Grovt vapenbrott och narkotikabrott prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt vapenbrott och narkotikabrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter. Den tilltalade dömdes i hovrätten för gärningen enligt åtalspunkten 1 även som brott mot vapenlagen, och för narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen med anknytning till åtalspunkten 4. Påföljden sattes ned från fängelse i 2 år och 4 månader till fängelse i 2 år. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills domen vinner laga kraft.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt vapenbrott m.m. I hovrätten var endast den tilltalades ansvar för vissa åtalspunkter föremål för prövning.

Enligt hovrätten var det genom tingsrättens dom redan fastställt att innehav av vapen och ammunition hade förekommit enligt åtalspunkten 1. Hovrättens prövning gällde därför främst rubriceringen av gärningen. Hovrätten prövade också narkotikaattalerna, där frågan gällde om innehavet skulle bedömas som narkotikabrott eller ringa narkotikabrott, samt om vissa påståenden om större amfetamininnehav och otillåtet innehav av zolpidem var styrkta.

Hovrätten fann att åklagarens påstående om innehav av 80 gram amfetamin även omfattade mindre mängder som hade påträffats i eller vid den tilltalades bostad. Dessa mindre mängder uppgick sammanlagt till 8,82 gram amfetamin, och hovrätten ansåg det styrkt att den tilltalade den 5 februari 2019 uppsåtligen och olovligen hade innehaft denna narkotika. Hovrätten fann också styrkt att den tilltalade hade innehaft 1,45 gram MDMA.

Samtidigt ansåg hovrätten att utredningen inte gav tillräckligt stöd för att den tilltalade hade förvärvat eller innehaft en större mängd amfetamin än 8,82 gram på det sätt åklagaren påstått. Åtalet i den delen kunde därför inte läggas till grund för ansvar. Hovrätten fann inte heller att det var styrkt att innehavet av zolpidem var otillåtet.

När det gällde vapenåtalet fann hovrätten att den tilltalade inte bara kände till att vapnet och ammunitionen fanns i bostaden, utan att innehavet var ett gemensamt projekt tillsammans med en annan tilltalad person. Hovrätten ansåg därför att den tilltalade hade haft sådan rådighet över hagelgeväret och de elva hagelpatronerna att det utgjorde innehav i vapenlagens mening.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att den tagit del av i huvudsak samma bevisning som vid tingsrätten. I narkotikadelen stödde sig hovrätten bland annat på beslag, SMS-meddelanden, fotografier och uppgifter om den tilltalades hantering av narkotika. Dessa omständigheter räckte enligt hovrätten för att visa innehav av 8,82 gram amfetamin och 1,45 gram MDMA, men inte den större mängd amfetamin som åklagaren gjort gällande.

I fråga om gärningens rubricering gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten konstaterade att den tilltalade och en annan person hade berättat att vapnet skaffats som ett skydd efter ett tidigare hot och att det skulle kunna användas för att skrämmas. Vapnet förvarades inte inlåst, och det förekom narkotikapåverkan och viss narkotikaöverlåtelse i bostaden. Sammantaget ansåg hovrätten att omständigheterna var sådana att innehavet av hagelgeväret skulle bedömas som grovt vapenbrott.

Hovrätten uttalade också att den aktuella ammunitionen förvarades utanför vapnet och att vapnet inte var laddat. Det ledde till att ammunitionen skulle bedömas särskilt som brott mot vapenlagen, inte som ett moment i vapenbrottet.

När det gällde narkotikabrotten fann hovrätten att den tilltalades gärning skulle bedömas som narkotikabrott och inte som ringa narkotikabrott. Hovrätten framhöll dock att användningen av amfetamin enligt vissa åtalspunkter inte skulle bestraffas särskilt som ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för gärningen enligt åtalspunkten 1 även enligt 9 kap. 2 § första stycket d vapenlagen för brott mot vapenlagen. Vidare dömdes den tilltalade enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen för narkotikabrott, vilket även avsåg gärningen enligt åtalspunkten 4. Hovrätten lämnade förverkandeyrkandet avseende fem tabletter och en tesked utan bifall och hävde beslaget av dessa föremål. Övriga beslag skulle bestå.

Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år, vilket är en lindring jämfört med tingsrättens fängelsestraff på 2 år och 4 månader. Hovrätten ansåg att den samlade brottsligheten inte motiverade någon annan påföljd än fängelse. Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess hovrättens dom i ansvarsdelen vinner laga kraft.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för narkotikabrott och grovt vapenbrott, frikänt från ringa narkotikabrott, dömt till fängelse i 2 år och 4 månader samt beslutat om förverkande av både vapen, ammunition, narkotika, våg och sked. Hovrätten ändrade alltså rubriceringen och straffet, och begränsade förverkandet.