Grov misshandel prövad i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om tillgrepp av fortskaffningsmedel och misshandel. Den tilltalade dömdes i tingsrätten för tillgrepp av fortskaffningsmedel och misshandel, men hovrätten ändrade ansvarsdelen genom att i stället döma för misshandel som inte bedömdes som grov. Hovrätten ändrade också påföljden och skadeståndet.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten gällde i huvudsak att den tilltalade, tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad, skulle ha angripit målsäganden vid och i anslutning till målsägandens bostad i Malmberget den 5 september 2013. Enligt gärningspåståendet skulle de först ha slagit målsäganden med knytnävsslag och ”bussat” en hund på honom, därefter knuffat ner honom mot marken och slagit honom med en krycka, vridit om hans högra arm och hand samt fortsatt att slå honom med knytnävar och kryckor på olika platser. Målsäganden påstod att han tillfogats smärta, ömhet, revbensfraktur, fingerfraktur och hudskador. Åklagaren och målsäganden gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som grov misshandel.

Hovrätten konstaterade att målet också omfattade tillgrepp av fortskaffningsmedel, och den delen hade inte överklagats. Den tilltalade hade i hovrätten motsatt sig ändring av tingsrättens dom. Frågan gällde därför om ansvarsdelen skulle skärpas eller ändras i förhållande till tingsrättens bedömning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på samma utredning som tingsrätten och tog del av ljud- och bildinspelningar från flera förhör samt ytterligare ljudupptagningar. Domstolen delade händelseförloppet i tre skeenden.

För det första fann hovrätten, liksom tingsrätten, att det inte var styrkt att den tilltalade utdelat något knytnävsslag vid bilen eller att hunden ”bussats” på målsäganden. Det stod ord mot ord i den delen.

För det andra ansåg hovrätten att det var utrett att den tilltalade och den medtilltalade sökte upp målsäganden i anslutning till hans bostad och där angrep honom med våld. Flera vittnen beskrev att två personer knuffade målsäganden från trapphuset ut på gården så att han föll till marken och därefter slog honom med ett käppliknande föremål eller en krycka. Hovrätten fäste också vikt vid uppgifterna om att målsägandens finger skadades i samband med att hans hand vreds om. Däremot ansåg hovrätten att det inte fanns stöd för att den medtilltalade suttit på målsägandens mage eller bröstkorg.

Hovrätten fann att målsäganden faktiskt hade fått skador, men att revbensfraktur inte var visad. När det gällde rubriceringen ansåg hovrätten att skadan på fingret inte utgjorde sådan svår kroppsskada som krävs för grov misshandel. Inte heller ansågs gärningsmännen ha visat sådan särskild hänsynslöshet eller råhet att misshandeln skulle bedömas som grov. Hovrätten dömde därför för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och inte för grov misshandel.

För det tredje, den senare delen av händelseförloppet, hade målsäganden följt efter de tilltalade och beväpnat sig med ett järnrör, varefter handgemäng uppstått. Hovrätten ansåg, i likhet med tingsrätten, att det inte var visat vem som angrep och vem som försvarade sig. Åtalet för misshandel i den delen kunde därför inte bifallas.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen och utgick från att den tilltalade, tillsammans med den medtilltalade, dömdes för tillgrepp av fortskaffningsmedel samt misshandel den 5 september 2013. Hovrätten friade från påståendet om grov misshandel.

När det gällde påföljden bedömde hovrätten att brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse fyra månader. Trots det ansågs skyddstillsyn vara den lämpligaste påföljden för den tilltalade, med den särskilda föreskrift som redan fanns. Hovrätten lade dessutom till samhällstjänst om 100 timmar och förlängde övervakningstiden till 2016-11-19. Om fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse i fyra månader ha bestämts. Tingsrätten hade tidigare dömt till skyddstillsyn med särskild föreskrift om behandling, men utan samhällstjänst.

Skadeståndet ändrades också. Tingsrätten hade dömt den tilltalade att betala 7 200 kr i skadestånd till målsäganden. Hovrätten fann att den tilltalade och den medtilltalade solidariskt skulle betala 33 232 kr till målsäganden, jämte ränta enligt räntelagen. Beloppet avsåg personskada och kränkning. Hovrätten godtog ersättning för kostnader om 2 400 kr, sveda och värk om 4 800 kr, inkomstförlust om 16 032 kr samt kränkning om 10 000 kr.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle återbetala 5 000 kr av försvarar- och målsägandebiträdeskostnaderna till staten. Av utredningen framgår inte någon frihetsberövandetid eller häktningstid i det material som återges här. Tingsrätten hade dessutom tidigare ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden, men någon sådan punkt anges inte i hovrättens domslut som återges här.