Flera åtal ogillades, tre brott ledde till skyddstillsyn

Tingsrätten i Blekinge har dömt den tilltalade för ringa misshandel enligt åtalspunkt 1 B, ofredande enligt åtalspunkt 1 G och olaga hot enligt åtalspunkt 6. Samtidigt friades han från övriga åtal, däribland grov kvinnofridskränkning, barnfridsbrott, övergrepp i rättssak, ytterligare ofredande, flera fall av olaga hot och kränkande fotografering. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde en tidigare samborelation där den tilltalade och målsäganden hade två gemensamma barn. Enligt domen hade relationen förvärrats under hösten och vintern 2025 och parterna hade separerat kring nyår 2025/2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade under perioden 1 december 2025 till 3 mars 2026 begått en rad gärningar mot målsäganden i en bostad i Kallinge och på andra platser i Ronneby kommun.

Under åtalspunkt 1 åtalades han för grov kvinnofridskränkning. Den punkten byggde på flera påstådda gärningar. Vid ett tillfälle mellan den 5 och 25 december 2025 skulle han enligt åtalet ha utsatt målsäganden för misshandel genom att sparka henne i ansiktet och hälla varmt kaffe över henne. Vid samma tidsperiod påstods han ha begått ofredande genom att klämma henne bakom en soffa så att hon inte kunde ta sig loss. Han åtalades också för olaga hot under samma period genom att ta tag i hennes tröjkrage och höja en knuten näve intill hennes huvud. Vidare avsåg åtalspunkt 1 B en händelse den 25 december 2025 där han enligt åtalet skulle ha kastat en vinflaska på målsäganden, dunkat hennes kropp i köksinredningen, dragit henne hårt i armen, dragit ut henne ur bostaden och försökt kasta en bänkskiva mot henne. Åtalspunkt 1 E gällde misshandel den 21 till 24 december 2025 genom att sparka en Döld namn på hennes ben. Åtalspunkt 1 F gällde ett olaga hot den 11 januari 2026 via telefon, där han enligt åtalet sagt att ”de som blir ovänner med honom skadas eller dör”, eller något med liknande innebörd. Åtalspunkt 1 G avsåg ofredande mellan den 31 december 2025 och den 3 mars 2026 genom upprepade samtal och oönskade besök. Åtalspunkt 1 H gällde ett olaga hot i telefonsamtal om att han skulle ”massakrera henne”. Åtalspunkt 1 I avsåg ett olaga hot mellan den 1 och 15 januari 2026 genom uppgift om att han hade kunnat döda och begrava henne utan att någon märkt det. Åtalspunkt 1 J gällde kränkande fotografering den 4 januari och 1 februari 2026 genom att i hemlighet filma målsäganden under samlag utan hennes vetskap eller samtycke.

Åtalspunkt 2 avsåg övergrepp i rättssak, alternativt olaga hot, och byggde på ett påstående om att den tilltalade mellan den 1 och 28 februari 2026 hotat målsäganden med våld för att hindra henne från att polisanmäla, genom att säga att han skulle ta ett baseballträ och slå ihjäl henne om hon ringde polisen.

Åtalspunkt 3 avsåg barnfridsbrott med hänvisning till de gärningar under åtalspunkt 1 A, C och D som påstods ha bevittnats av två barn. Åtalspunkt 4 avsåg barnfridsbrott kopplat till åtalspunkt 1 B och ett av barnen. Åtalspunkt 5 avsåg barnfridsbrott kopplat till samma misshandel den 25 december 2025 och det andra barnet. Åtalspunkt 6 avsåg olaga hot den 31 december 2025 genom att den tilltalade ska ha sagt till ett vittne att denne skulle ta sitt eget liv och samtidigt gjort en svepande rörelse över sin hals. Åtalspunkt 7 avsåg ofredande samma kväll genom att han enligt åtalet skulle ha kommit till en bostad, slagit och sparkat på dörren.

Domstolen fann att den tilltalade skulle dömas för ringa misshandel under åtalspunkt 1 B, ofredande under åtalspunkt 1 G och olaga hot under åtalspunkt 6. Han friades från åtalspunkt 1 A, C, D, E, F, H, I och J, från åtalspunkt 2 samt från åtalspunkt 3, 4, 5 och 7. Det grova fridskränkningsbrottet ogillades alltså helt.

Rättens bedömning

Tingsrätten betonade att åklagaren hade bevisbördan och att det måste vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till varje enskild gärning. Rätten ansåg att målsägandens uppgifter i flera delar hade ett visst bevisvärde men att de i vissa avseenden saknade tillräckligt stöd av övrig utredning.

När det gällde åtalspunkt 1 A fann domstolen att kaffeöverhällandet inte visats ha orsakat mer än obetydlig smärta och att den påstådda sparken mot näsan inte var styrkt på det sätt åklagaren gjort gällande. Därför ogillades åtalet för misshandel i den delen. Vid åtalspunkt 1 C ansåg rätten att det inte var visat att den tilltalade kunde ta sig in bakom soffan på det sätt som påståtts, och åtalet för ofredande ogillades. Vid åtalspunkt 1 D fann tingsrätten att utredningen inte nådde upp till beviskravet för olaga hot.

För åtalspunkt 1 B ansåg domstolen att det var utrett att den tilltalade fattat ett hårt tag om målsägandens arm, dragit ut henne ur bostaden och kastat ut henne, vilket orsakat blåmärken. Den gärningen bedömdes som ringa misshandel. Däremot ansåg rätten att det inte var styrkt att han haft uppsåt att skada henne genom att kasta en vinflaska eller att det funnits konkret fara för att köksbänken skulle träffa henne. Åtalet för misshandel och försök till misshandel i övrigt ogillades.

Vid åtalspunkt 1 E konstaterade domstolen att målsäganden träffats av Döld namn och fått smärta och blåmärken, men att det inte var bevisat att den tilltalade haft uppsåt att skada henne. Även där ogillades åtalet.

När det gällde åtalspunkt 1 G fann tingsrätten att den tilltalade hade ringt hundratals samtal till målsäganden under en kort tidsperiod och att mängden kontakter gått långt utöver vad som var normalt. Rätten bedömde att kontakterna typiskt sett varit ägnade att kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt och att den tilltalade måste ha insett detta och varit likgiltig inför det. Däremot ansågs det oönskade hembesöket i lägenheten vara för kortvarigt för att i sig utgöra ofredande. Han dömdes därför för ofredande avseende telefonsamtalen men inte för besöket.

För åtalspunkt 6 fann rätten att den tilltalade uttalat något i stil med att målsäganden skulle ta sitt liv och samtidigt gjort ett dödstecken med handen över halsen. Gesten bedömdes utgöra olaga hot mot vittnet. Åtalspunkt 7 ogillades eftersom det korta händelseförloppet vid dörren inte ansågs nå upp till en kännbar fridskränkning som utgör ofredande.

Åtalspunkterna 3, 4 och 5 om barnfridsbrott ogillades eftersom tingsrätten inte ansåg det styrkt att barnen hade bevittnat de aktuella gärningarna. Även åtalspunkt 2 om övergrepp i rättssak ogillades, eftersom det inte var styrkt att det påstådda hotet hade uttalats på det sätt som åklagaren gjort gällande.

Tingsrätten konstaterade också att gärningarna inte sammantaget uppfyllde kraven för grov kvinnofridskränkning. Endast två åtalspunkter ledde till fällande dom inom ramen för den påstådda fridskränkningen, och handlingarna bedömdes inte ha ingått i ett sådant mönster att de typiskt sett varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla på det sätt som krävs för brottet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för ringa misshandel, ofredande och olaga hot. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn, och övervakare ska utses av frivården. Tingsrätten hänvisade till att straffvärdet motsvarade någon månads fängelse men att det fanns vårdbehov kopplat till alkoholproblem och bristande impulskontroll.

När det gäller skadestånd dömdes den tilltalade att betala 10 000 kronor i kränkningsersättning till målsäganden. Hennes yrkande om ersättning för misshandeln under åtalspunkt 1 B avslogs eftersom gärningen endast bedömts som ringa misshandel. Yrkandet om ersättning för förlorad arbetsinkomst avslogs också eftersom det inte visats att sjukskrivningen berodde på de brott som den tilltalade dömts för.

Den tilltalade ska även betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Dessutom ska han ersätta staten för en del av kostnaderna för målsägandebiträde och försvarare med 34 152 kronor. Häktningen hävdes också och han försattes omedelbart på fri fot.