Två bokföringsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för två fall av bokföringsbrott efter att domstolen funnit att bolagets bokföring varit bristfällig under två räkenskapsår. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 100 timmar. Om fängelse hade valts skulle straffet ha blivit tre månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för två åtalspunkter som båda gällde bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. I den första åtalspunkten avsåg gärningen perioden 1 januari 2023 till 31 december 2023. Enligt åtalet hade den tilltalade, som formell företrädare för bolaget, underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser. Det gällde bland annat ej bokförda inbetalningar om cirka 229 000 kronor och ej bokförda utbetalningar om cirka 650 000 kronor. Åklagaren gjorde också gällande att det bokförda saldot var för högt med 415 000 kronor och att kundfordringarna var för högt upptagna med cirka 102 000 kronor. Tingsrätten fann den tilltalade skyldig till bokföringsbrott på denna punkt.

Den andra åtalspunkten avsåg perioden 1 januari 2024 till 25 mars 2024. Även där gällde att den tilltalade, som formell företrädare för bolaget, hade underlåtit att löpande bokföra affärshändelser. Enligt åtalet berodde delar av bristerna på felaktig ingående balans per den 1 januari 2024, till följd av de tidigare obokförda affärshändelserna, samt på ej bokförda händelser under 2024 fram till konkursdagen. Det bokförda saldot på bolagets konto påstods vara cirka 453 000 kronor högre än bankkontoutdraget och kundfordringarna för högt upptagna med minst cirka 102 000 kronor. Tingsrätten fann även här att bokföringsbrott var styrkt.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav att han varit formell företrädare för bolaget under de aktuella räkenskapsåren och att bokföringen haft de brister som åklagaren påstått, men han bestred att han agerat uppsåtligen eller oaktsamt. Han uppgav att han saknade kunskap om bokföring och därför hade anlitat ett vittne för att sköta den löpande bokföringen.

Tingsrätten konstaterade att bolaget bedrivit näringsverksamhet och därmed varit bokföringsskyldigt. Domstolen fann att den tilltalade varit ensam styrelseledamot och att det inte framkommit att någon annan tagit över något formellt ansvar för bokföringen. Därmed ansågs han ensam ha ansvarat för att bokföringsskyldigheten fullgjordes i enlighet med bokföringslagen.

I fråga om skuldfrågan lade tingsrätten vikt vid vittnets uppgifter om att bokföringen varit bristfällig och att bokföringsunderlag saknats, något som enligt vittnet hade påtalats för den tilltalade flera gånger. Uppgifterna fick enligt domstolen starkt stöd av mejlkorrespondensen mellan vittnet och den tilltalade. Tingsrätten ansåg därför att den tilltalade måste ha insett att det fanns en betydande risk för att bokföringen inte fullgjordes korrekt, och att han trots detta varit likgiltig inför risken genom att inte vidta ytterligare åtgärder. Domstolen bedömde därför att uppsåt var styrkt.

Tingsrätten uttalade också att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten under ett räkenskapsår utgör ett brott och fann sammantaget att åtalet var styrkt. Den tilltalade dömdes därför för två bokföringsbrott.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade fängelse i tre månader, men att den valda icke frihetsberövande påföljden kunde ersätta ett fängelsestraff. Domstolen ansåg att den tilltalade inte hade något övervakningsbehov och att det inte fanns särskild anledning att befara fortsatt brottslighet.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare ska han återbetala hela kostnaden för försvararen till staten, vilket enligt domen uppgår till 37 123 kronor. Ersättningen till försvararen fastställdes till samma belopp.