Fängelse för upprepad misshandel

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning och misshandel efter flera våldshändelser mot målsäganden under hösten 2025 och våren 2026. Tingsrätten frikänner honom samtidigt från åtal om barnfridsbrott. Påföljden bestäms till fängelse i ett år. Begäran om utvisning avslås, och målsägandens skadeståndsyrkande ogillas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade två punkter. Först gällde åtalspunkt 1 grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade, mot målsäganden som han levt tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, begått flera misshandelsgärningar mellan den 10 oktober 2025 och den 14 juni 2026. De påstådda gärningarna hade enligt åtalet skett på en bostadsadress i Husby och på en bostadsadress i Sundbyberg.

De enskilda gärningarna under åtalspunkt 1 var att den tilltalade den 14 juni 2026 skulle ha slagit målsäganden i ansiktet och därefter tryckt sitt knä mot hennes hals när hon låg på golvet. Den 9 juni 2026 skulle han ha slagit henne i ansiktet och på ena armen. Den 5 juni 2026 skulle han ha slagit henne i ansiktet. Den 10 oktober 2025 skulle han ha tagit tag om hennes ena hand och arm samt slagit henne i ryggen. Tingsrätten fann att samtliga fyra gärningar var styrkta. De tre gärningarna i juni 2026 bedömdes tillsammans som grov kvinnofridskränkning, medan gärningen den 10 oktober 2025 bedömdes som misshandel av normalgraden.

Åtalspunkt 2 gällde barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade den 14 juni 2026 misshandlat målsäganden på det sätt som angavs under åtalspunkt 1 A, och brottet skulle ha bevittnats av parets gemensamma dotter. Tingsrätten fann dock inte tillförlitligt utrett att barnet hade bevittnat de moment som gjorde gärningen straffbar. Åtalet ogillades därför.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin skuldprövning i huvudsak på målsägandens uppgifter, som bedömdes vara detaljrika, sammanhängande och återhållsamt lämnade. Hennes berättelse fick enligt domstolen starkt stöd av fotografier, larmsamtalet den 14 juni 2026 och uppgifter från ett vittne. Vittnet ansågs trovärdigt och hade, enligt tingsrätten, lämnat samstämmiga uppgifter om både våldet och den efterföljande oron.

För händelsen den 14 juni 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens berättelse om slag mot käken och ett knä mot halsen fick stöd av fotografi från samma dag, där rodnader syntes på vänstra käken, samt av larmsamtalet och vittnets uppgifter. Domstolen avfärdade den tilltalades version, där han talade om självförsvar och ett kortvarigt handgemäng, som otillräcklig för att rubba åklagarens bevisning.

För händelsen den 9 juni 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter om slag i ansiktet och på armen fick stöd av fotografier som visade rodnader. Den tilltalades uppgifter bedömdes som mindre trovärdiga och som en efterhandskonstruktion.

För händelsen den 5 juni 2026 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter om ett slag mot huvudet fick stöd av fotografierna, särskilt bilden av ett blåmärke under vänster öga. Även här ansågs den tilltalades invändningar inte minska styrkan i bevisningen.

För händelsen den 10 oktober 2025 ansågs målsägandens berättelse om tag i arm och slag i ryggen få starkt stöd av fotografier hon tagit själv. Tingsrätten godtog inte den tilltalades förklaring om att skadorna uppkommit vid lek och fall mot en barnhage.

När det gällde barnfridsbrottet konstaterade tingsrätten att det var oklart vad barnet faktiskt uppfattat. Enligt domstolen var det inte tillförlitligt visat att barnet sett eller hört de moment som gjorde misshandeln straffbar, eftersom barnet enligt uppgifterna satt med ryggen mot händelsen och senare kan ha reagerat på det efterföljande verbala bråket. Därmed ogillades den delen av åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning och misshandel. Straffet bestäms till fängelse i 1 år. Han ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Begäran om utvisning avslås eftersom domstolen bedömde att ett utvisningsbeslut inte kunde verkställas inom överskådlig tid. Målsägandens skadeståndsyrkande ogillas.

Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna i målet, och de begärda ersättningarna till försvarare, målsägandebiträde och särskild företrädare tillerkändes enligt domen.