Medhjälp till grovt narkotikabrott fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Den tilltalade, som överklagade sin fällande dom, ville bli frikänd från ansvar för medhjälp till narkotikabrott, medhjälp till grovt narkotikabrott och narkotikabrott, ringa brott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet och ändrade alltså inte vare sig skuldfrågan eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera narkotikarelaterade gärningar som prövades i både tingsrätten och hovrätten. I hovrätten stod det klart att prövningen gällde ett överklagande, och hovrätten utgick från tingsrättens åtalspunkter.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för medhjälp till grovt narkotikabrott under perioden den 1 april 2015 till den 12 november 2015, för medhjälp till narkotikabrott under perioden den 20 oktober 2015 till den 12 november 2015 samt för narkotikabrott, ringa brott. Hovrätten angav att den i de delar som inte hade överklagats utgick från tingsrättens bedömning och att den tilltalade därmed skulle dömas för de brott som tingsrätten redan funnit styrkta.

I hovrätten justerades gärningsbeskrivningen i en av åtalspunkterna som gällde medhjälp till grovt narkotikabrott. Justeringen gällde formuleringen om att den medtilltalade hade deltagit i arbetet med och kring cannabisplantorna vid ett stort antal tillfällen. Den justerade gärningsbeskrivningen ledde dock inte till någon annan utgång i målet.

Tingsrätten hade också prövat frågor om förverkande. Där förklarades viss cannabis, utrustning för odling samt kontanter förverkade. Hovrätten tog även upp dessa delar men ändrade inte tingsrättens beslut.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten i de överklagade delarna. Förhören från tingsrätten med de tilltalade spelades upp med ljud och bild, och hovrätten tog även del av ett vittnesuppgift som lästes upp ur tingsrättens referat. Den skriftliga bevisningen var i allt väsentligt densamma som i tingsrätten. I hovrätten åberopades dessutom analysbesked från Nationellt forensiskt centrum, och ett vittne hördes på nytt med anledning av uppgifter om fiskekortsförsäljning och jaktupplåtelser.

När det gällde skuldfrågan anslöt sig hovrätten fullt ut till tingsrättens bedömning. Hovrätten fann att det var styrkt att den tilltalade, tillsammans med en medtilltalad, hade främjat framställning av narkotika och även medverkat till grovt narkotikabrott. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att gärningen skulle bedömas som grovt narkotikabrott, med hänvisning till att det rörde sig om en större mängd narkotika i överlåtelsesyfte, att verksamheten bedrivits yrkesmässigt och med vinstsyfte samt att avancerad utrustning använts.

När det gällde den tilltalades invändning om nöd vid innehavet av narkotika för eget bruk fann hovrätten att de uppgifter som lämnats om sjukdom och smärtlindring inte visade en sådan akut nödsituation som krävs för ansvarsfrihet. Hovrätten gjorde därför ingen annan bedömning än tingsrätten och fann att den tilltalade skulle dömas för narkotikabrott, ringa brott.

Hovrätten gick även igenom påföljdsfrågan och fann inte skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten. Domstolen ansåg visserligen att medverkan i odlingen på den aktuella fastigheten hade varit av mindre betydelse för de medtilltalade som dömdes för medhjälp till grovt narkotikabrott, men detta ledde inte till någon ändring av påföljden i målet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade alltjämt dömdes för medhjälp till grovt narkotikabrott, medhjälp till narkotikabrott och narkotikabrott, ringa brott.

Påföljden stod fast. Tingsrätten hade dömt till fängelse i sex månader, och hovrätten ändrade inte detta. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om förverkande, och besluten om beslag skulle därför fortsatt gälla.

Frågan om häktning aktualiserades också i hovrätten. Domstolen fann att det, med hänsyn till de utdömda fängelsestraffen, inte var uppenbart att häktningsskäl saknades. De dömda skulle därför vara fortsatt häktade tills fängelsestraffet fick verkställas.

Hovrätten beslutade vidare om ersättning till försvarare och att kostnaderna i hovrätten skulle stanna på staten. Någon ändring av tingsrättens avgift till brottsofferfonden eller annan särskild rättsverkan framgår inte av hovrättsbeslutet, och tingsrättens avgift stod därför kvar.