Försök till inbrottsstöld och utpressning efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och ändrar den endast i begränsad del. Den tilltalade döms fortsatt för försökt till utpressning och för försök till inbrottsstöld, men hovrätten ändrar rubriceringen från försök till stöld till försök till inbrottsstöld. Hovrätten ändrar också skadeståndet till målsäganden. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller händelser den 20 maj 2024. Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade tillsammans med andra personer hade försökt tvinga målsäganden att lämna ifrån sig pengar genom våld och hot, samt att gärningen också innefattade försök till stöld i en bostad. Åklagaren yrkade även att vissa gärningar skulle bedömas som grova och att den tilltalade skulle dömas till ett strängare straff än i tingsrätten.

I hovrätten justerade åklagaren gärningsbeskrivningen så att försöket till stöld i stället skulle bedömas som försök till inbrottsstöld. Åklagaren gjorde också gällande att gärningarna hade utförts i samförstånd inom en gemensam brottsplan. Den tilltalade bestred ansvar och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från de överklagade gärningarna samt sätta ned skadeståndet.

Hovrätten konstaterade att vissa delar av tingsrättens dom inte hade överklagats och därför stod fast. Det gällde bland annat att den tilltalade dömts för narkotikabrott och att tingsrätten redan hade bedömt vissa andra åtalspunkter.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten bedömde i huvudsak bevisningen på samma sätt som tingsrätten. Domstolen ansåg dock inte att det var styrkt att målsägandens närstående hade hotats med att skadas eller dödas, att målsäganden hade utsatts för våld eller att gärningsmännen hade försökt tvinga målsäganden att föra över pengar. Därmed fanns det inte grund för att bedöma utpressningsförsöket som grovt.

Hovrätten instämde också i tingsrättens bedömning att gärningen mot målsäganden skulle bedömas som människorov, men att den, vid en samlad bedömning, skulle rubriceras som mindre grovt brott. Hovrätten fann vidare att de tilltalade inte hade visat sig agera enligt en gemensam brottsplan på det sätt som åklagaren påstod, och att de därför inte kunde dömas som medgärningsmän för den samlade brottsligheten.

När det gällde den tilltalades medverkan gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan för de gärningar som omfattades av överklagandet. Hovrätten ansåg att den tilltalade skulle dömas för försök till utpressning och för försök till inbrottsstöld. Till skillnad från tingsrätten rubricerade hovrätten alltså stöldförsöket som försök till inbrottsstöld.

Hovrätten fann inte att den nya bevisning som lagts fram i hovrätten förändrade bedömningen i skuldfrågan.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om rubriceringen av stöldförsöket och vissa skadeståndsbelopp. Den tilltalade döms fortsatt för försök till utpressning och för försök till inbrottsstöld. Hovrätten ändrade inte påföljden och gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten när det gäller straffmätning och påföljdsval. Tingsrättens tidigare påföljd var fängelse i 2 år och 8 månader, och hovrätten gav ingen ny påföljd i den del som framgår av materialet, men ändrade inte straffets längd.

Hovrätten beslutade att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Tingsrätten hade tidigare beslutat på samma sätt.

När det gäller skadestånd ändrade hovrätten det belopp som den tilltalade solidariskt med andra ska betala till målsäganden. Hovrätten bestämde skadeståndet till 37 069 kronor, med samma ränta som tingsrätten hade beslutat. Tingsrätten hade tidigare bestämt det solidariska skadeståndsansvaret till 34 947 kronor. Hovrätten ändrade alltså beloppet uppåt.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens beslut om beslag. Det framgår också att den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden, men något nytt belopp i hovrätten anges inte i den del av materialet som rör hovrättens domslut.