Bokföringsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för bokföringsbrott av normalgraden efter att ha underlåtit att fullgöra bolagets bokföringsskyldighet under perioden den 1 november 2023 till den 31 oktober 2024. Tingsrätten fann att bokföringsbrister förelåg, men att brottet inte var grovt. Påföljden bestäms till villkorlig dom med 80 dagsböter om 50 kronor, och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden. Begäran om näringsförbud avslås.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda åtalspunkt, nämligen grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade varit företrädare för ett bolag med säte i Södertälje kommun och ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Åklagaren gjorde gällande att hon under perioden den 1 november 2023 till den 31 oktober 2024 hade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att inte löpande bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Bristerna sades ha medfört att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Åklagaren ansåg att brottet var grovt eftersom åsidosättandet avsett mycket betydande belopp.

Den tilltalade erkände bokföringsbrott av normalgraden begånget av oaktsamhet och medgav talan om näringsförbud. I domskälen konstaterade tingsrätten att den tilltalade varit företrädare för bolaget under den aktuella perioden och att hon varit ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Domstolen fann att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts på det sätt som åklagaren beskrivit och att rörelsens förlopp i huvudsak inte kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Tingsrätten dömde därför för bokföringsbrott av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten grundade bedömningen på den utredning som lagts fram, däribland anmälan från Skatteverket, utdrag från bolagsregistret och PM från ekorevisor. Domstolen ansåg att det inte fanns anledning att ifrågasätta ekorevisorns granskning eller övrig utredning. Av utredningen framgick bland annat att de ej bokförda beloppen uppgått till omkring 4,5 miljoner kronor avseende inbetalningar och omkring 4,6 miljoner kronor avseende utbetalningar. Det framgick också att 43 procent av inbetalningarna och 48 procent av utbetalningarna var bokförda.

När det gällde skuldfrågan fann tingsrätten att åklagaren inte hade bevisat att den tilltalade hade agerat uppsåtligen. Domstolen godtog i stället att gärningen hade begåtts av oaktsamhet. Skälen till att bokföringen inte upprättades bedömdes mot bakgrund av hennes uppgifter om bolagets försämrade ekonomi, att den tidigare bokföraren inte längre kunde anlitas och hennes krisartade livssituation. Tingsrätten ansåg alltså att brottet skulle rubriceras som bokföringsbrott av normalgraden.

Det fanns en skiljaktig mening. Två av rättens ledamöter ansåg att den tilltalade hade handlat med uppsåt och att gärningen skulle bedömas som grovt bokföringsbrott. De menade också att påföljden då borde ha bestämts till villkorlig dom i förening med samhällstjänst samt att näringsförbud borde meddelas. Den skiljaktiga meningen ledde dock inte till domslutet.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade till villkorlig dom. Påföljden förenades med 80 dagsböter om 50 kronor, alltså sammanlagt 4 000 kronor. Domstolen tog hänsyn till att hon var tidigare ostraffad, att återfallsrisken bedömdes som låg och att något övervakningsbehov inte förelåg. Enligt personutredningen fanns fysisk och psykisk ohälsa som hon hade vårdkontakt för. Domstolen ansåg också att gärningen som normalgradsbrott inte hade ett högt artvärde.

Begäran om näringsförbud avslogs. Tingsrätten beslutade vidare att sekretessbestämmelsen skulle fortsätta att gälla för vissa uppgifter i journalanteckningar som lagts fram vid förhandling inom stängda dörrar. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Hon ska också återbetala 874 kronor av kostnaderna till staten. Försvararen fick ersättning av staten med 21 850 kronor.