Mord och skadestånd i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mord efter att den tilltalade hade dömts i tingsrätten. I ansvarsdelen fastställde hovrätten tingsrättens dom och slog fast att den tilltalade, tillsammans med två andra personer, gjort sig skyldig till mord. Hovrätten ändrade däremot skadeståndsdelen så att de gemensamt ansvariga vårdnadshavarnas betalningsansvar begränsades till 3 500 kronor till var och en av tre målsägande. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en dödlig knivattack mot en man den 13 februari 2023. Hovrätten bedömde, liksom tingsrätten, att någon eller några personer orsakade mannens död någon gång mellan kl. 00.05 och 00.28 och att gärningen begicks av maskerade personer som var beväpnade med knivar. Det var utrett att dödsfallet orsakades av knivvåld.

Åtalet mot den tilltalade avsåg mord. Tingsrätten dömde den tilltalade för mord enligt 3 kap. 1 § brottsbalken. I hovrätten yrkade den tilltalade att gärningen i stället skulle bedömas som grov misshandel och att påföljden skulle sättas ned. Hovrätten fastställde dock ansvarsdelen och kom fram till att gärningen skulle bedömas som mord.

I målet fanns också åtal mot andra personer, men denna artikel fokuserar på den tilltalade. Hovrätten konstaterade att den tilltalade, två andra medtilltalade och den avlidne hade kopplingar till varandra och att det funnits ett motiv kopplat till påståenden om sexuella övergrepp. Hovrätten bedömde att den tilltalade hade haft möjlighet att begå gärningen och saknade alibi.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma utredning som tingsrätten i huvudsak, med upplästa förhör och tilläggsförhör med den tilltalade. Hovrätten fäste vikt vid flera tekniska och personliga omständigheter. Bland annat hade blod från den avlidne påträffats i en bil, i en bostad och på en kniv. Hovrätten ansåg att blodförekomsten tydde på att flera personer varit i bilen. DNA från två av de inblandade hade påträffats på en kniv i bostaden, och blod från den avlidne hade hittats i bostadens tvättstuga.

Hovrätten ansåg att den tilltalades egna uppgifter i huvudsak låg i linje med övrig bevisning. Den tilltalade hade lämnat uppgifter om vad som hänt och vilka som varit på platsen. Hovrätten bedömde att uppgifterna, trots vissa förändringar över tid, sammantaget talade starkt för att den tilltalade varit på brottsplatsen tillsammans med två andra personer. Domstolen fann att den tilltalades berättelse inte visade att någon annan ensam skulle ha stått för gärningen.

Hovrätten prövade även om en annan person kunde vara alternativ gärningsman, men avfärdade den teorin som otillräckligt underbyggd. Vid en sammantagen bedömning fann hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade gjort sig skyldig till mord. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att den tilltalades uppsåt var likgiltighetsuppsåt, medan en av de andra gärningspersonerna bedömdes ha agerat med direkt uppsåt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen för den tilltalade. Det innebär att den tilltalade alltjämt dömdes för mord enligt 3 kap. 1 § brottsbalken. Hovrätten ändrade inte påföljden för den tilltalade. Tingsrätten hade dömt till sluten ungdomsvård i 3 år och 6 månader, och hovrätten lät den påföljden stå fast. Den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess att påföljden fick verkställas. Hovrätten ändrade inte heller beslagsfrågan.

I skadeståndsdelen fastställde hovrätten i huvudsak tingsrättens ansvar men ändrade beloppen för de vårdnadshavare som var solidariskt ansvariga med den tilltalade. Hovrätten bestämde att beloppet skulle vara 3 500 kronor till var och en av tre målsägande, med ränta från den 13 februari 2023. I tingsrätten hade motsvarande solidariska del varit 10 500 kronor per målsägande. Hovrätten tog alltså bort en del av den solidariska betalningsskyldigheten.

Hovrätten beslutade också att beslagen skulle bestå och fastställde sekretessförordnandet. Den tilltalade skulle dessutom betala avgift till brottsofferfonden. Hovrätten nämnde inte någon kontaktförbudsfråga.