Grov människoexploatering vid bärplockning: hovrätten ändrar näringsförbud och förverkande

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om grov människoexploatering kopplat till bärplockning. Den tilltalade döms även i hovrätten för grov människoexploatering, men hovrätten ändrar tingsrättens dom i två delar: näringsförbudet bestäms till fem år i stället för sju år och beloppet som ska förverkas sätts ned till 3 392 503 kr. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller nio målsägande som anlände till Sverige i juli 2023 för att arbeta med bärplockning. Enligt hovrättens dom hade rekryteringen skett i Thailand genom ett thailändskt bemanningsbolag, och den tilltalade hade tillsammans med andra företrädare för verksamheten samverkat för att få målsägandena till Sverige och därefter leda arbetet i Åsele.

Åklagaren yrkade i hovrätten i första hand att den tilltalade skulle dömas för människohandel enligt 4 kap. 1 a § brottsbalken. I andra hand yrkades ansvar för grov människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken. Åtalet byggde på att målsägandena hade rekryterats, transporterats, tagits emot och inhysts genom vilseledande och/eller genom utnyttjande av deras beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation, och att de sedan exploaterats i tvångsarbete eller i arbete under uppenbart orimliga villkor.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov människoexploatering för perioden 1 mars 2023 till 27 september 2023. Ett åtal om övergrepp i rättssak ogillades i tingsrätten. I hovrätten var frågan alltså ett överklagande av tingsrättens dom.

Hovrätten prövade först om den tilltalade och de övriga företrädarna hade agerat tillsammans och i samförstånd med andra i en gemensam brottsplan. Domstolen fann att de från början hade samverkat med bemanningsbolaget, haft full insikt i och inflytande över verksamheten samt lett verksamheten på plats. Hovrätten fann också att de hade tagit emot bärplockarnas arbetsprestationer genom att bären levererades till dem.

När det gäller åtalets olika gärningsmoment fann hovrätten att den tilltalade hade rekryterat målsägandena i Thailand, transporterat dem inom Thailand och till Sverige, tagit emot dem i Sverige samt ordnat boende åt dem i en tidigare butikslokal som gjorts om till bostad.

Hovrätten ansåg vidare att målsägandena hade vilseletts. De hade enligt hovrätten utlovats helt andra arbets- och levnadsvillkor än de som faktiskt gällde i Sverige. Avtalen hade bland annat angivit lön som inte fick understiga en viss nivå, ersättning för övertid och obekväm arbetstid samt betalning vid fasta tidpunkter varje månad. I praktiken hade ingen lön betalats ut under tiden fram till polisens ingripande, med undantag för ett mindre kontantbelopp kort efter ankomsten. Hovrätten konstaterade därför att den tilltalade och de övriga inte haft avsikt att betala de utlovade lönerna och ersättningarna.

Samtidigt fann hovrätten att det fanns ett orsakssamband mellan vilseledandet och handelsåtgärderna, eftersom målsägandena uppgav att de inte skulle ha accepterat arbetet eller rest till Sverige om de känt till de verkliga villkoren.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten lade stor vikt vid den skriftliga och muntliga bevisningen. Den tog del av samma utredning som tingsrätten, däribland inspelade förhör från förundersökningen. Domstolen noterade att målsägandeförhören hade vissa brister, bland annat ledande frågor och tolkningsproblem, men ansåg ändå att uppgifterna var tillförlitliga. Målsägandenas berättelser bedömdes som självupplevda, detaljerade och inbördes stödjande.

Hovrätten fäste också vikt vid avtal, ansökningar till Migrationsverket, samtalsinspelningar, dagliga rapporter om bärplockningen och vittnesuppgifter. Det framgick enligt domstolen att den tilltalade och de övriga varit väl insatta i arbets- och levnadsvillkoren redan tidigt i processen. Hovrätten ansåg därför att den tilltalade tillsammans med andra agerat i enlighet med en gemensam brottsplan.

När hovrätten prövade förstahandsyrkandet om människohandel kom den till slutsatsen att rekvisitet för nödläge inte var uppfyllt. Även om målsägandena befunnit sig i en svår och utsatt situation, var de inte så starkt förhindrade att bestämma över sina handlingar att människohandel enligt 4 kap. 1 a § brottsbalken var styrkt. På den punkten gjorde hovrätten alltså samma bedömning som tingsrätten.

I stället fann hovrätten att de uppfyllda omständigheterna motsvarade grov människoexploatering. Målsägandena hade arbetat omkring tolv timmar per dag, i princip utan ledighet, vilket hovrätten ansåg vara uppenbart orimliga arbetsvillkor. De hade också fått ingen lön alls under större delen av perioden, och de utbetalningar som förekommit bedömdes klart understiga avtalsenlig ersättning. Det var enligt hovrätten tydligt att de verkliga lönerna, övertidsersättningarna och ersättningarna för obekväm arbetstid aldrig var avsedda att betalas.

Hovrätten framhöll även att utnyttjandet pågått under en förhållandevis lång tid, mer än två månader, att målsägandena befann sig i ett främmande land utan språkkunskaper och att deras situation förstärktes av uttalanden om att de kunde skickas hem skuldsatta. Under delar av tiden hade de dessutom varit utan sina passhandlingar. Sammantaget ansåg hovrätten att gärningen innebar ett sådant angrepp på målsägandenas personliga integritet att den skulle bedömas som människoexploatering.

Brottet bedömdes som grovt eftersom det hade skett i verksamhet som bedrivits i större omfattning och medfört betydande vinning.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde skuldfrågan i sak, men ändrade tingsrättens dom i fråga om näringsförbud och förverkande. Den tilltalade döms alltså för grov människoexploatering. Åtalet om människohandel ogillades, liksom tingsrättens bedömning på den punkten. Hovrätten prövade inte ett separat brott om övergrepp i rättssak i den del som framgår av tingsrättens dom, eftersom hovrättens beslut i den tillhandahållna texten fokuserar på grov människoexploatering.

Påföljden i hovrätten blev i övrigt densamma som i tingsrätten. Hovrätten angav att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i påföljdsfrågan och att den långa häktningstiden hade beaktats. Den tilltalade ska därför vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten hade dömt till fängelse i 2 år och 6 månader, och hovrätten ändrade inte den delen. Tingsrätten hade också beslutat om näringsförbud i 7 år. Hovrätten förkortade det till 5 år, räknat från dagen för tingsrättens dom, och förbudet gäller omedelbart. Tingsrättens beslut om beslag fick bestå.

När det gäller skadestånd ansåg hovrätten att ersättningen för kränkning, 80 000 kr per målsägande, var skälig och att övriga ersättningar för utebliven lön skulle stå fast. Hovrätten ändrade alltså inte skadeståndsfrågan.

I fråga om förverkande sänkte hovrätten beloppet från 4 441 717 kr till 3 392 503 kr. Skälet var att en del av det belopp som åklagaren ville förverka motsvarade de löner som redan skulle betalas ut som skadestånd, och samma ekonomiska fördel skulle inte kunna tas ut två gånger.

Den tilltalade ska också stå kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr beslutades i tingsrätten och har inte ändrats i den redovisade hovrättstexten.