Tingsrätten frikänner de båda åtalade männen för mordet i Tovrida

Åklagaren har väckt talan mot två män med påstående att de gemensamt och i samförstånd berövat en man livet. Åklagaren har påstått att en av männen och/eller den andra mannen uppsåtligen har avlossat fem skott som träffat en man i huvudet vilket orsakat dennes död. Åklagaren har samtidigt åtalat den ena av männen för grovt vapenbrott. Domstolens uppgift är att pröva om åklagaren lyckats bevisa detta.

Tingsrätten har frikänt de båda männen för mord. Ingen av dem har dömts att betala skadestånd till målsägandena. Den ena mannen har dömts för grovt vapenbrott. Skälen för tingsrättens dom sammanfattas nedan i korthet.

Tingsrätten har ansett att det är bevisat att mannen dött i bostadshuset på fastigheten i Tovrida samt att dödsorsaken varit fem skott i huvudet. Tingsrätten har även kommit fram till att den eller de som sköt honom eftersträvade hans död.

Tingsrätten har funnit att dödstidpunkten har inträffat någon gång under tiden 2-7 november 2017.

Den centrala frågan är om det är bevisat att det var de åtalade männen som dödat mannen. För en fällande dom krävs alltid att det ska vara praktiskt taget uteslutet att det kan ha gått till på något annat sätt än det som åklagaren påstår. Det ska med andra ord vara ”ställt utom rimligt tvivel”.

Tingsrätten har kommit fram till att det finns omständigheter som talar för att den avlidne mannen och en av de åtalade männen har färdats tillsammans till Tovrida. Även om så är fallet betyder detta inte enligt domstolen att den åtalade mannen var delaktig i mordet.

En av de åtalade männen har berättat att den medåtalade till honom uttalat ”jag borde inte skjutit honom inne”. En åtalads uppgifter som går ut på att fokusera intresset på medåtalade och förringa den egna inbladningen har typiskt sett ett ringa bevisvärde. Tingsrätten anser därför att hans uppgifter ensamma inte kan ligga till grund för bedömningen utan att det krävs ytterligare bevis med betydande bevisvärde.

Åklagaren har bl.a. presterat bevisning i form av blodspår på en tröja. Tingsrätten har inte ansett att blodspåret som anträffats på tröjan visar att den som burit tröjan har tagit del i skjutningen av den avlidne eftersom det inte är frågan om blodsstänkt på tröjan likt de som har anträffats i anslutning den avlidnes kropp.

Den omständigheten att det finns DNA på mordvapnet från de båda männen är ingen direkt bevisning som binder dem till mordet. De har lämnat förklaringar till varför deras DNA finns på mordvapnet och deras förklaringar kan inte lämnas utan avseende. Domstolen har inte heller kunnat utesluta alternativa gärningsmän. Domstolen har därför ansett att det finns ett betydande utrymme för rimligt tvivel om de båda männen gjort sig skyldiga till mord. På grund av detta ska åtalet ogillas och de båda männen frikännas för mord.

Den ena mannen har erkänt att han hanterat mordvapnet och ammunitionen. Han har därför dömts för grovt vapenbrott.