Bokföringsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för bokföringsbrott efter att under en längre period ha låtit bli att fullgöra bokföringsskyldigheten i sin näringsverksamhet. Tingsrätten bedömde att brottet inte var grovt, men ansåg att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst. Samtidigt meddelades näringsförbud i tre år, och den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en punkt. Den gällde grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade bedrivit bokföringspliktig verksamhet och varit ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Det påstods att han under perioden den 1 januari 2022 till den 31 december 2022 underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Gärningen angavs ha skett i Svalövs kommun eller på annan plats inom riket. Åklagaren gjorde gällande att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen och att brottet var grovt eftersom åsidosättandet avsett mycket betydande belopp. Tingsrättens utfall blev att den tilltalade dömdes för bokföringsbrott, men inte för grovt bokföringsbrott, för samma tidsperiod.

I domen framgår att den tilltalade erkände de faktiska omständigheterna men förnekade uppsåt. Han medgav ansvar för oaktsamt bokföringsbrott och medgav också talan om näringsförbud. Han uppgav att han bedrev näringsverksamhet i byggbranschen, att verksamheten startade år 2021 och att det inte fanns några anställda. Han anlitade enligt egen uppgift en redovisningskonsult, men hade inte råd att betala. Därför fanns ingen bokföring för räkenskapsåret 2022 och inga skattedeklarationer gavs in till Skatteverket.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att den tilltalade bedrivit enskild näringsverksamhet och varit ansvarig för bokföringsskyldigheten under den aktuella perioden. Domstolen konstaterade att det funnits många affärshändelser under år 2022 som borde ha bokförts och att det under året förekommit insättningar och uttag på bankkonton om drygt tre miljoner kronor vardera. Konkursförvaltaren hade inte fått något räkenskapsmaterial för åren 2022 och 2023.

Mot denna bakgrund ansåg tingsrätten att bokföringsskyldigheten för räkenskapsåret 2022 hade åsidosatts genom att den tilltalade underlåtit att löpande bokföra affärshändelser och bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Domstolen bedömde att detta medfört att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. De objektiva förutsättningarna för bokföringsbrott var därmed uppfyllda.

När det gällde uppsåt fann tingsrätten att det inte var utrett att den tilltalade medvetet avsett att åstadkomma bristerna, men att han varit medveten om att bokföringen inte fullgjordes av någon annan. Han måste därför ha insett att den egna underlåtenheten riskerade att få den effekt som åklagaren påstått och att sannolikheten för detta var synnerligen hög. Domstolen ansåg därför att han varit likgiltig inför följden och att brottet var uppsåtligt.

Frågan om grovt brott besvarades däremot nekande. Tingsrätten framhöll att bokföringen helt hade underlåtits och att åsidosättandet avsåg mycket betydande belopp, vilket talade för grovt brott. Samtidigt beaktades att verksamheten varit av mindre omfattning, utan anställda, och att brottsligheten inte präglats av förslagenhet eller planering. Utredningen visade inte heller att handlingssättet varit inriktat på ekonomiska fördelar. Sammantaget ansåg tingsrätten därför att brottet inte skulle bedömas som grovt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för bokföringsbrott avseende perioden 1 januari 2022 till 31 december 2022. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Tingsrätten utgick från att straffvärdet motsvarade fängelse tre månader, och om fängelse hade valts skulle straffet ha bestämts till tre månader.

Domstolen bedömde att det saknades särskild anledning att befara fortsatt brottslighet och ansåg att den tilltalade var lämplig för samhällstjänst. Han ålades också näringsförbud i tre år, med giltighet från det att beslutet inte längre kan överklagas. Dessutom ska han betala 800 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även om ersättning till försvararen med 27 700 kronor, där staten ska stå för kostnaderna.