Narkotikabrott ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms för narkotikabrott efter att ha erkänt att han olovligen innehaft kokain. Tingsrätten fann att erkännandet, tillsammans med övrig utredning, räckte för att styrka åtalet. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift om missbruksreducerande insatser och drogprover.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en åtalspunkt. Den avsåg narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p narkotikastrafflagen (1968:64), där den tilltalade enligt gärningsbeskrivningen olovligen hade innehaft 1,31 gram kokain. Händelsen ska ha ägt rum den 15 juni 2026 i Jönköping. Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott för denna gärning.

Den tilltalade medgav gärningen och gick med på att dömas för narkotikabrott. I utredningen fanns förhör med den tilltalade samt skriftlig bevisning i form av anmälan, analysresultat och beslagsprotokoll.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade hade erkänt gärningen och att erkännandet stöddes av den övriga utredningen. Därmed ansågs det bevisat att han hade begått den gärning som åtalet avsåg. Rätten bedömde också att gärningen skulle rubriceras på det sätt som åklagaren hade gjort.

Vid påföljdsbedömningen framhöll tingsrätten att brottets straffvärde motsvarade fängelse i en månad. Samtidigt beaktades att den tilltalade enligt utredningen hade använt narkotika under flera års tid och att han för närvarande var frivilligt placerad via socialtjänsten på ett behandlingshem. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att skyddstillsyn var den lämpligaste påföljden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för narkotikabrott begånget den 15 juni 2026. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Föreskriften innebär att han ska delta i de missbruksreducerande insatser som frivården i samråd med socialtjänsten bestämmer och lämna drogprover på anmodan för att visa drogfrihet. Övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. När det gäller försvararkostnaden beslutade tingsrätten att staten ska stå för kostnaden. Ersättningen till försvararen bestämdes till 3 725 kronor, varav 2 980 kronor avser arbete och 745 kronor mervärdesskatt.