Grovt barnpornografibrott gav fängelse

Den tilltalade döms för grovt barnpornografibrott efter att tingsrätten funnit det styrkt att han hade innehaft en mycket stor mängd barnpornografiskt material under perioden den 1 januari 2024 till den 12 mars 2025. Påföljden bestämdes till fängelse i två år. Tingsrätten beslutade också om förverkande av beslagtagna lagringsmedier, hårddiskar och en dator, och den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde grovt barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 1, 2 och 5 samt sjätte stycket brottsbalken. Enligt stämningsansökan hade den tilltalade innehaft minst 5 998 filer med barnpornografiskt material. Av dessa uppgavs 1 146 bilder och 720 filmer, med en total speltid om cirka 42 timmar, utgöra särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial. Ytterligare 3 744 bilder och 388 filmer, med en total speltid om cirka 34 timmar, uppgavs utgöra övergreppsmaterial. Gärningen angavs ha ägt rum någon gång mellan den 1 januari 2024 och den 12 mars 2025 inom Umeå kommun eller på annan okänd plats i Sverige.

Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt eftersom innehavet avsett en särskilt stor mängd bilder och filmer, däribland material som visade spädbarn utsatta för anala, vaginala och orala penetrationer med förekomst av sädesvätska. Åklagaren anförde också att delar av materialet hade producerats av den tilltalade själv. Den tilltalade förnekade inte att viss mängd material funnits, men bestred att det som han erkänt räckte för att brottet skulle bedömas som grovt. Han medgav också att visst material var egenproducerat. Han motsatte sig inte de särskilda yrkandena om förverkande.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade hade haft full rådighet och bestämmanderätt över det material som påträffats i hans lägenhet och förråd, eftersom han uppgett att ingen annan haft tillgång till dessa utrymmen eller till hans telefoner. Domstolen fann det ostridigt att den påträffade mängden pornografiskt material kunde bedömas som barnpornografiskt material, och att delar av det var särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial.

Rätten fäste vikt vid att utredningen visade att den totala mängden illegala filer uppgick till åtminstone 5 998 filer och att 5 151 av dessa var binärt unika filer. Vidare framkom att analysen av materialet visade bilder och filmer där både pojkar och flickor som framstod som barn utsattes för orala, vaginala och anala penetrationer eller andra former av särskilt hänsynslöst beteende. Tingsrätten lade också vikt vid att den tilltalade hade använt anonyma chatt- och fildelningsapplikationer, och att det i hans bostad påträffats barnunderkläder och andra föremål utan att han lämnat någon trovärdig förklaring till detta.

Domstolen ansåg även att utredningen visade att den tilltalade själv hade producerat övergreppsmaterial genom att filma unga flickor i ett tält på ett scoutläger. Enligt utredningen filmades flickor i 10–13-årsåldern när de bytte om inne i tältet, och klippen bedömdes som övergreppsmaterial. Tingsrätten ansåg sammantaget att den tilltalade med erforderligt uppsåt hade innehaft de mängder filer som åklagaren påstått och att gärningen skulle bedömas som grovt brott.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt barnpornografibrott, begånget under perioden den 1 januari 2024 till den 12 mars 2025. Påföljden bestämdes till fängelse i två år.

Tingsrätten beslutade också att beslagtagna lagringsmedier skulle förverkas och att beslagtagna hårddiskar och en dator skulle förverkas. Beslagen skulle bestå. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten anförde att straffvärdet, med hänsyn till omfattningen och innehållet i materialet, uppgick till fängelse två år. Domstolen noterade att den tilltalade var tidigare ostraffad och hade förlorat sitt arbete på grund av misstankarna, men ansåg att dessa omständigheter inte gav utrymme för en frivårdspåföljd. Ersättning till försvararen skulle betalas av staten.