Mordbrand och narkotikabrott gav fängelse

Tingsrätten dömde den tilltalade för mordbrand, narkotikabrott, rattfylleri och olovlig körning. Straffet blev fängelse i två år. Domstolen ansåg att branden i en lägenhet hade anlagts av den tilltalade och att den innebar fara för omfattande förstörelse av annans egendom. När det gäller narkotikabrottet bedömde domstolen att den tilltalade olovligen hade innehaft narkotika och att det ringa narkotikabrottet, som avsåg eget bruk, ingick i narkotikabrottet.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet för mordbrand skulle den tilltalade den 17 november 2024 ha anlagt brand i sin bostad, en lägenhet i Domsjö i Örnsköldsviks kommun, genom att slå på en spisplatta på hög effekt med brännbart material ovanpå spishällen och därefter lämna bostaden. Åklagaren gjorde i andra hand gällande allmänfarlig vårdslöshet, grovt brott, men den rubriceringen prövades inte som slutligt utfall eftersom domstolen dömde för mordbrand. Den tilltalade frikändes alltså inte i den delen, utan fälldes för mordbrand med händelsedatum den 17 november 2024.

I den andra delen av målet gällde åtalet narkotikabrott, olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott. Enligt åtalet hade den tilltalade den 4 september 2025 olovligen innehaft narkotika, närmare bestämt ketamin, amfetamin/ketamin, amfetamin, klonazepam och cannabisharts. Samma dag skulle han också ha kört personbil efter att ha använt amfetamin, diazepam och klonazepam, och dessutom kört personbil utan att ha rätt till det. Vidare påstods han ha använt tetrahydrocannabinol, amfetamin, klonazepam och diazepam någon gång mellan den 28 augusti 2025 och den 4 september 2025.

Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott den 4 september 2025, för olovlig körning den 4 september 2025 och för rattfylleri den 4 september 2025. När det gäller det ringa narkotikabrottet bedömde domstolen att det bruk av narkotika som åklagaren gjort gällande ingick i narkotikabrottet, och den tilltalade dömdes därför inte särskilt för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

I fråga om branden byggde domstolen sin bedömning på den samlade utredningen, där den tilltalade själv hörts, liksom en räddningsledare och brandinspektör. Åklagaren hade även åberopat brandplatsundersökning, sakkunnigutlåtande och övrig skriftlig bevisning. Domstolen utgick från att det fanns minst två brandhärdar i köket, en på spisen och en vid en stol några meter därifrån. Enligt tingsrätten talade detta starkt för att branden inte var en olyckshändelse. Domstolen fann att den tilltalade ensam hade varit i lägenheten den aktuella dagen och att det var visat att branden hade anlagts i bostaden. Tingsrätten ansåg också att det var uteslutet att någon utifrån hade anlagt branden.

När det gällde ansvarsförutsättningarna för mordbrand konstaterade domstolen att branden inneburit fara för omfattande förstörelse av annans egendom. Tingsrätten betonade också att branden, om förloppet hade blivit annorlunda, hade kunnat innebära fara för andra personer i huset. Det fanns enligt domstolen inget som tydde på oaktsamhet, och den tilltalade dömdes därför för mordbrand.

I narkotikadelen grundade domstolen bedömningen på den tilltalades erkännande och den åberopade bevisningen. Tingsrätten ansåg att gärningarna skulle bedömas på det sätt som åklagaren hade gjort och att det egna bruket av narkotika fick anses ingå i narkotikabrottet eftersom den tilltalade testats positivt för droger av samma slag som tagits i beslag.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i två år. Tingsrätten ansåg att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade detta straff och att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga med hänsyn till mordbrandens straffskala. Domstolen uttalade också att det rörde sig om nyupptäckt brottslighet i förhållande till en tidigare skyddstillsyn.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också ersätta staten för provtagning och analys med 2 600 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för ersättningen till försvararen. Enligt domen ska en målsägande eller annan rättslig motpart få ersättning av staten med 47 428 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.

Fakta