inte uttryckligen ändrades.

Hovrätten beslutade också om näringsförbud för den tilltalade i 3 år från den dag domen vinner laga kraft. I den delen framgår att hovrätten ansåg att det förelegat skäl för näringsförbud.

Någon uppgift om häktningstid, skadestånd eller brottsofferfondsavgift för den tilltalade framgår inte av det material som lämnats här och utelämnas därför.