Fängelse för grovt rattfylleri och flera trafikbrott

Den tilltalade döms för grovt rattfylleri, ringa narkotikabrott och två fall av olovlig körning efter händelser i mars 2026. Tingsrätten fann att hon körde personbil efter att ha använt amfetamin, att hon olovligen innehaft narkotika och att hon vid två tillfällen körde utan körkortsbehörighet. Påföljden bestämdes till fängelse i en månad.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade fyra punkter. Först gällde grovt rattfylleri den 10 mars 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade kört personbil efter att olovligen ha använt amfetamin i så stor mängd att narkotika fanns kvar i blodet under eller efter färden. Åklagaren gjorde också gällande att körningen var grov eftersom den innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten genom högre hastighet än tillåtet, underlåtenhet att stanna vid stopplikt och flera gånger körning över i fel körfält. Tingsrätten dömde för grovt rattfylleri i enlighet med åtalet.

Den andra åtalspunkten gällde ringa narkotikabrott den 10 mars 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade olovligen innehaft 3 milliliter vätska innehållande amfetamin på en plats i Hemse på Gotland. Tingsrätten fann att innehavet var styrkt och dömde för ringa narkotikabrott.

Den tredje åtalspunkten avsåg olovlig körning den 10 mars 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade då körde personbil utan att ha rätt till det. Tingsrätten fann att hon saknade körkortsbehörighet och dömde för olovlig körning.

Den fjärde åtalspunkten gällde också olovlig körning, men den 25 mars 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade då kört personbil utan att ha rätt till det. Tingsrätten godtog polisens uppgifter och fann att även denna körning var styrkt, varför hon dömdes för olovlig körning även där.

Rättens bedömning

I fråga om grovt rattfylleri ansåg tingsrätten att utredningen visade att den tilltalade kört personbil den aktuella dagen och att hon samma dag, efter körningen, hade amfetamin kvar i blodet. Rätten hänvisade till hennes uppgifter i polisförhör, där hon bland annat uppgett att hon hade tagit amfetamin före körningen. Vittnet från polisen bedömdes som trovärdigt och tillförlitligt. Genom hans iakttagelser ansåg tingsrätten det utrett att körningen skett i högre hastighet än tillåtet, att stopplikt inte följts och att bilen körts i mitten av vägen och på vissa delar i motsatt körfält. Rätten fann att körningen inneburit flera moment av medvetet risktagande och att den därför utgjorde grovt rattfylleri.

När det gällde ringa narkotikabrott lade tingsrätten vikt vid att vätska innehållande 3 milliliter amfetamin påträffats i en grå axelväska i baksätet i bilen som den tilltalade körde. Hon hade i polisförhör uppgett att väskan tillhörde henne och en annan person samt att de skulle dela på narkotikan. Rätten ansåg därför att hon olovligen innehaft narkotikan och att åtalet var styrkt.

För den första punkten om olovlig körning den 10 mars 2026 fann tingsrätten att den tilltalade kört personbil trots att hon saknade körkortsbehörighet. Hon hade dessutom själv uppgett i polisförhör att hon visste att man inte får köra bil utan körkort. Även denna gärning ansågs styrkt.

För den andra punkten om olovlig körning den 25 mars 2026 invände den tilltalade att hon inte körde bilen. Rätten fann dock att polisens uppgifter motbevisade invändningen. Vittnet från polisen bedömdes åter som trovärdigt och tillförlitligt, och tingsrätten ansåg det utrett att den tilltalade körde bilen utan körkortsbehörighet även detta datum.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt rattfylleri den 10 mars 2026, ringa narkotikabrott den 10 mars 2026 samt olovlig körning den 10 mars 2026 och den 25 mars 2026. Den samlade brottsligheten bedömdes ha ett straffvärde som motsvarar fängelse i en månad. Påföljden bestämdes därför till fängelse en månad.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Hon ska vidare ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 2 600 kronor. Tingsrätten beslutade även om ersättning till den offentlige försvararen, men den kostnaden skulle stanna på staten.