Döms för grov fridskränkning och barnfridsbrott

Den tilltalade döms för grov fridskränkning och för barnfridsbrott vid åtta tillfällen. Tingsrätten bestämde påföljden till skyddstillsyn med fängelse i tre månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till tre målsägande barn och vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde grov fridskränkning en serie gärningar mot målsäganden som den tilltalade var närstående till. Händelserna skulle ha ägt rum mellan den 16 februari 2024 och den 2 maj 2026 i Uppsala. Åtalet omfattade misshandel den 18 maj 2025 i den gemensamma bostaden, där målsäganden uppgavs ha slagits och rivits på kroppen. Det omfattade också misshandel den 23 januari 2026 i samma bostad, där målsäganden uppgavs ha slagits med knuten näve i ansiktet. Vidare avsåg åtalet misshandel den 16 februari 2026 på eller i närheten av Stationsgatan, där målsäganden enligt åtalet slogs i huvudet med knuten näve och med en snöborste eller snöskrapa medan de satt i en bil.

Åtalet innehöll också ett olaga hot den 2 april 2026, då den tilltalade enligt åtalet i ett videosamtal höll upp en kniv och uttalade att hon skulle döda parets gemensamma dotter. Därefter följde misshandel den 9–10 april 2026 i den gemensamma bostaden, där målsäganden enligt åtalet bets och revs i handen. Nästa punkt gällde misshandel den 12–13 april 2026 i bostaden, där målsäganden uppgavs ha slagits och rivits i ansiktet, samt olaga hot under samma tidsperiod där den tilltalade enligt åtalet höll upp och viftade med knivar framför målsäganden och uttalade att hon ville döda honom.

Åtalet omfattade även misshandel den 29 april 2026 i den gemensamma bostaden, där målsäganden uppgavs ha slagits flera gånger på huvudet och armarna. Sedan följde olaga hot den 2 maj 2026 i bostaden genom att hålla upp en kniv framför målsäganden, samt misshandel samma dag genom att försöka bita målsäganden i benet och slå honom med knytnävsslag i ansiktet. Slutligen avsåg åtalet olaga hot genom att vid ett tiotal tillfällen mellan den 16 februari 2024 och den 18 oktober 2025 skicka meddelanden med innebörden att hon skulle döda eller skada målsäganden.

Utöver detta åtalades den tilltalade för barnfridsbrott. Åklagaren gjorde gällande att barnen hade bevittnat misshandeln den 16 februari 2026, vilket låg till grund för tre separata barnfridsbrott. Detsamma gällde misshandeln den 29 april 2026, där ett barn uppgavs ha bevittnat händelsen, samt hotet och misshandeln den 2 maj 2026, där barn hade bevittnat gärningarna. Sammantaget avsåg åtalet nio barnfridsbrottspunkter, men tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för barnfridsbrott vid åtta tillfällen.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att målsägandens berättelse var trovärdig och prövade om den stöddes av övrig bevisning. Domstolen fann att den tilltalade inte hade haft någon grund för ansvarsfrihet genom nödvärn, eftersom det inte fanns omständigheter som tydde på att hon befunnit sig i en nödvärnssituation.

När det gällde gärningarna den 18 maj 2025, den 23 januari 2026, den 16 februari 2026, den 2 april 2026, den 9–10 april 2026, den 12–13 april 2026, den 29 april 2026 och den 2 maj 2026 gjorde tingsrätten i huvudsak bedömningen att målsägandens uppgifter var tillförlitliga och att de i flera delar stödde av fotografier, film eller uppgifter från barnen. För den första misshandeln den 18 maj 2025 fanns ett fotografi som visade ett rött märke på magen, och för misshandeln den 23 januari 2026 fanns fotografier som kunde tala för ett rött märke i ansiktet. För händelsen den 16 februari 2026 ansåg tingsrätten att uppgifterna från målsäganden stödde av barnens berättelser och att det var utrett att den tilltalade slagit mot bakhuvudet i bilen. För hotet den 2 april 2026 stödde fotografier av den tilltalade med kniv målsägandens uppgifter. För händelserna i april i bostaden fann tingsrätten att målsägandens uppgifter stöddes av den tilltalades egna uppgifter i flera delar och av övrig bevisning. Även för händelsen den 29 april 2026 ansåg domstolen att barnets uppgifter gav stöd åt målsäganden, och för den 2 maj 2026 ansågs bilder och film ge tydligt stöd åt att den tilltalade hade slagit, bitit och hotat.

Tingsrätten bedömde att den tilltalade skulle dömas för misshandel den 18 maj 2025, misshandel som ringa brott den 23 januari 2026, misshandel den 16 februari 2026, olaga hot den 2 april 2026, misshandel som ringa brott den 9–10 april 2026, misshandel och olaga hot den 12–13 april 2026, misshandel den 29 april 2026, samt olaga hot och misshandel den 2 maj 2026. Den tilltalades erkännande av det återkommande olaga hotet genom meddelanden mellan den 16 februari 2024 och den 18 oktober 2025 godtogs eftersom det stöddes av övrig utredning.

När tingsrätten därefter prövade grov fridskränkning konstaterade domstolen att den tilltalade och målsäganden var närstående och att de gärningar som hon dömdes för var av det slag som omfattas av bestämmelsen. Domstolen fann att antalet gärningar var så stort att det rörde sig om upprepad kränkning av målsägandens integritet. Tingsrätten ansåg också att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla. Den tilltalade dömdes därför för grov fridskränkning, där de underliggande brotten bedömdes vara misshandel vid två tillfällen, misshandel vid fem tillfällen och olaga hot vid fyra tillfällen.

I fråga om barnfridsbrotten fann tingsrätten att barnen hade bevittnat misshandeln den 16 februari 2026, misshandeln den 29 april 2026, hotet den 2 maj 2026 och misshandeln den 2 maj 2026. På den grunden dömdes den tilltalade för barnfridsbrott vid åtta tillfällen.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till skyddstillsyn med fängelse i tre månader. Domstolen ansåg att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i ett år och sex månader, men att det samtidigt fanns starka skäl för skyddstillsyn. Frivården bedömde den tilltalade som lämplig för skyddstillsyn, och tingsrätten konstaterade att hon behövde professionell hjälp med sin aggressionsproblematik.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då hon skulle ha frigetts om det utdömda fängelsestraffet hade avtjänats. Hon ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr.

Tingsrätten dömde också ut skadestånd. Den tilltalade ska betala 60 000 kr till ett av barnen, 30 000 kr till ett annat barn och 30 000 kr till det tredje barnet, med ränta från den 2 maj 2026. Domstolen ansåg att ett högre belopp hade yrkats för två av barnen men satte ned ersättningen till 30 000 kr för vardera av dem. Staten ska stå för kostnaderna i målet.

Fakta