Två döms för grov misshandel och frihetsberövande

Den tilltalade döms av Lunds tingsrätt för grov misshandel och olaga frihetsberövande efter händelser den 25 januari 2026. Enligt domen friades den tilltalade från en del av åtalet som gällde människorov i dess kvalificerade form, och även från andra åtal som inte riktades mot honom. Tingsrätten bedömde att den tilltalade tillsammans med andra hade berövat målsäganden friheten och att han medverkat i den grova misshandeln.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg först människorov enligt 4 kap. 1 § brottsbalken, med en gärningsbeskrivning som också omfattade olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § brottsbalken. Händelsen ska enligt åtalet ha inträffat den 25 januari 2026 i en lägenhet i Landskrona. Tingsrätten fann inte att gärningen uppfyllde rekvisiten för människorov, eftersom det inte var styrkt att det redan vid bemäktigandet fanns ett uppsåt att skada målsäganden till liv eller hälsa eller att målsäganden spärrats in på ett sätt som omfattas av den bestämmelsen. Däremot dömdes den tilltalade för olaga frihetsberövande för samma dag.

Den andra åtalspunkten gällde synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 6 § 2 st brottsbalken, också den den 25 januari 2026. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade tillsammans med andra ha misshandlat målsäganden med hammare, sekatör, elkabel, vatten, skärp och kudde. Tingsrätten bedömde att brottet styrkts, men rubricerade gärningen som grov misshandel och inte synnerligen grov misshandel. Den tilltalade dömdes för grov misshandel tillsammans med en annan medtilltalad, medan en tredje medtilltalad frikändes från just den delen.

I åtalet ingick även grovt olaga hot och övergrepp i rättssak, men dessa åtalspunkter gällde en annan tilltalad och prövades inte mot den tilltalade. Artikeln fokuserar därför inte på dem i sak.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att målsägandens berättelse var detaljerad, sammanhängande och tillförlitlig i de avgörande delarna. Den fick stöd av den medicinska utredningen, rättsintyg, journalanteckningar, larmsamtal, beslag och DNA-analyser. Rätten konstaterade att det fanns starkt stöd för att målsäganden hade bundits och att skadorna på fötterna uppkommit genom förbränning. Även uppgifterna om elstötar fick stöd av rättsintyg, blodprover och vittnesmål från läkare.

När det gällde den tilltalades ansvar fann tingsrätten att han tillsammans med en annan medtilltalad hade deltagit i misshandeln och frihetsberövandet. Rätten ansåg att den tilltalades medverkan i det olaga frihetsberövandet var bevisad och att han därmed skulle dömas för den delen. Samtidigt ansågs det inte styrkt att den tilltalade deltagit i själva misshandeln i sådan utsträckning att ansvar för grov misshandel kunde läggas på honom. Den tilltalade frikändes därför från åtalet för grov misshandel.

Tingsrätten bedömde också att människorov inte var styrkt, eftersom det inte visats att uppsåtet redan från början varit att skada målsäganden till liv eller hälsa. Det som var bevisat motsvarade i stället olaga frihetsberövande. Rätten uttalade att brottet inte var att bedöma som mindre grovt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för olaga frihetsberövande den 25 januari 2026. För den brottsligheten bestämdes påföljden till fängelse i 3 år och 6 månader. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

När det gäller skadestånd ska den tilltalade betala 174 177 kr till målsäganden. Beloppet omfattar ersättning för kränkning, sveda och värk, lyte och men samt förlorad arbetsförtjänst. Ränta ska betalas enligt räntelagen på de angivna delbeloppen från de datum som anges i domen. Av skadeståndet ska 174 177 kr betalas solidariskt med en medtilltalad, medan 30 000 kr ska betalas solidariskt med en annan medtilltalad. Den tilltalade ska också betala en avgift på 1 000 kr till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade vidare att beslagtagna föremål, däribland en hammare, ett skärp och en plåtsax, skulle förverkas från den tilltalade och att beslaget skulle bestå. Staten ska stå för kostnaderna i målet, och den tilltalade blev därför inte ålagd att betala rättegångskostnaderna.