Penningtvättsförseelser och falsk faktura

Den tilltalade döms av tingsrätten för fyra fall av penningtvättsförseelse och för urkundsförfalskning. Påföljden bestäms till villkorlig dom. Tingsrätten bifaller också flera skadeståndsyrkanden, beslutar om bättre rätt till beslagtaget gods och ålägger den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden samt återbetala kostnader till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet som gällde en händelse mellan den 12 februari 2024 och den 13 februari 2024 påstod åklagaren att den tilltalade hade upplåtit sitt konto och tagit emot 127 000 kronor som härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Enligt åtalet hade han därefter omsatt pengarna genom köp. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt i objektiv mening men inte att uppsåt var bevisat. I stället bedömde domstolen att den tilltalade haft skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet och dömde honom därför för penningtvättsförseelse.

I ett annat åtal gällde händelsen den 12 februari 2024. Där ansåg åklagaren att den tilltalade hade upplåtit sitt konto och tagit emot 70 000 kronor som härrörde från brott eller brottslig verksamhet, och att han därefter omsatte pengarna genom köp. Även den gärningen bedömdes av tingsrätten som styrkt i objektiv mening, men inte som ett uppsåtligt penningtvättsbrott. Den tilltalade dömdes därför även i denna del för penningtvättsförseelse.

I de åtal som avsåg målsäganden Dolt namn gällde två tidpunkter och en större överföring av pengar. Åklagaren påstod dels att den tilltalade vid två tillfällen mellan den 30 januari 2025 och den 31 januari 2025 hade mottagit sammanlagt 300 000 kronor på sitt konto och därefter omsatt delar av pengarna genom banköverföringar, dels att han den 4 februari 2025 hade mottagit 150 000 kronor och gjort samma sak. Enligt åtalet härrörde pengarna från bedrägeribrott mot målsäganden. Tingsrätten fann att gärningarna var styrkta i objektiv mening men att uppsåt inte var bevisat. Domstolen ansåg dock att den tilltalade haft all anledning att misstänka att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet och dömde honom därför för två fall av penningtvättsförseelse. Åtalet om grovt penningtvättsbrott ledde alltså inte till fällande dom, men gärningarna rubricerades i domskälen som penningtvättsförseelse i två fall.

I det åtal som avsåg urkundsförfalskning påstod åklagaren att den tilltalade mellan den 10 februari 2025 och den 14 mars 2025 hade framställt en oriktig faktura som gav sken av att målsäganden Dolt namn hade köpt konst av honom för 150 000 kronor. Tingsrätten konstaterade att den tilltalade hade erkänt gärningen och att erkännandet fick stöd av hans egna uppgifter och övrig utredning. Han dömdes därför för urkundsförfalskning. Åtalet om brukande av falsk urkund nämns i domskälen som ett andrahandsyrkande, men i domslutet döms den tilltalade endast för urkundsförfalskning.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att det genom utredningen var klarlagt att de aktuella pengarna hade förts över till konton som tillhörde den tilltalade och att de därefter hade omsatts. För flera av transaktionerna ansågs det också uppenbart att åtgärderna syftat till att dölja att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet, eller i vart fall att främja möjligheterna att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Avgörande för rubriceringen blev dock uppsåtsfrågan.

När det gällde de två penningtvättspunkterna som rörde Dolt namn och Dolt namn ansåg domstolen att det inte var styrkt att den tilltalade agerat med uppsåt. Tingsrätten hänvisade till att han själv uppgett att han investerat egna medel i det påstådda blufföretaget Nordic CT och att det framstod som osannolikt att han då skulle ha förstått att han medverkade i brottslig verksamhet. Trots detta ansågs han ha haft skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet, vilket ledde till fällande dom för penningtvättsförseelse.

När det gällde de två överföringarna som rörde Dolt namn noterade tingsrätten att hans förklaring delvis fick stöd av den konversation som lagts fram i målet, men domstolen ansåg ändå inte att uppsåt var bevisat. Samtidigt ansågs det uppenbart att han, med sin bakgrund och med vetskap om att hans bank granskade honom, haft all anledning att misstänka att även dessa pengar härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Därför dömdes han för två fall av penningtvättsförseelse.

När det gällde urkundsförfalskningen fann tingsrätten att erkännandet tillsammans med övrig utredning gav tillräckligt stöd för att åtalet skulle bifallas. Den tilltalade dömdes därför för att ha framställt den oriktiga fakturan.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom. Domstolen uttalade att straffvärdet motsvarade några månaders fängelse, men att den tilltalade saknade relevant belastning i registret och att det inte fanns särskild anledning att befara återfall. Den villkorliga domen förenades inte med dagsbotsstraff.

Den tilltalade ska betala skadestånd till Dolt namn med 297 000 kronor, jämte ränta enligt domstolens angivna fördelning. Han ska också betala skadestånd till Dolt namn med 127 000 kronor jämte ränta från den 13 februari 2024, samt till Dolt namn med 70 000 kronor jämte ränta från den 12 februari 2024.

Tingsrätten förklarade vidare att Dolt namn har bättre rätt än den tilltalade till beslagtaget gods och att beslaget ska bestå till dess domen vunnit laga kraft. Därefter ska egendomen lämnas ut utan lösen till Dolt namn. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor och återbetala 10 466 kronor till staten avseende ersättning till försvararen.

Fakta