Grovt förtal genom affischering och inlägg på sociala medier

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt förtal. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen och dömde den tilltalade för grovt förtal under tiden 2020-11-08 till 2020-11-16. Hovrätten ändrade också skadeståndet och satte det solidariska betalningsansvaret till 30 400 kr. I övrigt stod hovrätten i huvudsak fast vid att det var fråga om grovt förtal, men justerade brottstid, påföljd och skadestånd.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde förtalsgärningar riktade mot en målsägande genom affischering och, för en annan tilltalad, genom inlägg på sociala medier. Eftersom den här artikeln endast ska fokusera på en tilltalad person avser redogörelsen den tilltalade som hovrätten dömde för grovt förtal genom affischering.

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person hade satt upp ett stort antal affischer i en kommun under perioden 2020-11-08 till 2020-11-16. Enligt hovrätten omfattade gärningspåståendet minst 213 affischer som satts upp på flera platser. Affischerna innehöll uppgifter som pekade ut målsäganden som kvinnomisshandlare och innehöll bild, namn och personnummer. Åklagaren ansåg att gärningen skulle bedömas som grovt förtal.

I hovrätten hade åklagaren precisera­t att prövningen i den del som rörde sociala medier omfattade även inlägg av den andra tilltalade på Facebook och Instagram. Dessa delar gällde dock inte den tilltalade som denna artikel behandlar, och hovrätten fastställde för den tilltalades del att brottet gällde affischeringen.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grovt förtal med brottstid under perioden 2020-11-08 till 2021-01-08. Hovrätten ändrade detta och bestämde brottstiden för den tilltalade till 2020-11-08 till 2020-11-16, alltså den period som avsåg affischeringen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten. Förhören hade spelats upp och hovrätten delade tingsrättens bedömning av vad som var utrett i målet.

När det gällde affischeringen ansåg hovrätten att det fanns stöd för att den tilltalade och den andra tilltalade tillsammans och i samförstånd hade satt upp i vart fall ett stort antal av affischerna. Hovrätten fäste vikt vid att den tilltalade och den andra tilltalade hade iakttagits av polis i samband med att de tejpade upp en affisch i centrala delen av orten den 8 november 2020, att fler affischer var upptejpade i centrum och att likadana affischer senare påträffades på andra platser i kommunen. Hovrätten framhöll också den djupa och långvariga konflikt som funnits mellan parterna och att innehållet i affischerna samt det personliga motivet talade för att de varit delaktiga i affischeringen.

Hovrätten ansåg att affischernas innehåll var sådant att den tilltalade genom att sätta upp dem hade gjort sig skyldig till förtal av målsäganden. Eftersom affischeringen riktade sig mot en och samma målsägande och brottstidpunkten inte kunde preciseras närmare, bedömde hovrätten gärningen som ett enda fall av förtal.

Hovrätten ansåg vidare att brottet skulle bedömas som grovt. Skälet var att ett mycket stort antal affischer hade satts upp på flera platser och att målsäganden genom dem pekats ut på ett mycket allvarligt sätt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen och dömde den tilltalade för grovt förtal begånget under tiden 2020-11-08 till 2020-11-16. Hovrätten bestämde påföljden till dagsböter och satte dagsbotens belopp till 200 kr. Tingsrätten hade tidigare dömt till dagsböter om 80 stycken med dagsbotsbelopp 250 kr.

I skadeståndsdelen ändrade hovrätten tingsrättens dom så att den tilltalade solidariskt med den andra tilltalade skulle betala 30 400 kr till målsäganden. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att gärningarna gav rätt till kränkningsersättning, men justerade ersättningen. Hovrätten bestämde att 20 000 kr avsåg kränkning och att 10 400 kr avsåg sveda och värk. Ränta skulle löpa enligt 6 § räntelagen från den 8 januari 2021 till dess betalning sker.

Hovrätten nämnde också att den tilltalades försvararkostnader delvis skulle återbetalas till staten, men i den här domen anges inte någon uppgift om häktning. Tingsrätten hade tidigare ålagt den tilltalade att betala 800 kr till brottsofferfonden, men någon sådan uppgift framgår inte av hovrättens beslut i den del som återges här.