Grovt bokföringsbrott: hovrätten fastställer tingsrättens dom

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott och låter domen stå fast. Den tilltalade döms alltså på samma sätt som i tingsrätten för grovt bokföringsbrott, och hovrätten ändrar inte påföljden, näringsförbudet eller ersättningsskyldigheten.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde grovt bokföringsbrott. I hovrätten justerade åklagaren åtalet så att det i en av åtalsdelarna uttryckligen angavs att den tilltalade och en medtilltalad hade begått brottet tillsammans och i samförstånd. Åklagaren förtydligade också tidsperioden för en av gärningarna till perioden 2011-01-01–2011-12-31. Det alternativa ansvarsyrkandet om försvårande av skattekontroll, grovt brott, förtydligades så att det avsåg ett brott per räkenskapsår, om någon av bokföringsgärningarna skulle bedömas som brott av normalgraden.

Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken för gärningar under perioden 2011-01-01–2013-10-31, och angav att det rörde sig om två tillfällen. Tingsrätten frikände samtidigt från ett åtal om brott mot förordningen om vägtrafikregister. I hovrätten framgår att utredningen var densamma som i tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att den tilltalade uppsåtligen hade gjort sig skyldig till bokföringsbrott enligt åtalspunkterna 1 och 2. Hovrätten konstaterade att det sammanlagt rörde sig om ett bokföringsbrott avseende ett handelsbolag och tre bokföringsbrott avseende ett annat handelsbolag.

Domstolen betonade att den tilltalade och den medtilltalade var bröder och att de som faktiska företrädare och bolagsmän hade drivit bolagen gemensamt. Åsidosättandet av bokföringen i båda bolagen bedömdes ha varit omfattande och systematiskt, vilket ledde till slutsatsen att gärningarna hade begåtts tillsammans och i samförstånd.

Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att brotten skulle bedömas som grova. Skälet var att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts systematiskt i båda bolagen och att det avsett i vart fall betydande belopp i relation till omsättningen. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan eller i fråga om rubricering.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade står kvar som dömd för grovt bokföringsbrott och att tingsrättens påföljd består. Någon ändring av straff, näringsförbud eller annan rättsverkan gjordes inte i hovrätten.

Av tingsrättens dom framgår att påföljden var fängelse i 9 månader och näringsförbud i 3 år från att beslutet vann laga kraft. Tingsrätten ålade också den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden om 800 kr. Hovrätten anger att den inte gör någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffmätningsvärde, påföljd eller näringsförbud.

När det gäller försvararkostnader bedömde hovrätten att ersättning till försvararen i hovrätten skäligen skulle bestämmas till 40 820 kr. Den kostnaden ska den tilltalade återbetala till staten. Hovrätten uttalade också att den tilltalades uppgift om att han förlorat sitt tidigare arbete på grund av tingsrättens dom inte medför att han ska befrias från skyldigheten att stå för sina försvararkostnader i tingsrätten. Av tingsrättens dom framgår att han där ålades att återbetala hela försvararkostnaden om 90 559 kr.

Det framgår inte av hovrättsdomen att den tilltalade varit häktad.