Försök till grov misshandel i en bostad ledde till fängelse i tre år

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom om försök till synnerligen grov misshandel och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade rubriceringen för misshandelsdelen till försök till grov misshandel, sänkte fängelsestraffet från tre år och sex månader till tre år och satte ned skadeståndet till målsäganden. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst åtalet om försök till synnerligen grov misshandel. Enligt hovrättens bedömning hade den tilltalade haft för avsikt att slå sönder målsägandens knäskål och därigenom märka honom för livet. För att genomföra gärningen hade den tilltalade med sig batong, buntband och silvertejp och hade sökt upp målsäganden i dennes bostad. Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att gärningen skulle bedömas som försök till synnerligen grov misshandel. Den tilltalade yrkade att gärningen i stället skulle bedömas som försök till grov misshandel och att straffet skulle sänkas. Han yrkade också att skadeståndet för kränkning skulle sättas ned.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för försök till synnerligen grov misshandel och ringa narkotikabrott. Hovrätten konstaterade att den tilltalade i hovrätten inte överklagade vad som var styrkt i sak, utan endast rubriceringen av den styrkta gärningen samt följderna för påföljd och skadestånd. Åklagaren godtog också tingsrättens bedömning av vad som var styrkt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten hänvisade till den skriftliga bevisning som hade lagts fram i tingsrätten och till att förhören med målsäganden och den tilltalade hade spelats upp i hovrätten med ljud och bild. Hovrätten fann att utredningen inte gav anledning till någon annan bedömning än tingsrätten gjort. Det gällde även frågan varför den tilltalade hade med sig buntband och silvertejp.

När det gällde rubriceringen konstaterade hovrätten att den planerade skadan skulle ha utgjort en svår kroppsskada och att den skulle ha inneburit svår smärta och lidande. Däremot ansåg hovrätten att det saknades närmare bevisning om att skadan skulle ha blivit livsvarig. Utifrån detta bedömde hovrätten att den avsedda misshandeln var att se som grov, men inte synnerligen grov. Den tilltalade skulle därför dömas för försök till grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i den delen att den tilltalade inte längre dömdes för försök till synnerligen grov misshandel utan för försök till grov misshandel, med hänvisning till 3 kap. 6 § första stycket och 11 § samt 23 kap. 1 § brottsbalken. Fängelsestraffet bestämdes till tre år.

Vid påföljdsbestämningen ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att brottet var mycket allvarligt och hade ett högt straffvärde. Som försvårande omständigheter lyfte hovrätten fram att den tilltalade mot betalning hade åtagit sig uppdraget, att gärningen var välplanerad, att han sökte upp målsäganden i bostaden och att han hade med sig utrustning. Med hänsyn till detta ansåg hovrätten att det inte fanns skäl till annan påföljd än fängelse.

Skadeståndet sattes ned jämfört med tingsrättens dom. Tingsrätten hade dömt den tilltalade att betala 94 753 kronor jämte ränta. Hovrätten konstaterade att 14 753 kronor avsåg sveda och värk, utlägg och förlorad arbetsinkomst enligt den tidigare domen i delar som inte överklagats. För kränkning bedömde hovrätten skälig ersättning till 60 000 kronor. Det sammanlagda skadeståndet bestämdes därför till 74 753 kronor jämte ränta från den 30 januari 2019.

Hovrätten beslutade att tingsrättens dom i övrigt skulle gälla. Beslutet om beslag stod alltså fast. Hovrätten nämnde också att sekretessbestämmelsen fortsatt skulle gälla för uppgifter om målsägandens adress i partsbilagan.

Den tilltalade hade inte varit häktad i det material som lämnats, och någon sådan uppgift anges inte i hovrättsavgörandet.