Grovt penningtvättsbrott med bilaffär

Den tilltalade döms för grovt penningtvättsbrott efter att ha medverkat i ett bilköp och en senare försäljning som rörde pengar från brott. Tingsrätten fann att gärningen hade ett betydande värde och att den tilltalade agerat med likgiltighetsuppsåt. Påföljden blev att en tidigare utdömd villkorlig dom skulle avse även den nya brottsligheten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet var den tilltalade åtalad för grovt penningtvättsbrott enligt 3 § 1 st 1 p och 5 § 1 st lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade förvärvat en personbil med pengar som härrörde från bedrägeri. Köpeskillingen om 495 795 kr betalades med ett kort som tillhörde en annan person och härrörde från mottagandet i en annan åtalspunkt. Den tilltalade hade därefter sålt eller låtit andra sälja bilen vidare för 425 000 kr. Åtgärderna påstods ha syftat till att dölja att pengarna härrörde från brott eller att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig pengarna. Gärningen uppgavs ha begåtts mellan den 12 juli 2021 och den 15 juli 2021 i Järfälla och Uppsala.

Tingsrätten redovisade att bilen köptes den 12 juli 2021 och att den tilltalade enligt köpekontraktet var köpare, men att han inte var fysiskt närvarande utan signerade avtalet på distans med bankID. Två dagar senare, den 14 juli 2021, såldes bilen vidare till ett annat bolag. Köpeskillingen sattes sedan in på ett annat bankkonto den 15 juli 2021. Domstolen konstaterade att den tilltalade därmed hade medverkat i både förvärvet och försäljningen av bilen, vilket var de åtgärder som åtalet avsåg.

Rättens bedömning

Tingsrätten bedömde först att pengarna som användes vid bilköpet härrörde från bedrägeribrottslighet. Domstolen hänvisade till den utredning som visade att medlen satts in på ett konto genom en utlandsinsättning, att efterföljande transaktioner snabbt följde och att den utländska banken begärt återbetalning med hänvisning till att avsändarens e-postadress hade blivit hackad i en bedräglig transaktion.

När det gällde den tilltalades ansvar ansåg tingsrätten att omständigheterna var sådana att han åtminstone måste ha insett att det fanns en risk för att pengarna härrörde från brott. Domstolen fäste vikt vid att en okänd person bett honom stå som ägare till bilen, att han inte kontrollerat vad det var för bil, vad den kostade eller hur den betalades, samt att han signerade avtalet på distans. Tingsrätten pekade också på att han lämnat olika uppgifter om vem som skulle ha bilen och varför, samt att det var någon annans kontaktuppgifter som angavs i kontraktet utan rimlig förklaring.

Domstolen kom fram till att den tilltalade varit likgiltig inför risken att pengarna härrörde från brott och att han därför haft likgiltighetsuppsåt. Tingsrätten fann även att han haft likgiltighetsuppsåt till själva penningtvättsåtgärderna och till att dessa genomfördes i penningtvättssyfte, det vill säga att dölja brottsligt ursprung eller främja möjligheten att tillgodogöra sig pengarna. Åtalet ansågs därför styrkt. Eftersom gärningen avsett betydande värde bedömde domstolen brottet som grovt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grovt penningtvättsbrott. Tingsrätten bestämde att en tidigare utdömd påföljd skulle avse även den nya brottsligheten. I domen hänvisades till att den tilltalade tidigare dömts till villkorlig dom den 20 mars 2025 för ett annat penningtvättsbrott och att den nu aktuella gärningen var nyupptäckt i förhållande till den domen.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kr. Vidare ska han återbetala 25 000 kr av kostnaderna till staten. En försvarare fick ersättning av staten med 36 179 kr, varav 28 943 kr avsåg arbete och 7 236 kr mervärdesskatt.