Grovt brott mot knivlagen fastställs i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom men fastställde domen i alla delar. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, ringa narkotikabrott och vapenbrott, ringa brott, och fick samma påföljd som i tingsrätten, fängelse sex månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst en gärning den 25 november 2022 som avsåg brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Tingsrätten bedömde den gärningen som grovt brott, och hovrätten tog ställning till om den bedömningen skulle ändras. I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet i fråga om ringa narkotikabrott och vapenbrott, ringa brott, skulle ogillas samt att knivbrottet skulle bedömas som brott av normalgraden. I andra hand begärde han en lindrigare påföljd. Åklagaren motsatte sig ändring.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för fyra åtalspunkter. För det första gällde det brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, den 25 november 2022 i Gävle kommun. För det andra gällde det ringa narkotikabrott under perioden den 22 november till den 25 november 2022 i Sverige. För det tredje gällde det ringa narkotikabrott den 25 november 2022 i Gävle kommun. För det fjärde gällde det vapenbrott, ringa brott, den 25 november 2022 i Gävle kommun.

Hovrätten ändrade inte rubriceringen i någon del. Den godtog tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för samtliga gärningar. Hovrätten konstaterade också att den tilltalade, i enlighet med tingsrättens dom som inte hade överklagats i den delen, skulle dömas för ett fall av ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som i tingsrätten i de överklagade delarna. Det videoinspelade förhöret med den tilltalade från tingsrätten spelades upp. Hovrätten prövade målet utan huvudförhandling.

När det gällde ringa narkotikabrott och vapenbrott, ringa brott, ansåg hovrätten liksom tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade gjort sig skyldig till dessa gärningar enligt gärningsbeskrivningarna. Hovrätten fastställde därför tingsrättens dom i dessa delar.

I fråga om knivlagen gjorde hovrätten en utförlig rubriceringsbedömning. Domstolen framhöll att åklagaren hade gjort gällande grovt brott med hänvisning till att föremålen varit av särskilt farlig beskaffenhet och att de innehafts i ett sammanhang där de kunde befaras komma till användning vid ett brottsligt angrepp. I hovrätten fördes även argument om att föremålen varit lättillgängliga, att innehavet skett i självförsvarssyfte och att den tilltalade varit narkotikapåverkad. Den tilltalade hade i förhör berättat att han hade batongen och stilettkniven i självförsvarssyfte, att elchockvapnet fanns i jackfickan, att narkotika fanns i ryggsäcken och att han var påverkad av amfetamin.

Hovrätten konstaterade att den åberopade utredningen visade att kniven var en stilett med cirka nio centimeter lång egg som kunde fällas ihop och att batongen var av teleskopmodell. Domstolen ansåg att det åtminstone gällde kniven att den var av särskilt farlig beskaffenhet. Hovrätten beaktade också att den tilltalade innehaft flera föremål som saknade legitimt användningsområde för en privatperson och att innehavet skett under narkotikapåverkan och tillsammans med ett elchockvapen, lättillgängligt i en ryggsäck i centrala Gävle. Sammantaget ansåg hovrätten att omständigheterna var sådana att brottet skulle bedömas som grovt.

Hovrätten behandlade även frågan om vilka försvårande omständigheter som kunde läggas till grund för rubriceringen, eftersom vissa omständigheter hade utvecklats under processen och inte uttryckligen angetts på samma sätt i gärningsbeskrivningen. Domstolen fann att den tilltalade hade haft fullgoda möjligheter att bemöta dessa omständigheter, eftersom de hade framgått av tingsrättens förhör och även framförts i hovrätten. Därför kunde de beaktas.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Det innebar att den tilltalade fortsatt dömdes för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, ringa narkotikabrott och vapenbrott, ringa brott. Påföljden bestämdes till fängelse i sex månader, vilket var samma påföljd som i tingsrätten.

Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att straffvärdet motsvarade fängelse sex månader och att det grova knivbrottet var ett artbrott som talade för fängelse. Domstolen fann att det inte hade framkommit några sådana särskilda skäl som skulle motivera en icke frihetsberövande påföljd eller ett kortare fängelsestraff.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsatt gälla. Av tingsrättens dom framgår att beslagtaget knivföremål, batong, narkotika och elchockvapen förklarades förverkade. Den tilltalade skulle också betala en avgift till brottsofferfonden med 800 kronor samt ersätta staten för kostnad för provtagning och analys med 839 kronor. Hovrätten nämner inte någon ändring av dessa delar. Av hovrättens beslut framgår också att kostnad för försvararens arbete ersattes av staten med 3 828 kronor.

Den tilltalade var häktad, men uppgift om häktningstid framgår inte av det material som lämnats.