Ung person döms för folkbokföringsbrott

En ung person döms av tingsrätten för folkbokföringsbrott efter att ha anmält flytt till en adress där hon inte bodde och inte heller avsåg att bosätta sig. Domstolen fann att uppgifterna till Skatteverket varit oriktiga, att personen varit felaktigt folkbokförd under den aktuella perioden och att gärningen begåtts med uppsåt. Påföljden bestämdes till dagsböter och dessutom ska en avgift betalas till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda punkt, folkbokföringsbrott enligt 42 § första stycket 1 folkbokföringslagen (1991:481). Enligt åklagaren hade den tilltalade lämnat en oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring genom att anmäla flytt till en adress i Lessebo kommun, trots att hon inte var bosatt där eller avsett att bosätta sig där. Hon ska därefter ha varit felaktigt skriven på adressen under perioden från den 21 augusti 2025 till den 24 februari 2026. Gärningen uppgavs ha skett på okänd plats i Sverige och ha inneburit fara i bevishänseende.

Den tilltalade medgav omständigheterna men förnekade brott. Hon uppgav vid förhör att hon inte hade bott på adressen sedan hon skrevs där och att hon endast varit där vissa nätter och kvällar. Hon uppgav också att hon bodde med sin mamma i Nybro och att hon inte skrivit sig där av det skälet att modern inte ville det. Hon sade att hon inte förstått att det var olagligt att inte vara folkbokförd där man bor och att hon därför inte haft uppsåt.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att utredningen visade att den tilltalade varit folkbokförd på den aktuella adressen från den 21 augusti 2025 och att hon inte varit bosatt där under den tid som åklagaren påstått. Domstolen noterade att hon visserligen hade medgett omständigheterna men invänt att hon saknat uppsåt eftersom hon inte känt till att förfarandet var olagligt.

Tingsrätten fann att okunnighet om straffbestämmelser bara i undantagssituationer kan leda till ansvarsfrihet och ansåg att det som den tilltalade uppgett inte var tillräckligt för att befria henne från ansvar. Domstolen bedömde därför att hon haft erforderligt uppsåt. Det ansågs också föreligga fara i bevishänseende. Åtalet bedömdes därmed styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för folkbokföringsbrott enligt 42 § första stycket 1 folkbokföringslagen (1991:481). Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 3 000 kronor. Vid straffmätningen beaktades att den tilltalade är ung.

Hon ska också betala 1 000 kronor i avgift till brottsofferfonden.