Fängelse efter två misshandlar och barnfridsbrott

Tingsrätten dömde den tilltalade till fängelse i fem månader för två fall av misshandel och ett barnfridsbrott. Domstolen fann att båda misshandelsgärningarna var styrkta och att barnet bevittnat åtminstone delar av det våld som låg till grund för barnfridsbrottet. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden och till barnet samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade tre punkter. Den första gällde misshandel den 24 maj 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade dragit målsäganden i håret, dunkat hennes axel och huvud mot en vägg samt slängt hennes hand mot en dörr i Sala, och detta ledde enligt utredningen till smärta och blånad. Den andra åtalspunkten gällde misshandel den 26 maj 2026. Då påstods den tilltalade ha tryckt sin panna mot målsägandens panna, tagit tag om hennes käke, tryckt eller slagit en mobiltelefon mot hennes ansikte, dragit eller kastat ner henne på golvet, sparkat henne på höften, dragit henne i håret, tagit tag om hennes armar och skakat henne, puttat henne, tryckt in henne mot en vägg och tagit tag vid hennes hals. Den tredje åtalspunkten gällde barnfridsbrott den 26 maj 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade misshandlat målsäganden enligt den andra åtalspunkten och att gärningen bevittnats av parets gemensamma barn.

Den tilltalade förnekade brott och motsatte sig skadeståndsyrkandena. Han vitsordade endast att räntan kunde beräknas som skälig i och för sig.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var trovärdig och i huvudsak tillförlitlig. Domstolen fäste vikt vid att hennes uppgifter var detaljerade, självupplevda och i huvudsak stämde överens med den skriftliga bevisningen samt med vad vittnena berättat om hennes reaktioner, skador och utsagor kort efter händelserna. Rätten framhöll också att det inte hade framkommit något rimligt motiv för henne att osant påstå att den tilltalade begått brott mot henne eller barnet.

När det gällde händelsen den 24 maj 2026 fann tingsrätten att den tilltalade, i parternas gemensamma hem i Sala, tagit ett hårt tag om målsägandens hår med båda händerna och dunkat hennes huvud och axel mot en vägg. Domstolen ansåg också att han i anslutning till detta tagit tag i hennes arm och slängt hennes hand mot en garderob. Detta bedömdes ha orsakat blånad på handen och förhållandevis kraftig smärta. Gärningen bedömdes som misshandel.

För den 26 maj 2026 fann tingsrätten att den tilltalade utsatt målsäganden för en serie våldshandlingar under ungefär en halvtimme. Domstolen ansåg styrkt att han tryckt sin panna mot hennes panna så att hon fick ont och förflyttades bakåt, att han tagit grepp om hennes käke så att det gjorde ont och att han gett henne minst två sparkar mot höften när hon låg på golvet i fosterställning. Detta ledde enligt rätten till smärta och blånader och bedömdes som misshandel.

Tingsrätten ansåg däremot inte att det var bevisat att den tilltalade hade knuffat och skakat målsäganden på ett sätt som föranledde smärta eller kroppsskada. Inte heller ansågs det säkert att den mobiltelefon som trycktes mot hennes ansikte hade orsakat den smärta eller kroppsskada som krävdes för ansvar. Domstolen fann vidare att utredningen inte gav stöd för att den tilltalade hade kastat eller dragit ner målsäganden på golvet, dragit henne i håret, tryckt henne mot en vägg eller tagit något tag vid hennes hals.

När det gällde barnfridsbrottet konstaterade tingsrätten att barnet var närvarande under händelsen den 26 maj 2026 och att utredningen gav stöd för att barnet både hörde vad som pågick och delvis såg vad som hände. Den tilltalade var medveten om detta. Därför dömdes han även för barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i fem månader. Tingsrätten ansåg att brottsligheten var allvarlig, bland annat eftersom målsäganden utsatts för upprepade våldsbrott i hemmet av en nära anhörig och eftersom ett av brotten bevittnats av ett spädbarn. Domstolen ansåg också att gärningarna hade förnedrande inslag. Samtidigt bedömdes de fysiska skadorna som relativt lindriga. Med hänsyn till brottslighetens art och att den tilltalade begått gärningarna under pågående prövotid fanns det enligt tingsrätten inte utrymme för en icke frihetsberövande påföljd.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 30 000 kronor för kränkning och till barnet med 20 000 kronor för kränkning. Tingsrätten avslog yrkandet om ersättning för sveda och värk. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 26 maj 2026.

Dessutom ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.