Fängelse för grovt vapenbrott efter skottincident

Den tilltalade döms för grovt vapenbrott efter en händelse den 3 maj 2026. Tingsrätten frikänner honom samtidigt från åtalspunkten om vållande till kroppsskada, grovt brott, som också avsåg samma dag. Påföljden bestäms till fängelse i fyra år och sex månader. Begäran om utvisning avslås, och ammunition ska förverkas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två brott. För det första påstods den tilltalade, den 3 maj 2026, ha orsakat målsäganden en skottskada genom att avlossa ett skott med en modifierad tårgasrevolver. Enligt gärningsbeskrivningen träffades målsäganden i ryggen och fick sårskada, revbensfraktur och krosskada på en lunga. Detta rubricerades som vållande till kroppsskada, grovt brott, enligt 3 kap. 8 § andra stycket brottsbalken. För det andra påstods den tilltalade, samma dag och på och vid en plats i Örbyhus, ha innehaft en modifierad tårgasrevolver samt 97 skarpa patroner utan rätt till det. Detta åtal avsåg grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen.

I målet framkom att händelsen föregicks av en grillkväll hemma hos målsäganden. Enligt bakgrunden stannade den tilltalade kvar tillsammans med målsäganden efter att övriga lämnat platsen. Det var ostridigt att ett skott avlossades och att målsäganden träffades i ryggen. Det fanns också uppgifter om att den tilltalade vid flera tillfällen uppgett att han skjutit målsäganden och att han hade en revolver samt ammunition i sin närhet. Den tilltalade bestred dock att han varit oaktsam, att han tryckt på avtryckaren och att vapnet var hans. Han invände att det rörde sig om en olyckshändelse.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att målsägandens uppgifter inte gav klarhet i hur skottet hade avlossats och att dessa uppgifter i den delen inte framstod som tillförlitliga. Rätten bedömde också att den tilltalades förklaring, att ett vådaskott gått av utan att han tryckt på avtryckaren och att han senare tagit på sig skulden för att få vård åt målsäganden, inte var orimlig. Den förklaringen ansågs inte motbevisad. Därför ansåg tingsrätten att det inte var bevisat att den tilltalade av oaktsamhet avlossat skottet som träffade målsäganden, och åtalet för vållande till kroppsskada, grovt brott, ogillades.

När det gällde vapenbrottet fann tingsrätten att det var klarlagt att den tilltalade saknade vapentillstånd. Genom hans egna uppgifter stod det också klart att han hade innehaft vapnet och ammunitionen under en tid som inte kunde anses helt kortvarig. Rätten bedömde att vapnet var av särskilt farlig beskaffenhet och att det saknade lagligt användningsområde. Med hänsyn till detta och till att vapnet innehafts där flera människor vistats bedömdes brottet som grovt. Den tilltalade dömdes därför för grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt vapenbrott den 3 maj 2026. Han frikändes från åtalspunkten om vållande till kroppsskada, grovt brott, samma dag. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra år och sex månader. Tingsrätten avslår också åklagarens begäran om utvisning.

Beslaget av ammunition ska bestå till dess domen vinner laga kraft, och ammunitionen ska förverkas. Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde. I domen anges också att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.