Skyddstillsyn efter misshandel och ofredande

Den tilltalade döms för två fall av misshandel, ett fall av ofredande och ett fall av skadegörelse. Tingsrätten bestämmer påföljden till skyddstillsyn i förening med en särskild behandlingsplan. Den tilltalade ska också betala skadestånd och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet har tingsrätten prövat fyra åtalspunkter mot den tilltalade. För det första gällde det misshandel den 20 maj 2026, då den tilltalade enligt åtalet ska ha dragit målsäganden i håret, tagit grepp om hennes handleder, slitit ner henne på golvet, suttit gränsle över henne och tagit stryptag om hennes hals. Åtalet avsåg 3 kap. 5 § brottsbalken och tingsrätten dömde den tilltalade för gärningen.

För det andra gällde åtalet ofredande den 20 maj 2026. Enligt åtalet ska den tilltalade ha uttalat att målsäganden borde ta sitt liv eller sagt något med liknande innebörd. Åtalet avsåg 4 kap. 7 § brottsbalken och tingsrätten fann att gärningen var styrkt och dömde den tilltalade.

För det tredje gällde åtalet skadegörelse under perioden 1 april 2026 till 30 april 2026. Den tilltalade ska då ha slagit sönder målsägandens mobiltelefon genom att kasta den i marken eller golvet samt stampa och sparka på den. Åtalet avsåg 12 kap. 1 § brottsbalken och den tilltalade dömdes för gärningen.

För det fjärde gällde åtalet misshandel den 10 april 2024. Enligt åtalet ska den tilltalade ha dunkat målsägandens huvud mot väggen, slitit henne i håret, bitit henne i halsen eller nacken, tagit tag och dragit henne i kroppen samt tagit strstrypgrepp om hennes hals. Även för denna gärning dömdes den tilltalade enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

I utredningen framkom att den tilltalade och målsäganden tidigare varit ett par och bott tillsammans i målsägandens lägenhet. Tingsrätten redovisade att relationen varit stökig och att det förekommit anklagelser om våld från båda håll. Vid händelsen den 20 maj 2026 hade relationen avslutats, men den tilltalade bodde fortfarande kvar i lägenheten. Målsäganden hade före händelsen varit tillsammans med ett vittne och därefter gått tillbaka till lägenheten för att göra sig redo. Enligt målsägandens berättelse blev det ett våldsamt förlopp i lägenheten, och senare samma kväll ska den tilltalade ha gjort hotfulla uttalanden vid tågstationen. När det gäller skadegörelsen framgår att telefonen förstördes under april 2026. För gärningen den 10 april 2024 framgår att händelsen ägde rum i lägenheten och att målsäganden uppgav att hon fått smärta, rivmärken, blåmärken och rodnader.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter om händelsen den 20 maj 2026 var tydliga, detaljerade och logiska. Hennes berättelse fick enligt domstolen starkt stöd av vittnesuppgifter och av åberopade fotografier och rättsintyg. Den tilltalades invändning om nödvärn godtogs inte. Tingsrätten fann att den tilltalade hade inlett våldet och att det redan av det skälet föll utanför nödvärn. Domstolen uttalade också att även om målsäganden hade inlett våldet, vilket i så fall hade varit förhållandevis lindrigt, så hade den tilltalades våld inte rymts inom nödvärnsrätten eller nödvärnsexcess. Åtalet för misshandel bedömdes därför som styrkt.

När det gäller ofredandet ansåg tingsrätten att målsägandens uppgift om uttalandet om att hon borde ta sitt liv fick mycket starkt stöd av vittnesuppgifter. Den tilltalades förklaring om att han i stället skulle ha sagt att han själv skulle ta sitt liv bedömdes som motbevisad. Domstolen fann att uttalandet var ett tydligt och straffbart ofredande, särskilt eftersom det skett högljutt på en tågstation där flera andra människor befann sig.

För skadegörelsen byggde domstolen sin bedömning på den tilltalades erkännande, som också stöddes av övrig utredning. Åtalet ansågs därför styrkt.

Även i fråga om misshandeln den 10 april 2024 fann tingsrätten att målsägandens berättelse kunde läggas till grund för bedömningen. Hennes uppgifter ansågs vara detaljerade och logiska trots att tid hade gått, och de fick stöd av fotografier och rättsintyg. Den tilltalade uppgav att han saknade minnesbilder från händelsen och lämnade därför inga uppgifter som kunde rubba målsägandens version. Tingsrätten ansåg att åtalet var styrkt och att gärningen skulle bedömas som misshandel.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden för den tilltalade till skyddstillsyn i förening med en särskild behandlingsplan. Domstolen anförde att gärningarnas samlade straffvärde inte understeg nio månaders fängelse och att misshandelsgärningarna var av sådan art att starka skäl talade för fängelse. Samtidigt ansåg tingsrätten att brotten hade koppling till den tilltalades missbruk och att han var i behov av den hjälp som behandlingsplanen kunde erbjuda. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse i nio månader ha dömts ut.

Häktningen hävdes, men den tilltalade skulle omedelbart omhändertas tills han överförts till vårdgivaren. Omhändertagandet fick inte pågå längre än en vecka. Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 75 975 kronor jämte ränta från den 20 maj 2026 till dess betalning sker. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade vidare att sekretessbestämmelsen fortsatt skulle gälla för vissa handlingar som lagts fram vid förhandlingen inom stängda dörrar.

Fakta