Två fall av misshandel ledde till skyddstillsyn

Tingsrätten dömde den tilltalade för två fall av misshandel mot samma målsägande. Brotten ansågs styrkta genom målsägandens uppgifter, vittnesstöd, skriftlig bevisning och medicinsk utredning. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst och föreskrift om nykterhetsvårdande behandling. Den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och en del av statens kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade två åtalspunkter av misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. I den första åtalspunkten gällde händelsen den 17 maj 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade vid upprepade tillfällen slagit målsäganden i ansiktet och huvudet, dragit i hennes hår och tagit strypgrepp runt hennes hals. Åklagaren gjorde gällande att detta hade orsakat smärta, svullnad, blånad och sårskada.

I den andra åtalspunkten gällde händelsen den 3 april 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade vid upprepade tillfällen slagit målsäganden i ansiktet och huvudet. Åklagaren angav att detta hade orsakat smärta, svullnad och blånad. Tingsrätten dömde den tilltalade för båda gärningarna och konstaterade att det rörde sig om två fall av misshandel.

Rättens bedömning

Tingsrätten bedömde målsägandens berättelse som trovärdig och tillförlitlig. Hennes uppgifter fick enligt domstolen ett mycket starkt stöd av de personer som hörts som vittnen, både genom vad målsäganden berättat för dem och genom deras iakttagelser av hennes skador. Domstolen lade också stor vikt vid den skriftliga bevisningen, som bestod av anmälan, händelserapport, fotografier, promemorior, utlåtande från Rättsmedicinalverket, brottsplatsundersökning och DNA-analys samt journalutdrag.

Av utlåtandet från Rättsmedicinalverket framgick att målsäganden efter händelsen den 17 maj 2026 hade flera blåmärken, sårskada och hudavskrapning. Skadorna bedömdes tala starkt för trubbigt våld såsom slag, grepp, sparkar eller liknande och kunde ha uppkommit på det sätt som målsäganden beskrev. För händelsen den 3 april 2026 framgick att målsäganden hade blåmärken i ansiktet, även dessa förenliga med trubbigt våld och med hennes uppgift om vad som hänt. Rättsmedicinalverket ansåg att skadorna inte varit livshotande och inte skulle leda till kvarstående kroppsliga men.

Den tilltalade uppgav att han på grund av berusning saknade minnesbilder från händelserna men att det var sannolikt att de utspelat sig på det sätt som målsäganden berättat. Tingsrätten ansåg dock att detta inte förtog värdet av åklagarens bevisning. Domstolen fann att beviskravet för fällande dom var uppfyllt och att åtalet var styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för två fall av misshandel. Tingsrätten ansåg att brottslighetens straffmätningsvärde motsvarade fängelse i fyra månader, men valde i stället skyddstillsyn. Som skäl för att välja en icke frihetsberövande påföljd beaktade domstolen bland annat att den tilltalade samtyckte till att domen förenades med samhällstjänst och att Frivården bedömt att skyddstillsyn med föreskrift kunde bidra till att han inte återföll i brott. Påföljden förenades med samhällstjänst i 100 timmar och en föreskrift om att den tilltalade skulle genomgå den nykterhetsvårdande behandling som Frivården i samråd med socialtjänsten bestämmer. Övervakare ska utses av Frivården.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 40 000 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 maj 2026. Domstolen beslutade också att beslagtaget gods skulle bestå till dess domen vinner laga kraft och därefter återlämnas. Den tilltalade ska vidare betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och återbetala 3 533 kronor till staten.

Fakta