Försök mot tjänsteman ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för försök till våld mot tjänsteman efter en händelse under en transport mellan Ljusdal och Hudiksvall i början av april 2026. Tingsrätten ansåg att bevisningen visade att den tilltalade försökt angripa en polis med våld när hon skulle omhändertas enligt lagen om omhändertagande av berusade personer. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter.

Händelsen och åtalet

Åklagaren åtalade den tilltalade för försök till våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket och 16 § samt 23 kap. 1 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade försökt angripa en polis med våld när polisen och en kollega skulle omhänderta henne med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer. Händelsen uppges ha inträffat någon gång mellan den 3 april 2026 och den 4 april 2026 under transport från Norra Järnvägsgatan i Ljusdal till arresten i Hudiksvall. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade vid flera tillfällen försökte skalla och bita polisen, och att det fanns fara för att brottet skulle fullbordas. Gärningen påstås ha skett med uppsåt.

I andra hand yrkade åklagaren ansvar för våldsamt motstånd enligt samma tidsram. Enligt den alternativa gärningsbeskrivningen hade den tilltalade, genom att försöka skalla och bita polisen samt genom att dunka huvudet mot fönstret och nackkudden, streta med benen och trycka sig mot polisen, satt sig till motvärn eller med våld försökt hindra polisen i hennes myndighetsutövning. Även detta påstods ha skett någon gång mellan den 3 april 2026 och den 4 april 2026 under transport från Norra Järnvägsgatan i Ljusdal till polishuset i Hudiksvall.

Den tilltalade förnekade förstahandsyrkandet om försök till våld mot tjänsteman men medgav andrahandsyrkandet om våldsamt motstånd.

Rättens bedömning

Tingsrätten redovisade att poliserna kom i kontakt med den tilltalade den aktuella kvällen och att de, efter att ha försökt med alternativa lösningar, beslutade att omhänderta henne på grund av berusningsgraden. När den tilltalade satt i polisbilen och var belagd med handfängsel utspelade sig den händelse som målet gällde.

Målsäganden berättade att den tilltalade var utåtagerande genom att dunka huvudet mot fönsterrutan och nackkudden, spjärna med benen och trycka sig mot henne. Enligt målsäganden krängde den tilltalade också med huvudet åt alla håll, vilket gjorde att hon fick trycka den tilltalades huvud mot bildörren. När den tilltalade lugnade ner sig började beteendet om igen. Målsäganden uppgav också att den tilltalade försökte bita henne minst tre gånger i arm och hand, och att ett av betten tog i handsken men inte i handen.

Tingsrätten ansåg att målsäganden gjorde ett trovärdigt intryck och att det saknades anledning att ifrågasätta hennes uppgifter. Uppgifterna fick dessutom i stora delar stöd av vittnet, som berättade att hon uppfattade att den tilltalade försökte dunka huvudet mot målsäganden och att hon hörde målsäganden säga åt den tilltalade att hon inte fick bitas. Vittnet berättade också att målsäganden efter händelsen uppgav att den tilltalade hade bitit tag i handsken.

Mot den bakgrunden fann tingsrätten att utredningen starkt talade för att den tilltalade agerat på det sätt som påståtts i förstahandsyrkandet. Det den tilltalade själv berättat, med den huvudsakliga innebörden att hon hade panik och inte försökt skalla eller bita målsäganden, ansågs inte rubba värdet av åklagarens bevisning. Tingsrätten fann därför styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till försök till våld mot tjänsteman. Eftersom förstahandsyrkandet bifölls prövades inte den alternativa ansvarspåståendet som grund för domen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för försök till våld mot tjänsteman. Tingsrätten angav att gärningens straffvärde motsvarar ett kort fängelsestraff och att brottet är av sådan art att utgångspunkten annars skulle vara fängelse. Samtidigt beaktades att det var fråga om ett försöksbrott och att den tilltalade var 18 år gammal vid tidpunkten för gärningen. På den grunden stannade påföljden vid villkorlig dom och 40 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 000 kronor.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Tingsrätten beslutade vidare att staten ska stå för kostnaderna och att staten ska ersätta försvararen med 4 386 kronor, varav 3 509 kronor avser arbete och 877 kronor mervärdesskatt.