Villkorlig dom efter kniv och amfetamin

Tingsrätten i Halmstad dömde den tilltalade för två brott som båda ska ha begåtts den 21 februari 2026. Han dömdes för ringa narkotikabrott och för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst, och domstolen beslutade även om förverkande av en kniv, avgift till brottsofferfonden samt återbetalningsskyldighet för försvararkostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen innehaft 0,04 gram amfetamin, vilket utgjorde ringa narkotikabrott. Denna gärning uppgavs ha ägt rum den 21 februari 2026 på Skolgatan i Halmstad. Åklagaren gjorde också gällande att han samma dag hade haft en kniv på allmän plats trots att det inte var befogat. Den gärningen rubricerades i åtalet som brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, och skulle enligt åtalet ha skett den 21 februari 2026 på samma plats.

Den tilltalade medgav att han hade haft narkotikan och erkände ringa narkotikabrott. Han medgav också innehav av kniven men bestred ansvar för brott med hänvisning till att han inte haft uppsåt. Han gjorde även anspråk på kniven.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att den tilltalade hade medgivit innehav av både narkotika och kniv och att erkännandet av narkotikabrottet stöddes av övrig utredning. Därmed dömdes han för ringa narkotikabrott. När det gällde kniven prövade domstolen om innehavet skett med uppsåt.

Av utredningen framgick att polisen i samband med krogstängning i centrala Halmstad natten mellan den 20 och 21 februari 2026 såg den tilltalade efter att han kastat snöbollar, varpå han sprang från platsen. När han hade hunnits ifatt påträffades en kniv i hans vänstra bakficka och 0,04 gram amfetamin i en tröjficka. Vittnet uppgav att kniven var väl synlig och satt i en hållare som var fäst i fickan. Den tilltalade hade enligt vittnet varit berusad. Han uppgav själv att han hade tagit med kniven till Halmstad för att slipa den hos sina kusiner och att han senare lade den i bakfickan. Tingsrätten ansåg att hans uppgifter i denna del inte motbevisats och lade dem till grund för bedömningen. Mot bakgrund av att han burit kniven under flera timmar, befunnit sig på flera platser och att kniven enligt vittnet var synlig fann domstolen det osannolikt att han inte förstått att han hade den med sig. Tingsrätten kom därför fram till att han agerat med uppsåt och skulle dömas för brott mot knivlagen.

Åtalet hade rubricerat knivbrottet som grovt, men tingsrätten ansåg inte att omständigheterna var så försvårande att brottet skulle bedömas som grovt. Domstolen fäste vikt vid att kniven hade funnits i en krogmiljö, att den tilltalade varit narkotikapåverkad, haft narkotika med sig och varit så alkoholpåverkad att han omhändertagits enligt LOB. Kniven hade dessutom varit lättillgängligt förvarad i bakfickan. Trots detta rubricerades brottet som av normalgraden, inte som grovt.

Domslut och påföljd

För knivbrottet bedömde tingsrätten straffvärdet till fängelse i tre månader. Det ringa narkotikabrottet påverkade inte det samlade straffvärdet nämnvärt. Eftersom den tilltalade samtyckte till samhällstjänst och domstolen ansåg att samhällstjänst var lämpligt i hans situation bestämdes påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst i 100 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till tre månader.

Tingsrätten beslutade också att den beslagtagna kniven skulle förverkas och att beslaget skulle bestå. Den tilltalade ålades dessutom att betala 1 000 kronor i avgift till brottsofferfonden. När det gäller försvararkostnaderna fick försvararen ersättning av staten med 5 729 kronor, och den tilltalade skulle betala tillbaka samma belopp till staten.