Grovt narkotikabrott och penningtvättsbrott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott, två fall av narkotikabrott, osann försäkran, grovt brott, penningtvättsbrott och ringa narkotikabrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak, men ändrade den del som gällde penningtvättsbrottet så att den tilltalade inte döms enligt den justerade gärningsbeskrivningen om att ha lämnat uppgifter till polisen om kontanterna. Hovrätten ändrade också dagsbotsbeloppet för den medtilltalade i målet, men det berör inte den tilltalade. I övrigt stod tingsrättens dom fast, inklusive utvisning, beslag och att den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet kan verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst ett åtal för grovt narkotikabrott som enligt tingsrätten avsåg gärningar den 17 november 2023 i Söderhamns kommun. Tingsrätten fann också att den tilltalade gjort sig skyldig till två fall av narkotikabrott, den 18 september 2023 och den 3 oktober 2023 i Söderhamns kommun, samt osann försäkran, grovt brott, den 12 december 2022 i Gävle kommun. Därutöver avsåg åtalet penningtvättsbrott den 26 oktober 2023 i Gävle och Söderhamns kommun, och ringa narkotikabrott den 30 oktober 2022 i Hudiksvalls kommun.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från grovt narkotikabrott, de två narkotikabrotten, osann försäkran, grovt brott, och penningtvättsbrott. Han begärde också mildare påföljd, att utvisningsbeslutet skulle upphävas samt att förverkande och beslag av kontanter skulle ogillas. Åklagaren yrkade att påföljden skulle skärpas. Hovrätten tog upp målet som ett överklagande av tingsrättens dom.

När det gäller penningtvättsbrottet hade åklagaren justerat åtalet. Enligt den justerade gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade och en medtilltalad tillsammans ha hämtat upp, transporterat och förvarat 30 500 kronor i kontanter i den medtilltalades väska i en bil. Pengarna påstods vara den tilltalades. Åklagaren gjorde gällande att kontanterna härrörde från brott eller brottslig verksamhet och att åtgärderna syftade till att dölja pengarnas ursprung. Den medtilltalade skulle dessutom ha ljugit för polisen om att pengarna var hennes.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp, och den tilltalade åberopade även ny bevisning i hovrätten i form av läkarintyg, två videofilmer och ett fotografi av en samtalslista. På hans begäran hördes också två vittnen i hovrätten.

I fråga om grovt narkotikabrott anslöt sig hovrätten i huvudsak till tingsrättens bedömning av vad som framkommit om den tilltalades agerande den 17 november 2023. Hovrätten lade till att övervakningsfilm visade att den tilltalade tog fram något som senare visade sig vara 3-CMC från en svart väska, som redan fanns på plats innan narkotikan packades upp i förråden. Hovrätten godtog också tingsrättens bedömning att den beslagtagna telefonen använts av den tilltalade och instämde i bedömningen av hans agerande före och efter besöken i förråden samt hans telefontrafik och kommunikation.

Den tilltalade gjorde gällande att han hade handlat i nöd och att okända personer hotat honom och hans familj om han inte gömde narkotika åt dem. Hovrätten fann att vittnesuppgifterna om hoten visserligen gav stöd för att okända personer krävt pengar med anledning av narkotikan, men att detta inte visade att den tilltalade tvingats att förvara narkotikan under en sådan press att en nödsituation förelåg. Tvärtom ansåg hovrätten att hans agerande före och efter uppackningen i förråden starkt talade för att han haft en självständig roll i narkotikahanteringen. Hovrätten hänvisade särskilt till att den tilltalade omedelbart efter uppackningen försökte sälja narkotikan och bröt loss en del cannabisharts från en kaka. Mot den bakgrunden fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade innehaft narkotika i överlåtelsesyfte och att brottet var att bedöma som grovt, bland annat på grund av mängden narkotika och att hanteringen ingått i en verksamhet som bedrivits i större omfattning.

När det gäller de två narkotikabrotten och osann försäkran, grovt brott, gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Tingsrättens dom fastställdes därför i dessa delar.

I penningtvättsfrågan fann hovrätten att det var utrett att den tilltalade och den medtilltalade färdats tillsammans i bil och att polisen beslagtagit 30 500 kronor som låg i den medtilltalades väska. Genom telefonsamtal ansåg hovrätten att det var klarlagt att pengarna tillhörde den tilltalade och att de härrörde från brottslig verksamhet. Hovrätten bedömde att den tilltalade, genom att förvara kontanterna i den medtilltalades väska, hade vidtagit en åtgärd som syftade till att dölja att pengarna kom från brottslig verksamhet. Däremot ansåg hovrätten att det som åklagaren påstod om att den tilltalade genom att lämna vissa uppgifter till polisen skulle ha begått penningtvättsbrott inte träffades av lagens uppräkning av penningtvättsåtgärder. Det momentet bedömdes därför inte som brottsligt. Hovrätten fann alltså att den tilltalade skulle dömas för penningtvättsbrott, men endast på den grund som avsåg förvaringen av kontanterna.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak. För den tilltalade innebar det att fällande domar stod fast för grovt narkotikabrott, två fall av narkotikabrott, osann försäkran, grovt brott, penningtvättsbrott och ringa narkotikabrott.

Påföljden blev oförändrad i hovrätten i den del som rörde den tilltalade. Tingsrätten hade dömt till fängelse i 5 år och 6 månader, och hovrätten fann ingen anledning att ändra påföljdsvalet eller straffvärdebedömningen. Hovrätten fastställde också utvisningsbeslutet och beslutet att den tilltalade ska stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

Vidare beslutade hovrätten att beslagen skulle bestå. Hovrätten tog inte upp någon ändring av skadestånd eftersom sådant inte framgår av underlaget. Den tidigare offentliga försvararen fick ersättning av staten enligt hovrättens beslut, och staten svarar för den kostnaden. Tingsrätten hade även beslutat om avgift till brottsofferfonden och förverkande av beslag, men hovrättens beslut i den del som rörde den tilltalade innebar i huvudsak att tingsrättens avgörande stod fast.